Citat:
Ursprungligen postat av
NoF8
Jo jag förstår din poäng men det är inget man behöver bevisa på det exakta sättet.
Jag tar ett fiktivt exempel som detta fall. De får två misstänkta. De kan påvisa att det var de två i bilen när de avfyrade skotten. Vem som sköt spelar inte heller någon roll om båda två har understött handlingar som gör helheten så att säga. En kör den andra skjuter. Då kommer det åtalas och kan dömas för medgärningskap vilket är det man brukar kalla att de har agerat gemensamt och i samförstånd.
För att exv dömas till mordförsök behöver inte ens en person vara träffad om det skulle vara i en situation som denna. Det räcker med att avsikten var att skjuta och att det var i farlig riktning. I detta fall när någon avlidit till följd av skottlossningen så är det mord. Att säga att man skulle skrämmas eller liknande håller inte. Åklagaren behöver inte bevisa vad den åtalade tänkte just då. Det räcker med att det är riktat dödligt våld och i och med mängden kulor som spridits är det ett solklart likgiltighetsuppsåt.
Du har rätt. Det stämmer absolut! Försök till mord är ett påbörjat brott men som inte fullbordats. T ex som du säger; att skjuta, men missa. Men det skall sägas att Försök till mord har samma rekvisit som Mord. Dvs personen skall haft uppsåt (avsikt, insikt, likgiltighet) att beröva den andra personen livet. Så vi hamnar liksom i samma diskussion och tolkning även här :-)
Rekvisiten för Försök till mord:
- Personen skall haft uppsåt att döda.
- Personen skall haft uppsåt till själva gärningen som utförts.
- Gärningen som utförts skall kunna vara någonting offret kunnat dö av.
Nu till ditt sista påstående:
2001 dömde Svea Hovrätt en polis för Grovt vållande till annans död och Grov misshandel efter att polisen skjutit en person till döds. Detta efter att polisen skjutit för att stoppa personen i sin flykt, och alltså INTE för att skjuta i nödvärn. Alltså: "avsikt att skjuta", "i farlig riktning", "personen avled av skadorna". Men dömdes ändå för Vållande till annans död.
