Vad ska jag göra?(Depression och dåligt mående)

Uppskattar det! Hör av dig du också om du vill snacka :-)

Att vara introvert behöver ju inte vara ett problem för att prata.
Många jag vet har efter ett möte, oavsett om du tyckt om idén eller inte,
kännt att det varit väldigt skönt, befriande att prata ut lite.

Testa en gång, och se om det tar skruv. Det kan lätta på en del ventiler man hållt igen.

Jag kan skicka ett meddelande om du vill, men de som mår dåligt ska inte samla på sig annans börda.

Ska absolut prova! Avvaktar bara lite så det värsta med detta pissvirus kan tona av lite... har ingen lust och få den skiten också

Och mja... om du känner att du klarar dig bra så kanske jag föredrar att ”bara” brottas med mina egna demoner 🙂 (haha kändes som ett jävligt drygt svar men hoppas du förstår vad jag menar)

Ditt resonemang är alltså följande: Det är bättre att riskera självmord än att bli sjukskriven därför att det finns saker i livet som hindrar dig från sjukskrivning.

Vad är det som hindrar dig från sjukskrivning? Och vad än detta är - värderar du det högre än ditt eget liv? Skulle du vilja leva om du mådde bra? Är det möjligt att du mår bra? Om svaret är ''ja'' på någon av dessa frågor vill du egentligen leva. Det mest effektiva sättet att få tillbaka livsgnistan är att kontakta vårdcentralen. Skriv ett meddelande i 1177. Berätta att du har tankar på självmord. Sedan kontaktar de dig. Du får tala med läkare och utbildade psykologer. Vad har du att förlora på att testa? Om du har gått och mått dåligt i fem år visar det att du inte lyckats lösa problemen själv - och det behöver du inte göra heller, lika lite som en patient med hjärtfel bör utföra en operation på sig själv. Det finns en anledning till att psykologer och läkare finns till. Du har ditt liv att förlora om du inte testar. Det är dessutom ingen mer än psykolog och läkare som får reda på det (och de har tystnadsplikt). All information om dig i vården är sekretessbelagd. Till och med triviala saker som om du har pollenallergi. Informationen får inte lämnas ut till andra. Om du är orolig för att de ska ''låsa in dig'' eller liknande är risken obefintlig - för att tvångsvårdas krävs i stort sett att du inte vet var du är eller vem du är eller att du är en fara för andra. Du är inte direkt ensam i att vara deprimerad. Ingen läkare eller psykolog kommer tycka det är märkligt. Tyvärr är det många som lider av psykisk ohälsa.

Oh the irony att du svarade så precis nu..

hur är läget ts? känns det bättre nu? fick du något tips som hjälpte dig?

en sak som hjälpte mig genom en jobbig tid i livet var att bara vandra runt flera timmar om dagen för att bara se nåt annat än hemmets väggar. det var segt först, senare fick jag nästan abstinens av att inte vara ute.
hur mår du idag då?

Hej! Snällt att du checkar upp! Just idag är det lite bättre, men det går upp och ned, men går mycket och lyssnar mycket på musik 🙂

Hej... jag har under en väldigt långt tid varit väldigt deprimerad... vill inte dra mitt livs historia men för en kort sammanfattning...

Blev blåst utav ett ex, fick jobba ihjäl mig för att sponsra hennes lyxliv att ligga på soffan och kolla film (jättedumt, jag vet, snälla inga bajsmackor om detta för mår redan skit utav det) ibland kunde jag nästan dygna mellan olika jobb, detta pågick i nästan 2 år. Sen när jag slutligen inte orkade det tempot längre, då var hon först otrogen med några av mina närmaste vänner. När jag konfronterade henne med detta och sa att det inte var okej, och förklarade att jag mådde väldigt dåligt paykiskt, då tog hon allt jag hade och bara drog. Vi pratar möbler och materialistiska saker för stora summor pengar

Idag lever jag fortfarande med problem, depression och ångest och en sån djup smärta inom mig för skäl jag egentligen inte vet varför... Har i princip inga vänner kvar, jag blev uppsagd från mitt arbete därför att en kollega/vän var en utav dom hon hade ihop det med... Så jag är arbetslös, söker jobb och kämpar som fan men får nej efter nej, ibland är jag lovad en anställning, och i princip dagarna innan jag skall skriva på papper blåser företaget av allting.

Jag kämpar varje dag ekonomiskt, psykiskt, fysiskt och allting känns så skit.

Jag har sökt hjälp för min ångest och depression, vården tar ingenting på allvar

Jag har provat lite saker på egen hand för att må bättre, alkohol, nikotin, meditation, mindfullness... men ingenting hjälper

Vissa dagar känner jag att jag bara inte orkar fortsätta leva ett miserabelt liv, hjälp finns inte att få ifrån vården, vänner har jag inga att prata med

Vänder mig hit inte för uppmärksamhet eller för att trolla eller något utan jag ber verkligen på mina bara knän på att bara få en lösning eller ens råd... vad ska jag göra?

Flytta? Dricka? Eller bara dö?

Jag vet bara att jag orkar inte med all skit i mitt eget huvud längre, mår jättedåligt psykiskt... snälla hjälp mig lösa detta på vilket sätt som, kommer inte ur det på egenhand

Flytta hjälper inte. Supa hjälper inte annat än rent för stunden. I längden förvärrar det depressionen avsevärt.
Undvik alkohol helt och hållet. Även små mängder alkohol förvärrar depressionen.
Jag känner till psykvården. Har både varit inlagd och jobbat som vårdare på psyket.
Det finns ingen vård. Annat än medicinering då.
Se till att ha rutiner. Stig upp på morgonen. Ut i dagsljuset. Motion. Se till att få i dig ordentlig mat.
Det kommer att bli bättre även om du har svårt att se det just nu.
Den enda antidepressiva som hjälpt mig o som jag skulle rekommendera är VOXRA.
Ett annat tips är att nätdejta. Låter oseriöst men
lättare att gå vidare då fsktiskt