Svenska Fotbollslandslaget

Sett till vad vi har att gå på i dagsläget så finns det absolut ingenting som tyder på att Islamovic kan komma att nå den nivån.

Å andra sidan trodde väl ingen det om Sebastian Andersson för typ 3 år sen heller.

Nej, ungefär så.

Hursom. Jag har full förståelse för att Islamovic vill spela landslagsfotboll och jag tror han ser själv att hans chanser att representera Sverige i närtid är begränsade, då söker han helt enkelt andra alternativ.

Han debuterade i det svenska A-landslaget i januari, och nu vill han i stället spela för Montenegro. Såna människor har jag inget till övers för, legosoldater som bjuder ut sina tjänster till högstbjudande (de som lockar med "garanterad" landslagsplats). Att byta landslag tycks vara väldigt lätt för somliga, och det viktiga verkar vara att visa upp sig själva och öka sitt marknadsvärde. Inte en tanke på hur mycket Sverige har hjälpt dem fotbollsmässigt och hur mycket pengar som satsats på dem i form av diverse läger, ungdomslandslag, juniorlandslag etc.

Man kan tycka att det är lite tragiskt att Islamovic inte känner större tillhörighet till Sverige - eller tacksamhet, rentav - men är det så han känner så ska han självklart inte representera landslaget heller. Det ska vara ett hedersuppdrag förenat med stolthet och respekt. Men då kan han gott ta steget fullt ut och avsäga sig sitt svenska medborgarskap också när han ändå håller på. Jag kommer inte att sakna honom.

Det är lite så att det är mer en kul grej att spela i ett landslag nuförtiden än att känna stolthet att representera en nation. Många spelare ser det som ett tillfälle att umgås med sina polare och spela några matcher extra.

Å fan det var bara detta alltså. Ja då är min inställning solklar. Självklart vill man nå så långt man kan i sin fotbollskarriär. Han är realist och inser att chanserna att bli en lyckad landslagsman för Sverige är ytterst små men oerhört mkt större för Montenegro. Att få uppleva att få spela landskamper för fulla läktare, att bli nationalhjälte, att eventuellt vara en av få som får spela ett VM-slutspel och i Montenegros fall för första gången. För mig om jag hade fått chansen hade jag kastat mig över den.

Att de största klubbarna köper till sig de bästa spelarna är väl enligt dej helt förkastligt också då? Alla bör stanna i sina moderklubbar för det är bara där de kan ge 100%. Annars kommer de inte brinna för klubbmärket, de jävla legoknektarna.

Hiljemark har fått tillbaka sin startplats i Dynamo Moskva. Inte omöjligt att han kniper en plats i EM-truppen vid en bra vår. Om inte Jakob Johansson hinner komma tillbaka slåss nog främst Svanberg, Hiljemark och Rohdén om den sista platsen på innermittfältet (om Janne balanserar truppen som han brukar). Lewicki och Fransson ligger där bakom.

Andersson blev precis målskytt igen nu för Union. Elfte ligamålet för säsongen, ett färre än Quaison. Trevlig bredd på anfallarna nu.

Hade varit väldigt intressant att se Quaison och Andersson spela på topp tillsammans men Berg har en VIP-plats i startelvan eftersom han är en smart och rutinerad spelare, är väl bara målskyttet han föga får till.

Jag ser faktiskt inte poängen med Gustav Svensson. Alls. Det enda han har gjort på planen efter att han har blivit inbytt det senaste kvalet är att han har kapat folk och gett Spanien en kvittering på stopptid.

I hans insatser mot bland annat Italien, Schweiz och Norge så radera han i stort sett all offensiv som kom från motståndarna. Svensson är en jäkel att sätta in när man ska bevara en ledning.

Och hans destruktivitet gör honom i princip helt unik i landslaget. Det är hans USP och det finns ingen som kan utmana honom där. Vi har en eller två centrala mittfältare som är dugliga defensivt, men inte på samma sätt som Svensson.

Kolla in hans inhopp mot Norge. Han gick in och gjorde några perfekta tacklingar direkt, hårda men schysta, och visade både lagkamraterna och norrmännen var skåpet skulle stå. En spelare med de egenskaperna kan vara guld värd i slutskedet av viktiga matcher.