Vad är det för fel på dagens arbetssökande?

Ja, jag undrar verkligen, för jag kan inte fatta det. Svenska som utländska ungdomar klagar på att det inte finns jobb.

Jag fick sparken från mitt jobb för cirka 2 månader sen, efter 8 månders hårt, uppoffrande arbete, jobbade 24 timmar i sträck vid 2 separata tillfällen, 6 helger i rad, och massa annat som ingen på jobbet hade gjort, ens för dubbel lön.
Men blev sparkad pga arbetsbrist.

Har nu skrivit in mig i AMS igen, sökte 4 jobb första månaden, inom en vecka fick jag 3 samtal tillbaka, ett av de samtalen har lett till att jag imorgon har intervju, genomgång och inlärning av arbetsuppgifter. Om jag sköter mig, så får jag jobbet redan på måndag.

Alltså, är det inte alls särskilt svårt att hitta jobb i dagens Sverige.

Vad i helvete sysslar dagens ungdomar med?

Kan någon förklara? För jag trodde verkligen att det var svårt, men tydligen inte.

Har jag fel, har jag tur, eller har jag rätt?

Tja, det kan ju bero på en massa saker. Antingen är du väldigt kompetent, eller så är du fruktansvärt snygg (om du har foto i ditt CV) eller så söker du jobb i en bransch som skriker efter arbetskraft eller så hade du helt enkelt väldigt stor tur.

Sannolikheten att som arbetslös hitta ett jobb är ju i genomsnitt rätt dålig med tanke på att det i Sverige idag finns betydligt färre jobb än det finns arbetssökande. Skulle ditt exempel vara typiskt för arbetsmarknaden i stort skulle det finnas mängder av arbetsgivare som inte lyckas anställa människor trots att de vet att det finns kompetenta personer arbetslösa, eftersom de vägrar att söka jobben. Det är inte en bild som man hittar speciellt mycket stöd för.

Håller med inget är särskilt svårt om man bara sätter manken till samt ej ser sig själv som en nukleär rymdforskare om man ej har utbildning till det.

Många sätter sig på arslet och förväntar sig att staten ska ge dem jobb eftersom att det är på den metaliteten hela vårt samhälle bygger på. Vilket är fel i grund och botten då man skapar sin egen lycka.

Jag har sökt sju jobb med välskriven CV + foto, en har svarat att de inte hade några tjänster att erbjuda, resten har varit tysta. Jag håller ut till maj, sen får jag se mig besegrad. Kan tilläggas att det är relativt stora företag så jag väntar mig inte svar direkt eftersom min CV skulle skickas till huvudkontoret först.

Det handlar väldigt, väldigt mycket om tur. Men jag ska inte klaga, jag slutade mitt förra jobb självmant.

Jag söker jobb via e-mail, och bifogar inte bild. Då hade jag fan fått jobb över halsen.

Jag vet att det är "500 jobb per sökande". Men folk söker jobb som är eftertraktade. Jag känner att jag inte har rätt att vara lika petig, och söker därför alla möjliga jobb, tom telefonförsäljarjobb. Vilket nog gäller väldigt många andra.

Men det finns alltid andra platser man kan söka, hos de som ringer upp en.

Det jobbet jag fick höra från idag var en deltidstjänst, då sa jag bara att jag inte har något emot att jobba heltid heller. Då sa hon att de har en plats för ett annat företag (världsstort företag med miljardomsättnin) i samma byggnad.

Jag tackade självklart ja.

Har en teori om folk. Folk rapporterar till AMS att de sökt tex 3-4 jobb en månad, men i verkligheten har de inte alls gjort så. Utan de bara lämnat in företagets telefonnummer och inte sökt platsen alls för att få sin ersättning.

Ärligt talat blir jag illamående.

Samtidigt som jag har full förståelse för folk som söker jobb efter jobb utan någon vidare lycka.

Och en viktig grej som folk borde tänka på, om man frågar mig, är att ens CV och personliga brev ska se bra ut helt enkelt. Inte att man ska ljuga, men kan ska skriva det snyggt helt enkelt.

Vad folk gör är att de söker jobb de vet att de inte kommer få, exempel bilmekanikern bosse söker en proffesur tjänst på LTH. Kommer han få den? Nej men han har ändå sökt ett jobb och är således berättigad till sina stålars.

Totalt sant!

Men i första hand så är det svåra att komma in på själva arbetsmarknanden som är problemet för alla, vilket det iof på ett sätt alltid har varit.

Jag har ett företag (litet) och om jag ska anställa någon och har fem stycken att välja bland så tar jag ju den med de bästa meriterna.

Ett annat problem är att jag inte gärna skulle anställa en kvinna runt trettio utan barn och sambo.
Det här är fördjävligt, jag vet, men i ett fåmansbolag funkar det inte att någon är borta i ett år. Inte i vårat i alla fall.

Det här ser jag inte som mitt eget fel utan på den regering vi har som tvingar företag att vara restriktiva med att anställa någon överhuvudtaget pga alla höga skatter.

Vad håller du på med?
Jobba heltid?

Jag trodde din målsättning i livet var att röka braj?

Har slutat röka braj sen 10 dagar tillbaka.

Grejen är väl snarare att utannonserade jobb söks av folk som redan har jobb alt. precis har blivit arbetslösa. Dessa människor är attraktiva på marknaden, personer som varit arbetslösa 3+ månader är inte det. Och i slutändan handlar det änså alltid om kontakter, blir man uppsagd på grund av platsbrist är det inte ovanligt att ens före detta chef känner någon som känner någon som behöver folk.

Att få jobb direkt efter gymnasiet utan kontakter är omöjligt, så är det bara.

Tycker inte man ska kasta skit på dem som inte får jobb. Alla har vi olika förutsättningar på arbetsmarknaden. Du kanske kan formulera dig bättre i dina CV:n och har mera meriter. Sen är det alltid lättare att få jobb om man direkt kommer från ett jobb. Företagen vill inte ha folk som suttit på sofflocket de senaste åren och inte gjort något. Sen är det lättare att knyta till sig kontakter då man jobbar och få inside information om nåt annat jobb.

Mina meriter är gymnasieutbildning på 3 år och arbete på 8 månader. Vet många med mycket bättre förutsättningar som klagar och klagar och klagar. Vet inte om de gör mycket mer än så. Då skulle du kalla mig överkvalificerad för telefonföräljarjobb, städarjobb, och allmänna städar/försäljarjobb?

Tackar jag för, och tar med mig i livet. Men jag ska inte tycka synd om någon.
Allra minst om mig själv, vilket verkar ha blivit den senaste flugan.