Den stora tråden om DMT

Du har redan fått svar på detta med 10mg är på tok för lite. När jag fick min breakthrough och förlorade all kontakt med verkligheten tog jag tre bloss på 80mg, men det var iofs för mycket. Jag skulle säga 40-50mg behövs om du vill ha en breakthrough. Sen beror det såklart på hur du röker det men skit i den där tobaken, och bong kommer aldrig funka. Det här är ett rus som varar i några minuter om du inte tar en MAO-hämmare, så man brukar vanligtvis ta tre bloss, det tredje blosset är det svåraste för då är man redan borta. Av den anledningen ska man vara flera och göra det i omgångar och tvinga i varann de sista blossen. Jag rökte ur en meth-pipa. Ha vatten och en skål i närheten. Ha det roligt och hälsa entiteterna från mig.

Ska testa dmt IV under en snar framtid. Vilken dos skulle jag klara mig på? 70kg man.

Jag brukar variera mellan 15-30 mg. Och det pangar på utav helvetet

Rökte igår för första gången, var själv..... BLEV SÅ JÄÄÄÄVLA LOST!!!!
Hade det väldigt bra men fattade inte i början att jag trippa. Var riktigt borta och kunde knappt hålla i pipan på slutet men nästa gång vill jag ha nån som kan hjälpa mig få i mer. Svårt att säga vilket stadie jag nådde, men var bortom allt =D

Foliepipa funka mycket bra!

Okej, så jag hade min första DMT trip, har aldrig tagit psykedeliskt men rökt ett och annat. Jag var hos med två vänner och det kom en "healer" som satte upp allting för oss och pratade om det osv. Han hade helt klart rätt iaf att jag aldrig kommer glömma upplevelsen.

Vi var alla nervösa, vi visste att det var sjuka grejer vi skulle göra. Jag lottade och fick gå först. Jag hade inte bongat på länge och ville vara säker på att jag inte missade min första dos (båda mina vänner skulle efter mig "inte känna någonting"). Så jag drog ett bongbloss som skulle få Snoop Dog att gråta. 15-20 sekunder grillning, 10 sekunder rökinhalning, mina lungor kändes som ett luftskepp, och jag insåg ganska direkt att någonting inte är normalt. Jag lägger mig ned, andas djupt som aldrig tidigare. Sedan börjar jag sjunka ner i mig själv, och det sista jag minns av min kropp var att jag andades ut, och när jag insåg att jag inte kände mig själv andas in blev jag rädd. Rädd för vart jag var påväg, rädd för att jag skulle dö. Och det var väl kanske det jag gjorde.

Jag kan inte sätta ord eller måla vad jag såg, men min första inlevelse var ett kaotiskt helvete. Ingen vacker utsikt, magiska aliens som välkomnade mig, inget landskap, det var kaos, mörkt, skrämmande. Det enda som egentligen går att jämföra är den här scenen, som jag sett några månader tidigare och gjort ett djupt intryck på mig. Ett ljud som var obehagligt, som tinnitus fast obeskrivligt högre, starkare. Färger, evigt skiftande kaotiska mönster i svart, rött, lila. Och längst fram, och back, högst upp, alltid där, ett öga. Rött, och mer. I en trekant, och inte. Intensivare än någon blick man kan föreställa sig. Dömmande, bevakande, vart jag än såg, såg den tillbaka. Det såg mig i min rädsla, jag var helt klart inte ensam. Jag ville ut, tillbaka, men sedan slog mig en ännu mer skrämmande tanke: det kommer alltid vara såhär. Jag är fast.

Sedan insåg jag min egen rädsla, och jag vet inte riktigt vad som hände sedan, men triangeln upplöstes i färg, i fler dimensioner, hela upplevelsen var fortfarande ett enda virvarr, men mindre mörk skräckful och mer opatisk, färgsprakande. Vissa vittnen har sagt att rosa är kärlekens färg, och det är väl alltid något. Jag var fortfarande rädd, inte som innan, försökte på något sätt bibehålla mitt sinne men det gick inte. Allt det rationella, mitt tänkande, mitt jag, bara upplöstes i en flod av färger, rumtid, grön och rosa. En kvinna som haft en "för hög" dos kallade det en 'mind soup' vilket är ett passande utryck, i sinnessoppan upplöstes jag, och jag tror inte jag var redo för den upplevelsen och därför blev den skrämmande.

Det nästa jag minns är att jag hörde min vän ställa en fråga om längden på trippen, och jag delvis gillade jag en signal från verkligheten, delvis blev jag shockad hur långt borta den var. Jag försökte resa min lilltå, men det var som om en var mil borta från min kontroll, det tog ett bra tag innan den faktiskt långsamt reste sig, medan jag likaså lugnt kom tillbaka till min kropp. Även när jag hade vaknat o get ett nervöst skratt till mina vänner, så kändes det som om jag inte var hundraprocent tillbaks en, det var som om jag satt bakom min vanliga syn, som om min sinne såg en skärm där jag vanligtvis brukar se mig själv. Och även efter det, satt jag helt mindfull i rymmet. Inte en tanke, och vanligtvis är mitt sinne en storm av tankar o ibland ångestfyllda sådana, men nu var det helt tomt. Jag har bara upplevt det en gång tidigare. Det tog ett tag innan jag var tillbaka till normalt igen. Båda mina vänner "kände inget", eller inget särskilt spirituellt iaf, och var ganska besvikna.

