Den osminkade bilden av semester med barn

Okej, jag har inte hela natten på mig, så detta blir mitt sista svar. Det finns en dag imorgon också!
Inte ens skolan hade en aning om detta iPad-projekt som helt plötsligt Stockholms kommun beslutade sig för som "ett experiment" (endast vissa utvalda skolor). Min son hade redan gått i den skolan i 4 år när detta projekt sattes in. Börja flytta på ett barn som skaffat kompisar...det gör man inte hur som helst.

Tricket som funkat någorlunda hos oss gällande skärmtid är att försöka att inte skuldbelägga och moralisera över den. Blir det laddat och förbjudet så ökar bara dragningskraften tror jag.

Har märkt att det går i perioder. För nåt år sen var mellangrabben rätt torsk på telefonen men nu är han inte speciellt intresserad. Äldsta dottern var likaså väldigt fast i Nintendot en period, vi lät henne lira på och nu rör hon det knappt.

Med två småglin(under 4) är varje chans till 5 minuters andrum en välsignelse.

Frukosten börjar klockan 8 varje morgon, hinner väl gå cirka 1 minut innan den äldsta ska upp i mitt knä och spilla. Efter 20 minuters stress-frukost och en hjärnblödning åker paddan fram en stund så jag får dricka min påtår i lugn och ro och ta dagen första snus.

Efter cirka 20 min ska tvättmaskiner fyllas, sängar bäddas och tänder borstas. Sedan ska dagen planeras och det brukar börja med att vi går ut på tomten och vattnar blommor, hoppar studsmatta eller lagar något som ungarna hade sönder dagen innan.

Vi brukar försöka göra lite utflykter på dagarna så att glinen får se lite nytt, det kan handla om en kaos-lunch på någon restaurang där jag tvingas dricksa alldeles för generöst för att jag tycker synd om den stackars servitören/servitrisen. Ibland åker paddan fram under lunchen efter att barnen har ätit upp så att jag själv får en chans att peta i mig lite varm mat.

Häromdagen provade vi på matsäck vid en sjö för att meta, barnen tyckte det var roligare att äta masken själva och kasta pinnar i vattnet än att fiska så vi blev inte långvariga.

Jag insåg redan när barnen var nykläckta att dom mår bäst när mamma & pappa mår bra. Så det tenderar att bli rätt mycket skärmtid, säkert 1h om dagen skulle jag tippa på. Enbart för att jag själv ska få lite andrum mellan slagsmålen. Jag skäms inte för en sekund när jag slänger fram Ipadsen ute på restaurang, oavsett om det är lunch eller middag. Jag bryr mig inte ett skvatt över vad andra föräldrar tycker(speciellt mina egna).

Balanscykel är faktiskt the shit. Testa får du se. Steget till riktig cykel utan stödhjul blir väldigt litet när de rullat runt på en sån först.

bra tips som någon skrev att gömma skärmarna i skogen och rita en skattkarta
Mera sånt!

Och mera osminkade redogörelser över hur småbarnsföräldrarnas såkallade "semesterdagar".

Av egen erfarenhet får man bort barnen från skärmar av att barnen umgås med andra barn.

Barnen behöver utvecklas och stärker sig tillsammans med andra barn.
barn leker bäst med andra barn.

Självklart ska man ju som förälder ge förutsättningar för att barnen ska göra vettiga saker under sommarlovet.
Det är föräldrarnas ansvar.

Men stödhjul justerar man långsamt upp så att cykeln måste luta mer och mer för att de ska ta i med tiden ....!?

Ja om det innebär att jag är en sadist att jag har fasta läggtider för barnen så är jag nog det.

Vad är du?
Dadaist?

Med fasta tider både för sömn och mat så orkar dom leva fullt ut.

Men så har inte mina problem med för mycket skärmtid heller.(nåja)

Du missar hela poängen. Med balanscykel behöver barnet enbart förlita sig på sin egen balans. Förstår inte hur det på något vis skulle vara bättre med stödhjul, som ger en ”falsk trygghet”.

I år har vi gjort som vi bestämde innan jul och låter barnen vara med farmor och farfar i stan medan vi är i deras stuga. Har haft en vecka , fyra kvar.

Känns helt rätt än så länge. Jag tror barnen har det bra. Den äldsta vill inte prata med oss sedan i förrgår men det går nog över. Det var antingen detta eller skilsmässa/bortaddoption

förstår vad du menar.

men jag är lite emot att man ska behöva ännu en pryl... då hade jag hellre pillat av tramporna på en sån här liten hoj https://www.biltema.se/fritid/cyklar...lad-2000043346

Vår näst äldsta har precis fyllt 18 och får sköta sig själv och börjar dessutom lugna ned sig.
Hon har nästan heltid skapat kaos i det tysta senaste åren, ganska avancerade upplägg för att får resten av familjen att börja bråka med varandra.
Höjdpunkten var när hon efter ett bråk med sin mor rapporterade henne till socialen för misshandel (påhittat) genom skolan. Hon ville vinna fighten och eskalerade tills hon trodde hon skulle vinna.
Det tog mig två år att bli av med dom blodiglarna, vi flyttade till UK efter ett år och sen gav dom upp.

En klasskamrat tog det ett steg längre och krävde fosterfamilj, vilket hon fick, och vår dotter funderade på det. Klasskamraten skickades till Norrland och våldtogs av fosterpappan så hon gav upp dom planerna rätt fort.

Blev fantastiskt mycket lugnare i familjen direkt upptäckte vi, en konstant oro som försvann.

Gäller bara att förstå vad det är som är problemet

Med barn på 3 och 1 år så försöker man överleva dagen och göra sina barn så trötta som möjligt så att man slipper kämpa vid läggdags. Typ.
Vi försöker ha någon form av utflykt varje dag- gå till lekplats, cykla till skogen, åka och handla, hälsa på kusiner/kompisar osv. Ibland är det svårt. Precis som ts så skriks det ofta "NEJ" "SLUTA".
Jag är ständigt stressad och på helspänn och jag förstår inte hur andra familjer med småbarn kan vara så lugna och harmoniska.