Ord som gör att ni slutar läsa ett inlägg

När någon börjar prata om att något är så cringe så märker jag direkt att personen är minderårig och tar inte dennes inlägg på allvar längre.

Ordet svans när det används för att beskriva meningsfränder till någon man ogillar, i princip alltid någon med åsikter till höger om mitten (dvs det används nästan uteslutande av någon med åsikter till vänster om mitten).

När någon använder ehuru och emedan i tron att de är synonymer till hur och medan. Likaså när någon använder »ety« fast det heter ity. Slutligen när någon skriver: jag äro.

Helt enig. Ironiskt nog är sådana personer ofta "nationella".

Haha mina favoritord när jag svarar en vänsterbliven cucks lögner

För mig är det inte direkt ett ord utan mer hur de uttrycker sig och hur långt inlägget är. Men visst, vissa nyckelord ger en en ledtråd och möjligen gör att man suckar och klickar vidare utan att läsa klart.

När skribenten använder "en" istället för "man" så idiotförklarar jag reflexmässigt personen och slutar läsa seriöst.

Ja, det är ju dessutom ofta fel eftersom »man« oftast är plural medan »en« inte är det.

Många gånger använder,främst yngre,akademiker fackuttryck och annan ”mumbojumbo” för att imponera.

Texter som innehåller sådana ord lägger jag ingen tid på.Ord som de har lärt sig på fakulteten är t.ex:

Explicit.
Implicit.
Exkurs.
Implementera.
Kontext.

Onödiga reflexiva possessiva pronomen: sin/sitt/sina, när det handlar om kroppsdelar eller när det uppenbart inte behövs eftersom sammanhanget redan klarjort det.

Exempel: Han hade ont i sin arm.

Här är det helt onödigt eftersom man inte kan ha ont i någon annans arm. Dessutom har de flesta två armar så det vore bättre att ange vilken i stället.

Förslag: Han hade ont i vänster arm.

Jag anser personligen...

Det räcker med att säga eller skriva jag anser...

”Personligen” verkar en smula överflödigt.

Detta är nog vad språkvetare kallar
pleonasm eller tautologi.

Värdegrund.
Lika värde
Hen
Feminism
Könsdysfori
Ensamkommande
Allt kommunist relaterat dravel.
M,m.

Infantil. Autologiskt ord.

He-he.

Jag reagerar på alla ord som sticker ut och min hjärna skapar en intuition om varför just det ordet användes – varifrån skribenten har låtit sig influeras, vilka böcker denne har läst, om det finns en särskild agenda som bestämt ordvalens karaktär och försöker styra läsarens associationsbanor osv. – vilket gör att jag slutar läsa bl.a. om språkbruket är så schablonartat att allt som skribenten kommer att säga, tycka eller tänka redan är uppenbart, på så sätt att givet ordval A och skribent B, så följer argumentation C.

Utöver ett propagandistiskt språkbruk, som är tröttsamt att läsa (och därför inte läses mer än en gång, vilket räcker för att förstå argumentationen som därefter enbart kommer att upprepas), så har jag en relativt hög smärttröskel för udda, malplacerade eller märkliga ordval (så länge som tankegången är tydlig), även om de väcker funderingar över varför inte ett mer passande ord användes.

Jag är skeptisk till alla tendenser att tänka att det skulle finnas en enkel algoritm (undvik dessa ord, använd dessa ord) för att skapa läsvärda inlägg, eftersom värdet i ett inlägg inte finns i orden som valts, utan i tankarna, idéerna och koncepten som förmedlas, i historien som berättas eller i informationen som delges.