Man kan tänka sig att jag skulle vara helt förstörd efter en sådan skräckfull upplevelse, men jag känner mig faktiskt helt normal efteråt. Jag har sjukt mycket att tänka på, och det faktum att det där illuminatiöggat dök upp i min tripp, eller eye of horus, eller buddhist öggat... ja jag vet iaf att jag inte är ensam om att se de det, och det mig. Jag är inte heller ensam om att tycka det var en otrolig skrämmande, intensiv upplevelse, det är visst vanligt om man tar en för hög dos vilket jag tror mig superbloss ledde till. Jag förväntade mig aliens och cyberspace, istället hamnade jag i totalt sinnessoppa. Men varför skulle det, välja att skrämma mig? Var det verkligen en annan entitet, eller var det en reflektion av mitt inre? Jag har haft en traumatisk uppväxt och gått igenom många svåra episoder av mitt liv, och jag är en sådan person som inte är säker på världens inre godhet och "evig kärlek". Den senaste tiden, året, har jag känt mig stabil i mig själv, kanske inte som lycklig, men inte olycklig heller. Jag är den jag är helt enkelt, och jag är säker på den jag är. Var det så att ögat retade mig? Visade mig vad riktig rädsla är, för nu känner jag mig inte skrämd av något annat längre. Var det en reflektion av mig själv, en rädsla för ondska och helvetet som jag fortfarande bär inom mig? Jag är inte kristen, föddes utan religion men inte atheist heller. Agnostiker, I guess. jag vet inte om det finns något mer( tills nu dvs), men jag har alltid haft en rädsla för att världen inte är så ljuvlig och enbart harmonisk som många verkar förespråka att den är. Du kanske säger att det bara är en dålig trip, men det dåliga måste ju haft sin källa, och jag undrar om det var min egen inre rädsla, eller att jag var för nervös. Eller så kanske helvetet är mitt öde, men jag tror inte det. Kanske lärde jag någonting nytt om mig själv, jag måste lära mig att älska mig själv först. Jag måste bygga en spirituell bas, varav jag kan åka ut, och in, igen.

Vad som är tydligt är att jag måste börja meditera och ta yoga iaf. Sen - ska jag tillbaka till det där ögat, mindre nervös och med så mycket positiv energi jag kan uppallstra. Om det bemöter mig på samma sätt, so be it, jag har upplevt dess helvete tidigare. Men nu vill jag försöka bemöta det med kärlek istället för rädsla. Därav ska jag ha en uppdelad dos, istället för ett superbonghit. Min resa är inte över än.

Vad tänker ni om att ta några glas vin eller några öl innan man röker DMT?

Nu menar jag bara så man blir lite lätt berusad och inte packad.
Jag tänker att det kanske gör en lite lugnare och inte känner sig stressad som man kan göra innan man röker. För mig kan det kännas nästan lite ångestfyllt innan man tar dom där blossen från pipan för man vet vilken mäktig upplevelse som väntar.
Någon som testat som kan dela med sig?

För mig är det en ytterst dålig idé, i varje fall. Trippen blir obehaglig och jag kommer ur det med en känsla av att jag har löpt gatlopp eller något...

Lite cb en stund innan, så att nerverna är i schack funkar dock väldigt bra.

Ta en liten dos lsd istället. Funkar riktigt, riktigt bra ihop.

Meditera innan du röker dmt, annars rök en liten jolle, eller både och

blir själv lite nervös innan, men beror ofta på att man är stressad eller har mycket tankar i skallen, när man lugnat ner sig så blir det inte så nervöst, samt att man får mycket lättare att bryta igenom om du mediterar innan, och tystar tankarna, ofta tankarna som styr att man blir nervös, men det är förståligt det är en mäktig upplevelse

Edit: två vänner rökte samma changa, ena bröt igenom på 4 hits from the bong, den andra var på gränsen att bryta igenom vid 8 stora hits from the bong, ena snubben mediterade innan

vad föredrar ni changa eller pulver dmt ?

Cb röker jag inte längre då effekten inte längre brukar vara lika trevlig som de första åren, inte min grej längre. Så det kommer inte på frågan

Kan inte säga så mycket om att bara ta några glas, men jag har själv kört några feta bloss i bong på tolvslaget en nyårsafton. Hade druckit mängder med sprit och kört 2 lappar LSD under kvällen. Vad jag minns så var det sjukt awesome, upplevde det som att jag kunde uppleva minnen från barndomen i detalj. Fett som tusan!

Skulle nog inte rekommendera detta om man inte är en van trippare, men några bloss CB innan man skjuts iväg är i princip obligatoriskt för min del.

Har kollat runt lite efter 5-meo-DMT utan framgång. Finns den kvar på marknaden överhuvudtaget eller är det lika bra att ge upp?