Får ni också ångest när ni reflekterar hur mycket tid ni lagt på skärmar/datorn/mobil

Ja. Tänker att jag måste skaffa en vanlig klocka så jag inte måste kolla klockan på telefonen hela tiden. Då kommer jag kanske inte börja göra andra saker på telefonen också och kan ha den avstängd. Även plattan kan jag ha avstängd och nätet avstängt i datorn. Ska köpa en klocka av något slag imorgon om jag orkar tror jag. Hade några veckor runt jul och nyår, nästan en månad då jag var borta mycket från uppkopplade skärmar. Det gjorde mig mer avstressad.

Känner igen mig! Jag kör vanligt armbandsur. Även skönt att låta luren ligga avstängd någon dag, eller att inte ta med den när man handlar osv..

Tycker jag iaf

Köpte en liten klocka till varje rum för några veckor sen. Så jag ska kunna vara där och hålla koll på tiden utan att vara uppkopplad så mycket. Det kan vara bra att sova utan skärm i rummet. Drömma om tider och liv utan skärmtid. Man vaknar mindre ofta också då.

Nej. Jag har riktiga problem.

Det har jag också och jag löser dem ju inte med att ha för mycket skärmtid. Tror skärmen kanske blir en verklighetsflykt för många.

Vad är det du säger till mig? Påstår du att jag flyr vardagen framför skärmen? FÖRKLARA DIG!!!

Det stämmer verkligen och exempel på hur pass långt den 'symbiosen' har gått är det faktum att det numera till och med finns rehabiliteringscenter för Mobilberoende; https://www.shape.com/lifestyle/mind...going-rehab-it

Som vem som helst som studerar mobilnyttjare på stan kan se, så är av någon anledning unga kvinnor de som är de värsta mobilbrukarna och följande studie fann att unga kvinnor i snitt spenderar 10 timmar om dagen med sina mobiler; (Från länk ovan)


Jag läste någon artikel för ett tag sedan, eller om det var utdrag ur en artikel, där flera individer som var ledande i mobilutvecklingen berättade hur de nu såhär i efterhand känner djup ånger över att någonsin ha varit med och införa denna, då de ansåg att utvecklingen har förstört en hel generation istället för att bli den gåva som de ursprungligen visionerade att den skulle bli.

Att se det som en ”gåva” låter lite överdrivet. Jag vet dock att unga tjejer ofta bär mobilen i bakfickan och ibland glömmer det när de ska sätta sig ner. Då krossas skärmen ibland och de får byta glas. Kanske är det ett sätt att slå tillbaka mot mobilen, det egna beteendet och alla ”tjej-hatare” som de kanske stött på via olika sociala nätverk och sånt där de spenderar för mycket tid. Tror många behöver hjälp med både att komma ur ”beroendet” och med att bearbeta det som händer dem när de är i mobilen. Alla negativa upplevelser man kan få via mobilen gör ibland konstigt nog att det blir svårare att släppa den. Inte för att man är självplågare utan för man intalar sig att ”så illa kan det inte vara bäst att kolla det där igen” osv. Det är ett jävla helvete.

Jag får inte ångest men jag är medveten om problemet, och då har jag inte ens mobil. Tar paus och gör annat. Läser, övar på instrument, osv. Man kan få uppmärksamhet via internet. Det är svårare att ge sig själv uppmärksamhet. Speciellt om man hatar sig själv. Folk som håller på och pillar med sin mobil ser aldrig glada ut.

Jag är avundsjuk på de som inte ens har mobil. Jag var väldigt sen med att börja använda mobil. Sen kom jag på att man kunde ju surfa på den. Kanske är spela instrument lösningen. Jag har aldrig spelat nåt instrument. Om de som spelar instrument inte håller på så mycket med skärmar så är det väl grejen då.

Har skaffat en klocka till varje rum, en riktig liten radio skaffades igår också och nu letar jag efter något slags stödgrupp för missbrukare av uppkopplad skärm. Kanske behandlingshem är grejen? Stödgrupp och psykolog riskerar att bli online. Mycket terapi och sånt är ju online nuförtiden.

Får inte ångest men ibland kommer tankar på vad jag gjorde när jag inte hade dator och mobilen.
Det är timmar som jag spenderade på helt andra saker som idag inte alls får lika mycket tid.
Levde ett helt annat liv då också, i och för sig.