Mitt liv rasar på grund av min kräkfobi.

Jag vill bli av med fobin utan någon hjälp av substanser.

Jag kan inte.

Förstår, men ditt fall låter väldigt extremt. Var inte rädd för substanser, var rädd om din tid här på jorden. Terapi o sånt tar lång tid och tveksamt om det biter ordentligt. Jag tror substanser är det enda som faktiskt kan ta dig tillbaka på banan.

Emetofobi brukar ju ofta vara kopplat till social fobi, att man är rädd att göra bort sig genom att spy offentligt. Kan också känna en viss panik när jag känner mig spyfärdig, utan att själv lida av denna fobi.

Jag är inte rädd för att spy offentligt, konstigt nog. Jag hatar illamåendet och att behöva vänta på spyan. Hade hellre haft en knapp som jag tryckt på och spytt för att slippa illamåendet.

KBT är nog lösningen. Du kan "smygstarta" det försiktigt själv innan det sätter igång. Att vara fobisk för att spy är irrationellt. Att anse att det är obehagligt och fördjävligt är normalt. Du verkar begripa det själv. Utsätt dig för det som skrämmer stegvis.

Kbt.

Kanske just det (fetade) som skulle behövas?

Å jag vet hur du har det, jag lovar. Jag är på bättringsvägen men oj jag har långt kvar kände jag när jag läste ditt inlägg.
Jag har dock en skillnad - jag är rädd att mina barn blir sjuka. Inte jag själv egentligen alltså. Men fy SATAN det är exakt samma tankar som du har. För något år sedan tänkte jag att det vore skönt att dö så jag slipper denna ångest. Tankarna tog upp all ledig tid.

Jag har testat KBT. Tyvärr blev det faktiskt värre för mig. Det blev liksom MER fokus på tankarna eftersom man skulle skriva upp allt och registrera allt hela tiden.
Men det är jag. Det ska ju funka för de flesta. Men du bör veta att det förmodligen är tvångstankar du har så att du kan KBT:a tvångstankarna. Inte titta på videor där folk spyr. Fy fan.

Jag kan berätta hur jag gjorde för att bli bättre:

Hård fysisk Träning 3 ggr /vecka, minska all stress, nyttig mat, mindfulness, ssri (setralin), terapi, kurser i ACT och läste på om ångest i massor. Inget hjälpte nämnvärt. Så jag kontaktade en ångestmottagning och fick tillslut testa EMDR och gå hos psykolog, dessutom fick jag ny ssri, escitalopram.
Allt detta har nog bidragit att jag klarar mig bättre nu. Escitalopram har funkat bäst rent medicinskt.

Jag inser nu att det är tvångstankar och har lärt mig mer hur tvångstankar funkar. Googla gärna hur du kan göra med tvångstankar, tankarna får liksom komma men man ska bara registrera dem och tänka att det är ditt tvångsbeteende som spökar.
Jag behövde verkligen psykologsamtalen, fick insikt i barndom som var väldigt otrygg och ensam. Den uppväxten och några traumatiska händelser i vuxen ålder kickade igång min hjärna att börja gå bärsärk.

Har något hänt dig under din uppväxt? Ta itu med det då, du behöver reda ut sånt . Och minska stressen.

När jag var 7 år blev jag inlagd på sjukhus i två veckor, jag var ensam och rädd. Det var salmonella som gått ut i blodet. Jag var skitsjuk och fick ligga på isoleringen pga smittorisk. När jag skulle hem fick jag inte tag på mina föräldrar (va fan gjorde sjukhuspersonalen?) så min styvmamma kom och hämtade mig. Jag lämnades senare hos min mamma men hon hade fest och jag kände mig inte välkommen. (Jag kan själv inte riktigt tro att detta skulle vara en såpass traumatisk upplevelse men min psykolog tror det-Att som barn känna sig övergiven och koppla det med magåkomma)

Fasen vad rörigt detta blev. Sorry. Mobilen är så liten..

Blir rädd av dessa inläggen, inget illa menat mot just dig. Jag vill få ett slut på detta så mycket. Alla mina problem i mitt liv grundar sig i min fobi

Är rädd för att ta tabletter mot min ångest. Ska läsa lite mer om den men jag vill ju klara detta utan någon substans, jag vill ju vara som alla andra. Vägde mig idag och jag är 2kg ifrån att klassas som underviktig.

Förlåt jag vet, det är hemskt och man vill bara att det ska försvinna. Grejen är att ju mer du vill att din skräck ska försvinna desto mer kommer du tänka på det, och desto mer ångest.

Kör KBT det är jättebra start. Var inte rädd för medicin det KAN faktiskt behövas. Jag äter escitalopram, har verkligen fått 0 bieffekter. Och jag tror faktiskt den hjälper mig. Ska köra den ett år sen lägger jag ner. Det får räcka att ta mig ur hålet jag låg i.

Och förlåååt att jag skrämde upp dig, jag skulle så gärna vilja hjälpa. Jag är så mycket bättre idag men fick ångestpåslag när jag läste och kände igen mig. Dock inte som förr. Det går och det ska gå!

Möt ångesten! Gå igenom de utmaningar som terapin kommer ge dig och möt ångesten som kommer drabba dig annars blir det bara värre! Jag lovar dig min kära vän.

Jag sänder dig styrka så här skärm till skärm.

Det där hade så jädra svårt att greppa men det är faktiskt så. Det funkar nämligen så att om du accepterar att du får ångest och fokuserar på hur den känns rent fysiskt, om du gör så varje gång, och verkligen faktiskt kan acceptera känslan (du behöver inte GILLA den men du kan nog acceptera att den är där, den försvinner ju så småningom) Då kommer ångesten minska efter en tid. Det svåra är HUR man lär sig att komma dit, alltså att acceptera ångesten. Men det är faktiskt så det funkar.

Du är ju säkert som jag var, egentligen rädd för ångesten. Det är ju faktiskt ångesten som är värst eller hur? Du måste lära dig att låta den komma och bara vara där.

Är det begripligt? Det är så svårt att förklara. Jag läste en bok som har hjälpt många: "att leva ett liv inte vinna ett krig" av Anna Kåver. Läs gärna den. Den ger verktyg hur man kan tänka när ångesten kommer.