Citat:
Ursprungligen postat av Elitmalaj
Jag har svårt att tro att ståndpunkten du beskriver är särskilt vanlig bland högkyrkliga. Från deras håll har jag snarare hört invändningar mot att "döpa på löpande band".
I stort sett delar högkyrkliga dock den allmänna synen bland engagerade i Svenska kyrkan: Gud verkar i dopet. Barnet döps in i Kristi gemenskap. Barnet förstår inte särskilt mycket, men det är på liknande sätt som med det svenska medborgarskapet som barnet inte heller förstår särskilt mycket av när det föds.
För övrigt: Kyrkan kan inte mäta människors tro. I Svenska kyrkans dopordning får föräldrar en fråga: "Vill ni att ert barn skall döpas till denna tro (hänvisning till apostoliska trosbekännelsen, min anm.) och leva med församlingen i Kristi gemenskap?" Vill man inte, så blir det inget dop. Skulle kyrkan vägra att döpa barn när föräldrarna ändå säger att de vill att barnet skall döpas till den kristna tron?
Jag har inga barn, men för mig hade det varit självklart att döpa dem som små. Jag hade ansett det som ett övergrepp att förbjuda mig. Som förälder vill jag ge det bästa till mina barn. Barnet får senare ta ställning till om de grundvärderingar jag ville ge som förälder var vettiga. Det gäller både den kristna tron, etiska värderingar, politisk uppfattning, människosyn, pedagogisk grundsyn mm. Varför skulle föräldrar förbjudas just att döpa men inte att vittna om sin ateistiska åskådning?
OK, jag förstår vad du menar, men då jag använde mig av ordet "högkyrklig miljö" refererade jag till min hustrus släkt och inte till medlemmar av SvK i allmänhet.
Då min son döptes var jag som sagt inte ens närvarande, p.g.a. en flera år lång konflikt med brackorna i min frus släkt, men barnet döptes likaväl, utan att jag hade någon som helst talan där.
I övrigt håller jag med om det du säger om ställningstagande till grundvärderingar. Mina barn ska självklart få veta var jag står då de blir gamla nog att ta åt sig denna information.
