Konstnären och poeten Henrik Jonasson

Han har ialla fall de fans man förväntar sig att han ska ha.

Nu tycker jag knappast om sorken men BAP är en rumänsk jude. Tror dock inte att han är en bög även om han har en lite väl stor fabläss för vältränade män. Han har dessutom skrivit inlägg där han önskade att massera unga män - vilket förstås är suspekt.

En aspekt av Henrik Jonassons projekt (Neo Germania mm) är denna: nördighet och självironi.

Det har man inte sett förut i svensk radikalhöger.

Nej allt har varit seriöst. Från Engdahl och Essén över skinheads till Motpol/Arktos.

Man är seriösa (Motpol). Man kämpar (NMR). Och har man öht något gemensamt ser man ner på den fikande och nätsurfande nörden.

Men Jonasson tycks vilja göra denna figur till hjälte... en antihjälte.

Chud -- cannibalistic humanoid underground dweller. Det är termen.

En chud är alltså vad som mainstreamen försökt utmåla som "typisk radikalhöger"... varpå internetkrigare i sagda höger tagit till sig termen och gjort den till sin.

Chuden, denne föga attraktive internet-tjockis, förekommer iaf i HJ:s tweet. Uttryckligen, med termen chud upprepad igen och igen.

Han är gud där, han är framtiden, han är kungen; hylla honom i evigheters evighet, amen -- det är stilen.

Detta är den flervarviga ironins framtoning i en del av svensk radikalhöger idag... i the Jonasson Experience med dotterbolag som Neo Germania-serien, NG-partiet mm.

Säga vad man vill men något historiskt nytt är det delvis... med antihjälte-retoriken, färgerna och formerna, snusmumrik-attityden med snacka och fika som tillvarons mål.

Fika-kulturen, epa-traktorn och småstadsnörden spänns framför den politiska vagnen -- och drar den i diket? eller till framtids segrar?

Ja vad ska man säga. Detta fenomen är komplext.

Det påminner mycket om den här amerikanska "irony bro"/anime-grejen som kom med Trump tycker jag. Sen försöker Jonasson utveckla det hela och slänger t.ex. kvinnohatet åt sidan för att istället omfamna radikalfeminismen.

Jag tycker Jonasson kan göra vad han vill, men han borde inte hela tiden försöka hitta nya system. Som konstnär är han mer intressant än som "ideolog". Sen borde han vara mindre kategorisk, han kommer ju ändå ändra sin inställning och sina åsikter igen om nåt år eller så.

Politiskt kommer det givetvis inte att ge några resultat, men jag tror att det kan ge glädje och mening åt de barn och ungdomar som deltar i hans lekar.

Tack för input.

Man kan då säga att (själv)ironin kom in i radikalhögern cirka 2016 via amerikansk förmedling... via Pepe le frog etc. Den tråden togs först upp här i Sverige av Dulny & co, sedan av Jonasson.

Jonasson har dock distinktionen att vara en musiskt begåvad konstnärstyp, han inte bara en influencer à la Dulny.

Jonasson har skapat en egen självironisk tagning på radikalismen, vad man än må tycka om den.

Jonasson är generellt intressant som aktör inom syndromet "konst och politik" = konst som politik, politik som konst, konsten till makten osv. Ett kraftfält som även en tysk politiker, född 1889, delvis verkade inom.

Mer om detta senare, om Gud så vill. Idag kan jag bara säga det följande, om det rent politiska i Jonassons projekt. Om att skapa Neo Germanska Partiet = NGP.

Det såg man inte komma, inte med 2020-Jonasson med sina ödesmättade oljemålningar, ej heller med seriealbumet Neo Germania 2022. Men tydligen ska det vara ett parti med program (program skrivet, ingen tvekan om det, orkar dock inte länka här).

Partiet finns och existerar. Men då inställer sig reflektionen: den där tysken jag nämnde, han sa ju att man bör inte ge sig in i politiken förrän man nått 30 års ålder.

Vilket är en sund iakttagelse. En konstnär kan för sin del vara ung, ju yngre dess bättre ibland.... ja allehanda yrkesmän har ingen nackdel av att vara unga... men en politiker måste ha något av ålderns pondus.

Och Jonasson är inte 30 på långt när än.

Vad säger det om NGP:s utsiker att lyckas?

"Konsten till makten" sa proggarna.

Och före dem sa Marinetti detsamma.

Där emellan kom realiter en före detta målare till makten. Och iscensatte en Wagneropera på kontinental nivå. Då var det inte roligt längre för konstvurmarna.

Och, i detta kraftfält -- konst och politik -- ska vi nu skärskåda Henrik Jonasson.

Som bevisligen är en talangfull bildkonstnär.

Man kan säga: hade han fortsatt med sitt måleri à la 2020 (och möjligen skippat zodiak-bakgrunderna, av den fåkunnige sedd som Black Sun och inget annat) hade hans verk varit mer än legendariskt.

Svensk höger, ja Sverige öht, har aldrig sett sådan urnordisk kraftkonst.

Något som kan illustrera min point, den om HJ:s talang, är detta: när Jomsvikingasagan gavs ut på nytt av Alternamedia 2021.

Denna saga är från medeltiden. Och den handlar om vikingar. Och är ganska spännande.

