Varför orealistisk?

När man läser en del inlägg om utbildningar slås man över över att det ofta tycks finnas en betydande naivitet i samband med val av utbildningar.
Flera tycks söka sig till utbildningar helt utan tanke på livets realiteter.

En stor del av de utbildningar som ges vid universiteten leder inte till något arbete, det enda det för med sig är att studenten drar på sig hundratusentals kronor i studielån.

Arbetsmarknaden för antropologer, litteraturvetare, samhällsvetare, arkeologer etc etc är mer eller mindre obefintliga.

Inte heller ger det någon fördel att fördjupa sina ämneskunskaper, jag såg en uppgift om att arbetslösheten ligger på ca 17%. Det är kanske kul att pyssla med alger och mossa, men det är kanske inte så kul att tvingas köra glassbil efter avslutade studier.

Situationen är givetvis annorlunda för yrkesutbildningar som läkare, ingenjör, jurist mm. Dessa får vanligen jobb inom sitt yrke till god lön. De flesta är nöjda med sitt val och anser att de har intressanta arbetsuppgifter.

Varför denna naivitet?
Är man inte medveten om livets realiteter?
Tror man att man automatiskt skall få ett jobb, bara för att man har läst något "kul"?

Det här beror på att barn får lära sig att de kan bli vad de vill. Istället för att de fostras till att bidra till samhället lär de sig att deras egna impulser om vad som är roligt ska vara avgörande.

Det är svårt att låta bli att göra det till en politisk fråga men om inte det fanns alla dessa reträttvägar för folk som misslyckas hitta jobb skulle kanske färre söka dessa utbildningar. De här utbildningarna ska naturligtvis inte heller ha fler platser än arbetsmarknaden kräver. Det är vansinnigt att ha kraftigt utbyggda gymnasiala medieprogram eller att högskoleutbildningar på samma vis byggs ut pga efterfrågan.

Icke att förglömma så har det öppnats en högskola i snart sagt varenda liten byhåla i Sverige. Och vissa av dem har till och med uppgraderats till universitet, trots att högskoleverket avstyrkt det. I och med att det finns "kvalificerade" högskoleutbildningar i varje knut är det enklare att komma in på den utbildning man vill. Följaktligen leder detta till en massa människor med utbildningar som de själva tycker är kul, men som arbetsmarknaden inte behöver.

I förlängningen ser jag ytterligare ett par problem med detta; för det första devalveras värdet av en högskole/universitetsutbildning. I dag får man inte jobb i kassan på en bank utan en magisterexamen i företagsekonomi; för 15 år sedan var det OK att vara gymnasieekonom. Och jag tror inte arbetsuppgifterna blivit mer kvalificerade i sig. För det andra påverkar detta naturligtvis lönerna för akademiker. Har Du 500 sökande ekonomer (med bra betyg) till en tjänst finns det liksom inte anledning att betala någon hög lön eftersom det alltid finns en annan lika kvalificerad som gör det billigare. Och på sikt kan jag tänka mig att man behöver akademisk examen för att sitta i kassan på ICA.

Så visst har Du rätt i det Du skriver, men en av de tyngre vägande orsakerna till problemet får vi nog tillskriva de styrande politikernas mål att var och varannan ska ha högre utbildning. Jag vill med andra ord lägga ansvaret på politikerna och inte de stackars ungdomar som har en bristande erfarenhet av arbetslivet.

Jag tror att du har mycket av sanningen här. Uppvaknadet till verkligheten blir tufft. Dagens dimensionering av utbildningsplatser styrs nästan helt av efterfrågan, undantaget är nästan bara läkareutbildningen.
Även de "gamla" universiteten utbildar folk rakt ut i arbetslöshet. Hur många sociologer eller genusvetare behöver samhället? Hur många får jobb? Visst är det politikerna som har genomdrivit ett vansinnigt system, men även indviden har ett ansvar att inte gå på vad som helst.

Missförstå mig inte.
Det är helt rätt att skaffa sig en utbidning. Det jag vill framhålla är att den som skall skaffa sig en utbildning skall tänka efter vad som väntar efter Univesitetet.

Är man smart skall man se till att utbildningen är gångbar på arbetsmarknaden.
Det är inte fel att bli jurist, läkare eller ingenjör. De kommer säkert att få jobb.

