Den stora kusliga tråden om skräckfilmer

Hehe, kom på ett till tips; The Believers med Martin Sheen!

http://www.imdb.com/title/tt0092632/

Ja, Rituals var fan en mystisk film. Blev grymt förvirrad av att ungefär 80% av alla dialoger handlar om totalt oväsentliga saker - de resterande tio procenten består av "What?", "Huh?" och såklart "Harry!!!".

Ibland kändes det som att filmen skulle dra igång på riktigt, att nått skulle hända, men nej, då sätter sig karaktärerna ner, och börjar prata om bakgrundshistorier som inte tillför ett dugg. Så här håller det på under hela filmen.

Den var dock värd att se, eftersom den var så jäkla konstig.

Jag tycker inte Martyrs är särskilt lik Frontiére utöver att de båda är väldigt grafiska men är ändå glad att någon nämner filmen eftersom jag själv är väldigt förtjust i den. En film med många olika ingredienser men den kändes aldrig, för mig, för mycket. Allt har sin plats och allt fungerar.

Nu är vi säkert utanför den ursprungliga frågan men jag är ett stort fan av Livide. Filmen som gjordes av samma skapare som gav oss L'interieur (Inside). Livide är Tim Burton going horror. Jag är en av få som verkligen gillade denna och vill ge den en shout-out, trots att det kanske inte har med ursprungsfrågan att göra. Den har inget bra betyg på IMDb eller av kritiker generellt; inte heller har jag hört mycket positivt sägas om den. Spela roll; jag tycker det är riktigt bra fantasy-horror och hur ofta får vi bra fantasy-horror? Är jag helt ensam som vanligt?

Tja, de är ju inte direkt lika men värd att tipsa om i samma veva som Martyrs då de båda är spunna ur samma subgenre som fransk extremskräck bestod i för en del år sedan.

Ja, jag förnekar absolut inte kontexten och i mitt anseende så faller båda två in i samma subgenre bara genom att vara från samma land; ett land många av oss inte har en kulturell inblick i eller kan språket, vilket jag anser vara viktigt. Jag har läst franska men guldfisk-minnet har inte gjort mig särskilt flytande så jag har inte mycket ut av det. Men jag håller med dig, utan tvekan. När ett land ett land, eller kultur, har en våg så kan man faktiskt bunta ihop filmer även om de är olika stilistiskt och tematiskt. De har något gemensamt som gör att vi kommer att koppla ihop dem på ett sätt eller annat. I stand corrected. Typ. Vad hände med den vågen egentligen? Jag har inte alls haft koll på Frankrikes filmutbud i skräckgenren men alla vågor ebbar ju ut. Kanske var det bättre att den bara "försvann" istället för att göra som den asiatiska vågen och förtunna klassiker genom ständig återupprepning.

På tal om Frontiers så är det fånigt att den blev stämplad NC-17. Så himla våldsam är den ju inte. Kommer ihåg att jag blev sjukt besviken när den släpptes, då alla hade haussat upp den så mycket.

Låter som nåt jag borde kolla in då jag älskar gotiskt/victorianskt-foto/miljöer med Hammerkänsla (exempelvis nyinspelningen The Wolfman).

Tack för tipset despondency!

Du gör ett jävla bra jobb med att sälja in den varje fall, mig hade du dock redan vid "Tim Burton going horror." Nu måste jag bara se den så fort jag får tid över. Återkommer.

Precis!

Jag är ju själv son till två invandrare och kanske har en fördel med att kunna ta in främmande kulturer jämfört med inhemska svenskar som enbart läst engelska och något annat språk i skolan men som de inte minns någonting av, medan jag själv pratar tre språk flytande. Skrev i en tråd igår i litteraturforumet om att det är lättare att kanske ta in intryck ifrån främmande kulturer inom film, musik och böcker då man själv är en människa med två nationaliteter och måste lära sig båda ländernas kulturyttringar och så.

Den franska skräckvågen kom och gick ganska snabbt har jag fått intrycket av, den gjorde ju väldigt mycket väsen av sig under ett par intensiva, korta år och ebbade ut snabbt men lämnade dock ett stort spår efter sig då folk fortfarande pratar om Martyrs som en av de värsta filmer som de sett. Sen kom ju Serbien emellan med ett par filmer som var bra och numera snackar ingen om serbisk film längre medan tillgången är ytterst begränsad. Alla länder som producerar genrefilm i någon viss mån blommar och blomstrar, de dansar ett par somrar och störtdyker sen igen som med J-horrorgenren som inte gjort mycket väsen av sig alls på senare år. Inom japansk skräck är det typ endast Koji Shiraishi som gör spännande filmer medan Hideo Nakata och Takashi Shimizu mest gör slentrianmässigt skräp numera.

