Hur länge kommer vi människor att överleva?

Vi människor är otroliga organismer, djur eller genbärare. Vi får energi från en sol som lyser miljontals mil härifrån och ger oss liv. Människan som art har existerat i ca 200 000 år av jordens 4,6 miljarder års långa utveckling. Efter den industriella revolutionen har föroreningarna ökat och jorden har fått en mer destruktiv öde. Samtidigt som detta blir våra livsstilar blivit mer destruktiva med rulltrappor, snabbmat, minskad fysik aktivitet. Sjukdomar som Aids, cancer och diabetes ökar och var fjärde person i Sverige är överviktig, 60 procent i USA.

Våra biologiska fotavtryck visar att vi lever över våra resurser när genomsnitt svensken förbrukar 7 jordglober under en livstid, 14 i USA. Medellivslängden ökar också drastiskt och med hjälp av ny teknik och naturvetenskapliga framsteg inom medicin och vaccin så dör mindre människor av tidigare livshotande sjukdomar/skador.

Vi har bosatt oss på varje plats vi kan göra och vi har utforskat hela jorden och strävar nu mot universum. Allt detta på 200 år av 4600 000 000. Hur länge kommer människan som art att existera tills vi förstör världen helt? Många snackar tusentals år men är det en realistisk siffra?

Om jag ska vara ärlig trar jag att vi kommer gå under inom de kommande 1000 åren. Antagligen av någon epidemi, överbefolkning, kärnvapenkrig etc etc. Vad tror ni? Har vi en chans att överleva längre än 1000 år som art?.

Va? Förbrukar svensken i snitt sju jordglobar under sin livstid?

Vad är detta för svammel.

Människan är en naturlig del av Jordklotet och gör inget varken bättre eller sämre än andra organismer.

För vår egen arts skull bör vi se till att sprida oss, men i övrigt är jag knappast rädd för Jorden eller våra medorganismer. Några dör ut, andra kommer till, men livet består.

Det är en kollossal förmätenhet att tro att vår lilla art skulle ha någon som helst långsiktig påverkan på detta.

Jag hoppas visserligen att vi kan - som art - sprida oss - för att kunna leva vidare i modiferad form, men det är rent speciocentriska skäl som gör detta.

hehe, jäklar vad man måste konsumera för att förbruka 7 hela jordglobar Helt ologiskt dessutom.

Ruskigbuss: jag är förvånad över din undertro på människans destruktiva förmåga. Trodde en nykter herre som du skulle vara mer än lite uppjagad över samhällsutvecklingen.


Vi var naturliga tills vi började använda verktyg. Du kan väl inte påstå att ekosystemet är orubbligt? Vi våldtar jorden mer eller mindre. Visst, mycket är säkert skräckpropagande (vad hände med regnsskogsdebatten som var så het under 90-talet?) men visst gör vi åverkan på detta klot.

Jag ser mig själv som en hoppfull apokalyptiker. Slutet kommer och sedan en omstart till det bättre. När slutet kommer är omöjligt att säga. Människan har varit övertygad om domedagens närstående alltsedan urminnes tider, det är inget nytt i att skåda världen och se en kantrande avfallshög.
Men det som skiljer oss från dem är att då var det ur okunnighet man förtvivlade, nu är det snarare insikten om vad som händer som skrämmer oss.

Skulle jag säta en peng på ett årtal skulle jag säga att civilisationen som vi känner den kommer att gå under om ca 200 år.
Därefter lär ett fåtal överleva (främst de isolerade naturfolken) och de kommer att bygga upp den nya världen, som kommer att undergå samma utveckling tills alla människor har dött ut. Och då kommer aporna..

Mja, jag ser våra verktyg som lika naturliga som skatbon eller myrstackar.

Visst, vi förändrar miljön, kanske utrotar några djur - men att utrota livet på jorden - tror jag är bortom vår förmåga.

Vi har ju en viss tendens att övervärdera vår egen betydelse, oavsett om det gäller oss själva som individer - eller vår nation - eller vår art.

Naturen - i meningen Jordklotets ekosfär - innehåller så enormt större krafter än vad vi kan åstadkomma.

haha jo det är svammel fore sure.
felformulerad, om alla gjorde som vi skulle vi förbruka så mycket som peron i snitt alltså. Du måste ju erkänna att gör mer skada på den här jorden än nytta jämfört med te x en växt osm produserar syre eller en ko vars skit blir gödsel. Människan koldioxidprodution har ju ökad dramatsikt och är ju inte osm den var förut när vi bara producerade den genom andning och senare eld. människans skit blir ju inte heller gödsel utan en förorening i dagens samhälle. vi förbrukar alltså mer av jorden än vi ger den. och människan är vad jag vet den ända organismen som gör det. vad jag vet.

Jag tror att det som till slut kommer att slå ut människan är en världsomfattande naturkatastrof av typen meteor modell större. Vi är helt enkelt för anpassningsbara för att något annat ska kunna rå på oss

Tills människan väljer att sluta reproducera sig själv (som människorna före oss gjorde)


Vad är det för mening med det? Om vi inte fanns skulle alla problem försvinna.

Om vi inte fanns skulle inte ens begreppet "problem" existera :P

VA vilka människor ?Före oss?

Förändring är det enda bestående. Människan åstadkommer förändringar men dessa kan inte jämföras med naturens egna. Även om dessa förändringar sannerligen får stora konsekvenser är människan som art oerhört flexibel och har en god möjlighet att övereleva såväl växthuseffekter som istider.

Hur kan man förresten säga att människan konsumerar mer än den tillför. Energi kan endast omvandlas i dess olika former, inte uppkomma eller försvinna. Vi kan inte leva som vi gör nu, men oavsett hur vi väljer att leva nu kommer vi ändå tvingas underkasta oss förändringen.

Vad som kommer utplåna oss tror jag inte är miljöfaktorer utan snarare kommer vi bli utkonkurrerade av effektivare organsimer. Jag tänker främst på virus (diskutabelt om de räknas som liv) och bakterier som utan konkurrens är de bästa överlevarna på den här planeten. Med dessa började livet, och med dessa kommer det även sluta.

Jag vet.


En gång för länge sen fanns det en människoras på jorden som var mycket mer utvecklad än vad vi är idag. Inte teknologiskt men mentalt. De följde andens lag fullkomligt utan att blanda ihop det med kroppens lag: egoism. Hela livet bestod av osjälviskt kärlek. De kände alla naturlagar, de kände alla universums mysterier, och de kände också sitt egen mysterium, mysteriet om Sfinxen.

Innan de försvann hade de barn med ett annat människoras (Genesis 6:4) som också levde på jorden då, men den rasen var mycket mer primitiv. Enkelt uttryckt, av den här blandningen föddes vår ras.

Snälla säg att du skojar?!