Så den försvarar sin plats som bok. För nyutgåvan anlitades Jonasson som illustratör. Omslaget föreställde ett vikingaskepp på seglats över ett somrigt hav. Och inuti boken förekom diverse svartvita illustrationer. Nya Tiders recensent var för sin del rätt imponerad:
Man kan hålla med om detta. Jonasson är unik. Kombinationen "driven stil men återhållen, rustik och inte antikvarisk, levande arkaisk känsla" utgör en speciell bildmässig alkemi som man måste prisa -- ja, man måste hylla den, både allmän-estetiskt, samt som högerradikal med konstintresse.

Men till det kommer nu bildandet av ett parti... HJ skapar ett parti på grundvalen av ett seriealbum och ett manifest.

Det hela må vara lockande och välgrundat i estetiska doktriner. Men just detta att gå ut i politiska marker har sina risker. Politik är att prioritera -- prioritera upp det man står för, prioritera ner andra grupper. Och "nedprioriteringen" talar NGP tämligen tyst om.

För politik krävs hårda nypor. Man måste tåla skitstormen.

Men Jonasson-talangen tycks inte vara lagd åt kamp, inte ens den relativt städade kamp som utgörs av mediagranskning, intervjuer, repliker och hela den cirkusen.

Jonasson är en ung konstnär som är så gott som fullärd i sin bildkonstnärliga aspekt. Att då göra politik av det hela leder ut i en gråzon -- en betänklig gråzon.

Man kan spekulera... låt säga, om NGP överges efter ett tag och HJ fortsätter med andra projekt, allt baserat i den egna talangen, det må vara hänt. Ingen skada skedd, eftersom NGP nog aldrig är seriöst menad att styra något, delta i eller ens vinna något val.

Nåväl, detta kan ju hända... men kopplingen konst-politik kan ändå behövas.

Om så bara metapolitiskt.

Svensk radikalhöger kan behöva tilltalande estetik. Gärna i form av oljemålningar som är mer än fotorealistisk brunsås (så som det ofta är idag). I seriealbumet, och i vissa målningar, har ju HJ en uppfriskande färgskala. Det är vad vi behöver, färger och former som gestaltar urnordisk kraft. À la Nic Roerich, som ibland målade vikingamotiv. Eller varför inte Carl Larsson (Midvinterblot) och det bästa av Jenny Nyströms fornnordiska illustrationer.

Larsson och Nyström hade någon form av kraft... men de där norrmännen som NyT nämnde hade mer kraft... och nu kanske vi har en konstnär mitt ibland oss som kan förena allt detta med en nämnvärd färgskala.

Där ligger HJ:s potential. Vad man än må tycka om sällskapet i övrigt i form av chud-tweet, NG-partiet och Neo-Germania-seriens glasögonprydda flickhjältinna.

Henrik Jonasson är kanske den av alla e-kändisar inom den nationalistiska sfären som tar det antiryska hatet längst. Jag startade en tråd om hur nationalister fungerar som nyttiga idioter för ZOG inför det tredje världskriget, och Jonasson är ett bra exempel på det. Det nyaste är tydligen att börja hylla George Bush och Ted Cruz: https://twitter.com/HenrikJonasson3/...67171904217091

https://twitter.com/HenrikJonasson3/...76258981273607


Det diskuteras även om hur bra NATO och EU är och att amerikanska och europeiska nationalister som är emot dessa är "rotlösa", "självhatande", osv.

Det är ändå imponerande hur ”den evige” lyckats förvrida huvudet på så många nationalister även i väst. För Jonason är långt ifrån ensam dessvärre. Titta bara på denna fanboyartikel om Denis Nikitin i NF. Dock har artikeln utelämnat att Nikitin har judiska rötter och att det var så han och hans föräldrar kunde emigrera till Tyskland för drygt 20 år sen. En Hollywoodnazistisk huligan med judiska rötter som groomats i väst och har som mål att splittra upp den ryska federationen i mindre stater. Juden måste gnugga sönder händerna och skratta sig fördärvad.

https://nordfront.se/nationalister-g...r-fran-ukraina

"Nationalister"... Helt sjukt.

Jag tror mycket beror på att hela den här rörelsen, den moderna neo-nazismen, härstammar från människor så jävla förstörda och korkade att de såg judisk antinazistisk propaganda, där nazisterna utmålades som helt sjuka monster, och tänkte: "Wow, det där är jag, sån vill jag vara". I princip är hela den neo-nazistiska rörelsen från 90-talet och framåt en produkt av de dårarna. De absolut sämsta av alla västerlänningar tog till sig den bästa av alla ideologier. Förmodligen är det så judarna slutligen lyckades döda nationalsocialismen. Inte genom att förbjuda den, utan genom att göra de mest sinnessjukt störda dårarna till dess företrädare.

Judarna drog igång neo-nazismen samtidigt som de drog igån den verkliga massinvandringen. Slump?

Ja, det ligger nog väldigt mycket i det. De s.k nationalister jag stötte på i yngre dar var uteslutande subkulturellt slödder med IQ á la fiskmås och alkoholvanor som Kapten Haddock. Attributen och den destruktiva livsstilen var uppenbart viktigast för dessa element. Normala människor för att inte tala om de med lite högre ambitioner i livet skydde förstås de här filurerna som pesten. Jag hoppades ett tag att det hade skett förändringar till det bättre. Men tyvärr. Psykopatologin är densamma och de subkulturella inslagen finns kvar. Däremot är det fel att beteckna dem som ”kontrollerad opposition”. Juden har bara manipulerat dem och inte har det varit svårt heller.

Amerikaner som motsätter sig Amerikats härj i omvärlden är självhatare, eftersom det är bra att Amerikat bombar skithålsländer. Är det vad Henrik menar?