Jag tycker också att det ljugs ganska friskt i alla utbildningsbrochyrer man får hem i brevlådan när man går sista året på gymnasiet. Nästan alltid när man läser om arbetsmarknaden för en viss utbildning står det bara positiva saker. Är man 19 år och har liten eller ingen arbetslivserfarenhet är det lätt att svälja alla lovord med hull och hår.

Självklart är det så. De från de gamla universiteten ska ju trots allt konkurrera med alla som läst i Gävle, Kristianstad, Örebro, Gotland, Skövde etc.... Det verkar ju dumt att lägga ned institutioner med decenniers erfarenhet till förmån för småhögskolornas nyetableringar.

Det är en följd av att Universitetens medeltilldelning är så hårt knuten till hur många studenter man lyckas rekrytera.

Visst handlar det om unga människor, men man får inte gå på vad som helst ändå. Varför kollar man inte med vad näringslivet behöver för folk?
Det skulle inte behöva ta många minuter att komma fram till att efterfrågan på folk som har läst antroplogi är låg. Det är väl i många fall så att de stora Universiten har varit ledande när det gäller att låta utbildningen förfalla.
Tiina Rosenberg, Lund och Eva Lundgren, Uppsala, kan nämnas som exempel.

Jag är absolut ingen större anhängare av damerna i fråga, men såvitt jag vet har inte deras forskning kritiserats på något seriöst sätt från det vetenskapliga hållet. Det är väl mest lite spridda insändare och fristående debattörer som tyckt och tänkt. Uppsaladamen friades i universitetets utredning från alla misstankar om att ha fuskat.

Jag tror detta är en ganska dålig inställning. Förr kunde man vara stolt över att jobba på volvo för man visste att man var en kugge i samhällsmaskineriet. Nu är allt så egofixerat. Man skall skaffa sig en utbildning för att blir rik och om man inte lyckas få ett roligt och välbetalt jobb så känner man sig misslyckad.


Visserligen är det svårt eller näst intill omöjligt att förutspå vad som efterfrågas om 5-10 år. Vem kunde trott att det skulle vara kockar och tekniker som var bristyrken 2006. För ett par år sen var det pharmaseuter och lärare och ännu ett par år tillbaks var det data- och it-folk.

Ni verkar enbart utgå från att alla inblandade anser att syftet med att utbilda sig är att det i slutändan skall leda till ett jobb som man kan bidra till sammhället med. Många har en annan inställning. Politiker kan se det som ett alternativ (och ganska billig) bidragsform. De kan även ha nån slags makroekonomisk ide om att det faktum att man höjer den genomsnittliga utbildningsnivån gynnar man tillväxten. Sådana här resonemang kan hur korkade de än verkar vara på ett praktiskt plan styra mycket av de politiska besluten. Sen har vi studenterna. Vissa läser saker för att de tycker det är kul och intressant. De vill kanske ha några lugna och roliga år innan de sätter sig bakom kassan på ica istället för att göra det direkt efter gymnasiet. Andra kanske faktiskt, som någon nämnde, tror på de färgglada brochyrerna de får hem med glädjestatistik över kommande arbetsmarknad.

Man ska utbilda sig till högskolelärare. Det verkar vara en trygg framtid tills skeppet sjunker.

Jo det var just själva forskningen som kritiserades pga den låga nivån i utredningen.
Hon friades från fusk men hennes forskningsarbete kritiserades hårt pga osakligheter och en mängd slutsatser utan vetenskapligt stöd.
Missade du det ?

Nu till kärnfrågan.
I dag hade AB en special bilaga för högskolestudier.
Inte en enda artikel om vilken chans det är att få jobb efter en viss utbildning.
Det var en massa annonser från högskolor men inte en enda nämde hur det såg ut efter studierna för deras utbildningar.

Klart man ska skaffa sig en utbildning man tycker är rolig!!!
Blir man grym på det man pluggar till kommer det alltid att finnas jobb. O chansen att bli bra på det man gör är betydligt större om man tycker det är skoj.

Dessutom ser jag ingen större skillnad att jobba i någon industri eller inom vården/skolan eller vad det nu kan vara om man inte tycker något av jobben är roliga.

Då skaffar jag mig hellre en utbildning som är rolig och försöker fixa jobb som har anknytning till den. Om det inte skulle lyckas på jobbfronten kan jag ställa mig vid bandet och skruva ihop kylskåp o hoppas på bättre tider.

Man läser för sin egen skull. Inte för att tillgodose samhällets behov.