Hur "fria" är vi egentligen?

Jag har läst lite här i forumet och sett att det är många som funderar liknande om livet, verkligheten och människan så som jag gör. Men finns det någon som har samma teori som jag?

"Verkligheten från ett större perspektiv" på min blogg, 3 delar börja med den första! annars kan det vara magstarkt.

http://bloggis.se/2cbright

Kommentera gärna antingen här eller i forumet skulle vara väldigt kul att höra vad andra filosofiskt lagda tycker

Ledsen, det blir inget nobelpris (inte för att det finns något i filosofi, men ändå... ), det där är väldigt gamla tankar om determinism.

Fast det finns säkert någon bildad här som kan tala om vilket filosof du ligger närmast.

Några trådar på forumet som liknar dina tankar:
http://www.flashback.org/showthread.php?t=302932
http://www.flashback.org/showthread.php?t=273562
http://www.flashback.org/showthread.php?t=217795
http://www.flashback.org/showthread.php?t=218744
http://www.flashback.org/showthread.php?t=135541
http://www.flashback.org/showthread.php?t=134935

intressant, jag visste att tankarna fanns men inte att det hette determinism Får läsa på lite om det för att se om det är så som jag ser på saken. Men hur ser de på människors olika religion då? Har man ingen fri vilja tror man inte på Gud, eller? (kristendom i alla fall)

för att förtydliga det jag menar är: Visst Gud kanske finns men inte så som religiösa ser det.Att vi människor skulle kunna ha en kontakt med Gud genom böner och handlingar, att vi skulle vara mer än bara kemiska reaktioner, är det jag tycker är löjligt för att vi höjer människan över vår egen existens på något sätt....

Det sjuka är att jag vill tro på andar, jag kan inte avfärda vissa människors mediala förmåga. hur i helvete kan de veta vissa saker som borde vara omöjliga för dom att veta? På något sätt måste det finnas en annan "värld" en annan dimension men hela den biten känns så odeterministisk.....

Problemet med tro och determinism ligger som i kristendomen i att de proklamerar människans fria vilja. Vi kan välja mellan gott och ont etc. Men samtidigt talar de ofta om Guds plan och vad som kommer hända i framtiden. Nu beror det givetvis på hur man definierar de båda men ett vetande om framtiden leder till att den redan är bestämd på ett eller annat sätt. På så sätt blir det problematiskt med den fria viljan.

man är inte helt fri förrens man förlorat allt.

Lite sådana tankar tycker jag mig skönja i buddhismen där mans trävar efter att inse sin natur i Sunyata.

Med tanke på min musismak så reflekterar en text av Morbid Angel ("god of emptiness) också detta tankesätt:

"I'll take your sould and you'll be like me, in emptiness, free".

Jag förstår inte riktigt det där. Om du förlorar din skruvmejsel, blir du ju tvungen att jobba med något sämre, en gammal kniv om du har, och om du förlorar kniven blir du tvungen att fixa det på nåt annat sätt. Var ligger friheten? Det blir ju bara en massa jobb med skitsaker som borde gå snabbt som tusan så att man kan bygga upp sitt lilla imperium där man är kung och enväldig härskare. Är inte det frihet att kunna göra vad man vill med sina saker, bygga och greja och fixa till???

Man har inte förlorat allt om man har förlorat en skruvmejsel och en kniv. Man måste också förlora viljan att "bygga upp sitt lilla imperium där man är kung och enväldig härskare".

Frihet är att kunna göra allt. Man kan bara bli fri om man inte längre vill något.

Dumheter! Om du inte har något att ta i händerna är det kört och om du inte vill nåt är du en nolla.

Total frihet torde vara lika med någon form av totalt kaos. Eftersom det enbart är i totalt kaos där man har alla möjligheter för sig. Men detta är som sagt extremt hypotetiskt tänkande.

Vissa ser det som frihet att lösgöra sig från materien eftersom de anser att den är helt mekanisk och styrs av lagar. Man är då inte fri om man lyder under universums lagar. Då är frihet att bli ett med eller att själv bli det universum (materien) inte är.

Noll (ingenting) är den enda verkliga existensen.