Vad signalerar man till andra om man mår psykiskt bra?

Man är snabb tänkt för man har höga halter av dopamin, seretonin som gör att man är levande, har mycket energi, bondar/connectar lätt då man har höga halter av de som gör att man lätt bondar, man är närvarande.

På något sätt signalerar väl detta att man har ett högt värde? Man kan även få folk att känna sig underlägsen då man utrstrålar såpass psykiskt välmåående?

Högt värde för vem?
För mig är min hund långt mycket mer värd än dig, en person jag inte känner

Hög energi och stark utstrålning är för mig inte likjämt med psykiskt välmående. Den mest psykiskt välmående människa jag känner är min far, han är jämn och inte särskilt energisk så som du beskriver. Kan möta alla men anstränger sig inte nämnvärt för att bonda utan det händer när det händer. Väldigt närvarande och "levande" men han är normal lugn 50åring utan hävdelse- eller bekräftelsebehov. Bara är, och de flesta känner tillit till honom (vårdare).

Sådana du pratar om är ju många gånger folk som gråter så fort de är ensamma eller drivs av någon slags vinnarmentalitet.

Ja det finns ju flera sidor av myntet i den här frågan. Det är dock svårt att hålla isär psykiskt välmående avseende dopamin, seretonin och andra hormoner med personlighetsprofil. Inte bara att det är svårt att hålla isär dom, men de kan också vara inbördes beroende av varandra.

Närvarande och levande är väl kanske det bästa måttet på psykist välmåånede. På något sätt har jag en föraning och kanske observerat att folk verkar se upp till folk som är närvarande och levande.

Jag tycker att ett starkt tecken på att någon mår bra är att personen tar hand om sig själv. Typ är fysiskt aktiv, äter bra, utvecklar sig själv och är god mot sin omgivning.

Problemet är att folk spelar bra med. Bilden personen vill att du ska se.

Respekt

att personen har ett possitivt tänk , främst i allt
driv att göra saker
nyfiken
stabilt sinne


men det finns ingen som mår så under hela sitt liv , alla har vi dippar i måendet , helt naturligt

Det kan krävas ett ordentligt driv för att förstå vad det verkligen är man signalerar till andra, oavsett vad.

Vi är förstås inte gjorda för att människor ska hålla på att bära varandra in i det absurda.
Självklart är uppmuntran, gemenskap och samarbete något väldigt positivt, men på någon nivå så får man ändå lov att förstå att mänskan ensam knappt kan signalera att han ens finns på ett vettigt sätt.

Förmågan att uthärda svårigheter för andras skull, det om något är jag säker på signalerar att man är psykiskt välmående.
För det innebär att man har tid och ansträngning att avvara till den som kan behöva hjälp med något i livet, och de som mår psykiskt dåligt har (av egen erfarenhet) en tendens att bli så egoistiska att de inte gör sådana ansträngningar på ett genuint sätt.

Men att kunna signalera att, att inte vara stolt för att man påverkat någon annan, och vara nöjd med att man finns och har det rätta med sig, det bör signalera psykiskt välmående.

Bli bra och va' gla'.
Då mår du bra.