Ångest av saker jag gjorde under barndomen

Kan ploppa upp grejer jag gjorde runt 8-9-10 års ålder nu när jag är i 23-års åldern och ge mig grov ångest.

Det kan vara allt från dumma grejer jag gjorde mot mina kamrater, hyss som kunde slutat rejält illa, och hur jag behandlade andra människor. Var ganska hemsk mot min lillebror under uppväxten då jag inte hade särskilt mycket empati, medans vi samtidigt var otroligt nära - har nu istället i vuxen ålder nästan lite för mycket empati, vilket ofta ger mig grov ångest.

En tanke som ploppade upp i mitt huvud från ingenstans var att tänk om jag utsatte honom för något övergrepp som jag inte minns och inte förstod innebörden av då. Denna tanke har nu plågat mig i 3 dagar, och redan från början intalade min hjärna mig att så förmodligen var fallet.

En annan grej som tog upp hela mitt huvud i flera dagar var att jag och mina vänner kastade småsten upp på en bro där det var motorväg och åkte bilar. Minns aldrig att vi träffade nån ens, ändå började hjärtat slå och TÄNK OM nån faktiskt skadade sig allvarligt eller dog utan att vi fick reda på det då, och sen aldrig fick höra nåt om det under uppväxten.

Är det nån som känner igen det här eller är jag påväg in i en psykos?

Det kanske är ett tecken på att du mognat och nu känner igen det som oönskat beteende.
Och har du ångest angående din bror så tycker jag du ska tala med honom om det.

Det finns ingen som är perfekt, alla har vi gjort fel och misstag.

Det är ångest, tankarna kan bli lite störda av ångest. Försök distrahera dig med något när tankarna börjar gå sådär.

Troligtvis är det ju tvångstankar pga ångest och kanske inte ens har hänt. Har det inte hänt är det ju dumt att ta upp det

Jag brukar tänka ibland om jag håller ett litet djur, "tänk om jag plötsligt skadar det" fast jag älskar djur och aldrig skulle göra så på riktigt.

Om du vill ha fred ska du göra med ditt förflutna. Lär dig av det, växa som en person, men inte plåga för det.

Om du nu skulle gjort något fel, jag tänker utifrån preskribering. Om det vore ett brott, så preskriberas det efter en tid, och man kan inte dömas, och när den tiden gått, ska man inte heller känna skuld för grejer man gjort. Så är det inte ett mord du har gjort så glöm det bara.

Kan relatera.
Ööööövertänker sjukt jävla mycket ibland, som sedan övergår till grov ångest. Som tär på min nattsömn , många nätter i månaden.

Ångest över att man kunde gjort bättre ifrån sig under måååånga händelser. Vart schysstare mot sin familj. Mot sina polare. ( eller nja fuck vännerna ) men bara generellt. Många pinsamma stunder man önskar aldrig hänt.
Man har ju skämt ut sin karaktär ett dussintals gånger. - och gör det än idag, ibland, känns det som. (Vem fan gör inte)

Önskar man hade mindre känslor. Mindre samvete. Mindre hjärta. Leva för dagen och stunden, skita i vad som hänt och gå vidare. Men nej. Ångesten kickar in för saker man gjorde för 5-10 år sen. GROVT i vissa fall.
Och oftast handlar det om små skiiiit saker. Känner mig som en otacksam bortskämd snoris ibland.
Sen knarkar jag för att döda känslorna och då påminns jag om hur okej livet egentligen är. - nej men antar att det är en del av processen. Vi växer väl kanske upp. Samma ålder som dig.

För några år sen gjorde man så jävla mycket dumheter och kunde totalt glömma bort det timmen efter. Nu får man suga på den karamellen ett par månader :-))

Påminner lite om bakisångest. Man gjorde något dumt eller tror/är osäker om man gjorde något dumt för att man inte riktigt minns hur det verkligen var.

Du kan ju se det positiva i att du mognat och blivit vettigare som förstår att du gjorde dumma saker när du inte var vid dina sinnes fulla bruk (barn/full).

Som andra skrev så är det du kan göra att prata med dem det har påverkat och be om ursäkt för det. När man tänker på saker själv är det lätt att man spinner vidare i tankarna så bättre att höra vad exempelvis sin bror har för uppfattning. Men kan du inte riktigt hantera det och får du ångest bör du gå till en kurator på vårdcentralen eller liknande och prata och ev få annan hjälp om det behövs.

Kan också relatera! Och så skönt att höra att någon annan upplever samma som mig.

Kan från och till ha grym ångest över "allt man gjort i sitt liv." Allt från elaka saker, rent brottsliga och farliga. Det mesta i barndommen. Kan ha riktigt dåligt samvete för saker jag gjorde för 20 år sedan. Är det vettigt?!

Kan bestämt säga att saker du gjorde sätter vissa spår men de skapar inte en ångestproblematik.
Och det är synnerligen bevisat.
Hur länge en attack med ångest varar varierar från några minuter upp till flera timmar. De flesta upplever dock den mest intensiva ångesten och symptomen pågår från 10-20 minuter från att attacken börjat. Hur man mår efter en attack skiftar också mellan olika individer.
Kan vidareutveckla detta med hur mycket som helst.
Är det panikångest så är det knepigare som https://www.ahum.se/panikangest/

https://depression.se/angest/

Ja det finns hur många sidor som helst, ångest dör man inte av, ångest är inte farligt, men däremot kan man må dåligt av Ångest....men om man vet de första så vet man att det inte är farligt.

Prova långa raska promenader/joggingturer med trevlig musik i öronen. Se roliga filmer. Prova en kurs i mindfulness. Att kontrollera sina tankar är närmast omöjligt så det gäller att försöka distrahera dem så mkt som möjligt. Såg en klok devis härförleden som sa "jag tittar inte bakåt för det är inte dit jag är på väg"!

Jag lider fortfarande pga det du beskriver ibland men du lider troligtvis ännu mer än vad jag gör.
Du fokuserar på det och då sitter här och förvärrar situationen.
Skillnaden är också att jag har en bra förklaring till Varför. Man måste acceptera det. Förlåt dig själv. Var glad att du är en människa och inte en psykopat som saknar genetik för oro och ångest. Uppskatta dig själv. Gör saker du mår bra av.
Du kan inte gå tillbaka i tiden så ditt enda val du nånsin kommer ha på den här planeten är att fokusera på att leva i nuet.

Edit: Som talaren ovan skriver. Att distrahera negativa tankar är en konst man kan behärska med träning. När du gör vissa aktiviteter så måste du fokusera på dem, eller så är det så tillfredsställande att du inte kan tänka negativt om du ens försökte.

Kom ihåg en sak. Det är bara du som har kommandot över din hjärna och den är alltid formbar.