Citat:
Jag var likadan som grabb, ville mest sitta framför datorn och pappa blev arg stängde av routern ibland. Jag kan fortfarande komma ihåg hur tråkigt jag tyckte annat kunde vara. Under småbarnsåren lär det nog att ha ett tankemönster att lugn och ro endast är en lyx man får sällan. Har ju inte själv barn men vet ju hur syrran har det, även om hon och hennes kille sköter det exemplariskt så är det där lugn o ro ändå en lyx man verkligen kan njuta av senare när barnen blir äldre. Något barn inte glömmer är upplevelser iallafall, så om man lämnar plattan hemma medans man drar ut på någon upptäcksfärd så kommer dom komma ihåg det. Det gör jag iallafall, det minns jag som starkast inte alla timmar framför datorn.
Vi gör verkligen allt det där. Ungarna är bortskämda som f-n. Tror snarare vi lägger för mycket tid på dem.
Jag kan verkligen inte komma ihåg att mina föräldrar lekte med mig eller gjorde så mycket extra enkom för min skull. Min mormor däremot spelade mycket kort med mig och vi gick på små utflykter osv. Mamma och pappa hade inte tid (eller lust) helt enkelt. Som yngre barn lekte jag oerhört mycket med lego. Hade även en bilbana kommer jag ihåg. Och sen när jag blev lite äldre läste jag mycket serietidningar och en del ungdomsböcker. Vi hade inte ens nån dator förrän jag gick på gymnasiet. Jag var dessutom ensambarn och hade inga syskon att bråka/leka med.
Däremot tränade pappa vårt pojklag i fotboll och ställde upp och skjutsade till tävlingar i andra sporter väldigt ofta. Han var otroligt engagerad i sånt. Däremot satt han aldrig på golvet och lekte med mig.