Skvaller om Clark Olofsson? Avliden 2025-06-24

Ja Clark är ju "rolig" utan att veta om det.
Han var säkert oberoende i sin egna lilla värld. Kunde köpa cigg och mellanöl.
I sin egen narcissism och mytomani trollband Clarkan mindre vetande och/eller skrämde dom med sin kroppshydda.
För slåss kunde han, eller skrämmas. Tillräckligt bra på den tiden.
Fanns inte så många gangsters i Sverigepå 60, 70 och 80-talet som det finns nu. Varken inlåsta eller på kåken. Av den kalibern som finns nu.
Hade han härjat i nutid hade han dödats tämligen omgående.

Det är roligt att ibland träffa äldre som minns Clark som yngling. Jag är uppväxt i området fast längre upp i Björlanda och jag ä mycket yngre.
Vad jag dock minns var att jag var skraj när det gick rykten att han gömt en del av stålarna han kom över vid ett bankrån i krokarna där vår sommarstuga låg...
Underhållande är han emellanåt men nu är han gammal och halvgaggig. Tror han lever max 2-3 år till.

Han inte folkkär annat än bland kommunisterna i media, vanligt folk ville att han och hans sort skulle låsas in och att nyckeln skulle kastas bort.

Det var halvtidsfrigiving på 70/80 tal, fick du tio år så var du ute efter 5 år.

Jo, man kan nästan kalla honom folkkär. På den tiden fanns det till och med affischer av honom att köpa både på EPA och Domus.

Nej kriminella har aldrig varit folkkära, någonsin, den typen av skitsnack är samma medielögn som att svensken älskar muslimer och vill ha en moské i kvarteret.

Snygg och vältalig, populär bland motsatta könet. Som Björn Söder fast tvärtom
och med hår dessutom.

Det finns kvinnor som gillar barnamördare och massmördare med, säger inte ett skvatt om de allmänna opinionen. Ungefär som att påstå att Kurdiska räven är folkkär idag.

yup, och det är viktigt att påpeka. om det var en invandrare hade han bara fått hat

Det fanns även affischer med Kiss, Puch mopeder, och allt möjligt. Kanske till och med Bosse Larsson, och tydligen även Clarken. Affischer var populärt. Och de hade sina på lika fanbase. Men det betyder inte att Kiss var folkkära.

Ack ja! Det var då det. Affischer var ett bra attribut för att markera sin identitet. Det fanns till och med en tidning, med i stort endast affischer. Då kunde man köpa ett nummer, och sen byta till sig en bra samling, eftersom de allra flesta i ett nummer var helt ointressanta.

Ett bra sätt att få prata med tjejerna. En flicka med gryende sexuella tankar bytte till sig min Gyllene Tider. Och jag fick Sweet o byte då jag ville vara lite tuff, och reta pappa förstås med de långhåriga sakerna.

Att Clarken fanns på affisch minns jag inte, men är en ren självklarhet, för den som ville göra uppror. Men förstås tryggt hemma pojkrummet.

Det här är ju inget skvaller direkt, men finns mycket att lära av honom, även när man sorterar bort allt som har med kriminalitet att göra. Janne Josefsson framstod som en intellektuellt begränsad tönt, senast jag hörde honom snacka med "Clark" i något tv-program.
Bra att han fick pension i Sverige. Han har väl knappast aldrig varit något hot mot vanligt folk ändå.
Skulle absolut inte ge honom någon av alla de populära diagnoser som florerar på flashback.

Tror inte ett skit på att det fanns affischer att köpa av drägget Clark Olofsson.
70-talet var fullt av skäggiga sluskiga "stjärnor", men att CO skulle pryda affischer som såldes på EPA, Konsum och Domus, nej.
Han var medias och kommunisternas lilla älskling, folkkär har han aldrig varit. Man får hoppas att mytomanen, parasiten och knarklangaren Clark Olofsson dör och det illa kvickt och smärtsamt. Då ska jag fira med en stadig grogg.