Själv såg jag den utan att veta något väsentligt om den och tyckte mycket om den från första början till slutet, dock ska tilläggas att varken min DVD eller BD-utgåva är öppnad så har inte sett den sedan 2007 eller så.

Det finns alltid en risk att "sälja in" en skräckfilm som majoriten verkar betrakta som en swing-an'a-miss men det kan knappast vara första gången jag gör det och det kommer inte vara den sista så vänj er, gott folk. Det var någon i tråden som kollade i den och fann den okej men jag minns inte vem men fuck it. En erfarenhet rikare. Om inte annat så vet ni ju vem som står överst på ignore-listan framöver. Gott så.

Rakii

Spännande att höra din multikulturella ursprung; självklart ger detta dig helt nya perspektiv inom film och konst som vi andra saknar. Jag må ingå i en multinationell relation men personen i mitt liv är bara till hälften invandrare och bär hela sitt kulturella arv genom sin "svenskhet" så där finns inte mycket att hämta. Snarare är det jag, som genom min svärfar (må han vila i frid) intresserade mig för det grekiska kultur-arvet i den mån att våra barnen kommer bära namn från både den grekiska och den germanska etymologin. Så mycket längre än så kommer det förmodligen inte att gå även om den grekiska folkmusiken, med primärt användande av bouzouki som sträng-instrument, öppnat några nya dörrar för mig personligen. Även om det inte ger mig någon inblick i film-mediumet så kan jag ändå se vilka dörrar en större förståelse för en annan kultur faktiskt ger mig och hur det påverkar mig som person. Sen har vi haft Shirihashi-diskussionen innan men visst har mannen gjort bra film som bär starka mytologiska och kulturella märken av den Japanska historian, även om han i mitt tycke gjort många filmer som lämnat mig med sura uppstötningar av förtret och besvikelse. Cult, anyone?

*Tillägg*

Håller helt med ang. Shimuzu och Nakata. Jag älskade Ringu och håller Ju-On-serien högre än vad många gör men här har man tappat bollen, särskilt när det kommer till regi överhavs. Det finns anledningar till varför 7500 av Shimuzu varit klar i en evighet och inte fått en release och jag misstänker att det har att göra med undermålig kvalité och det är inget jag säger med glädje...

Det är ju, tyvärr lite utav problemet med att tipsa och ge förslag på olika filmer till folk som man tror sig ha en snarlik eller likadan filmsmak med, men som med allt annat handlar det om individuell smak, så den chansen får man ju ta om personerna i fråga inte gillar filmen, och det får man ju leva med sen. Själv är jag alltid öppen för tips och vidga vyerna med film, speciellt ifrån lite mindre, "obskyra" länder men försöker ändå att inte förvänta mig för mycket som man kanske automatiskt gör då man läst handlingen och diverse omdömen på Filmtipset. Trailers ser jag inte alls längre av principskäl då de avslöjar alldeles för mycket.


Angående 7500 var det mera än vad jag visste, trodde att den var färdig och klar för distribution men så var tydligen inte fallet, vilket man förstår lite som du säger, sett till Shimizu's föregående filmer som han regisserat och verkligen inte lyckats så vidare bra med. Trots det hoppas jag lite att han ska hitta tillbaka till sin form då jag i likhet med dig också gillade Ju-On (både tv och långfilmsversionen), såg bioversionen på bio i Stockholm för över tio år sedan (tror jag att det var), blev skapligt rädd men inte lika rädd som då jag såg The Eye, Dark Water och Kairo på bio.

Det är med lite melankoli och sorg som det känns att diskutera detta, att den japanska och asiatiska skräckgenren har dött, eller i alla fall tagit en lång paus. Stora delar av min uppväxt gick åt till att hyra japanska och koreanska filmer, samt se en drös med filmer på bio ifrån de länderna. Idag ska man vara glad om det överhuvudtaget visas japansk film på bio i Sverige, men såg ju trots allt Koreeda's senaste på bio, och det var riktigt fint!