Folk som är idioter i text men framstår som vettiga irl.

Jag tycker det är fascinerande och skrämmande hur ofta folk framstår som idioter i text. De avslöjar sig som de idioter de alltid varit känns det som.

Dessa idioter lyckas dölja det faktum att de är idioter när de pratar. De låter nästan rimliga. Man känner att personen ifråga har viss integritet, självdistans och förmåga till ansvar.

Jag misstänker att de har någon slags begåvning, någon typ av idiotbegåvning, som gör att de lyckas dölja sitt rätta virke i tal och irl.

Jag kan t.o.m märka det hos vänner. Inte de närmaste vännerna såklart, men de lite mer avlägsna - plötsligt droppar det in ett mess eller meddelande på fejjan, och man inser (kanske för första gången) att det är en idiot man har till vän.

I text framgår ofta deras lättkränkthet, narcissism, klena argumenterande, självgodhet/självupptagenhet.

Jag var inne som hastigast på Twitter. Kikande lite på Carl Bildt, Ann Heberlein och Jan Eliasson. De framstår helt klart som vettigare irl.

Eliassons "kloka" fina ord blir så tydligt positionerande i tweetsen tex. Bildt kan prata om sig själv högtidligt i tredje person utan att känna sig minsta cringe.

Ändå är inte de som nämnts ovan särskilt påtagliga exempel, de bara ploppade upp då jag precis var inne på Twitter. Finns långt värre exempel. Men de är ändå exempel på folk som framstår som vettigare när de pratar med sin röst än skriver ner sina tankar, upplever jag.

Har ni noterat detta? Vad tror ni det det beror på?

Det gjordes någon undersökning för ett eller ett par decennier sedan, där man lät personer dra identiska (sanna resp. lögnaktiga) historier i tre format: på video, som audio och i textform. Tre oberoende paneler fick sedan ta del av budskapen, för att försöka avgöra vad som var lögn.

Det visade sig att det var svårast att ljuga i text utan att bli avslöjad, något lättare i tal och allra lättast på video! Vilket kanske är vad man skulle vänta sig: människan (med förfäder) har sannolikt opererat med gester och ansiktsuttryck i årmiljoner, med artikulerat tal i några hundratusen år, och med skrift i ett par årtusenden. Eftersom det alltid är en nyttig sak att kunna ljuga trovärdigt borde man förvänta sig att vår förmåga i det avseendet vore mer fullkomnad då vi har hjälp av mimik och åthävor än då vi bara har talet resp. den nakna texten att laborera med..!

Jo jag vet lite vad du menar. Men sedan finns det väl flera anledningar. Twitter är ju också inte riktigt rätt plattform att jämföra på. Det är nästan gjort för att skriva enstaka oneliners där det inte kräver någon förklaring till sina påståenden och kommentarerna är ganska subtila så man slipper att diskutera det. Det är ju annorlunda här på flashback, sitter jag och skriver oneliners här uppfattas jag som obnoxious och möjligen blir tillsagd för brist på diskussionsunderlag. Sedan får jag ingen feedback med likes. Sedan tänker jag väl det finns folk som yttrar sig väldigt dåligt via text på messenger, men jag tycker det handlar mer om att de besitter någon form av skriftlig inkompetens eller social inkompetens. Känner till en del som om man typ skriver ett långt meddelande till dem så skriver de "vet inte" eller formulerar sig kort, impulsivt, osocialt, dåligt. Medan de kan ha en väldigt väl fungerande socialförmåga IRL. Handlar nog inte alltid om intelligens utan mer om social inkompetens, impulsivitet, använder sig sällan av text och gillar inte att skriva texter. Sedan kan nog låg IQ också vara en faktor.

När man läser en text tar man dessutom så lång tid på sig som behövs för att utröna det egentliga budskapet, vilket inte är möjligt när man lyssnar på någon som pratar.

Man får ju mer tid att tänka hur man ska uttrycka sig då det är i text - jämfört med om man pratar med någon som är t.ex forcerad, gestikulerar o kanske till o med lite aggressiv i framtoningen. Så tycker iaf.

Jag blir mer fokuserad på ämnet då jag slipper se folks framtoning i övrigt. Människor har ju överlag en tendens att döma varandra då man ser varandras "stil".

Ibland säger/skriver jag mer spontana grejer o dom är inte alltid så genomtänkta men jag är inte sämre än att jag kan ändra inställning till olika saker genom åren.

För det är jag inte korkad.

Ts skriver: ..."plötsligt droppar det in ett mess eller meddelande på fejjan, och man inser (kanske för första gången) att det är en idiot man har till vän."

Det vore intressant om ts kunde dra ett exempel på ett mess som idiotförklarar en hel persons existens.

Jag förfasas varje dag på mitt jobb när människor som framstått som helt normala plötsligt skickar mig ett mail. Många uttrycker sig som tioåringar. Skriver ”de” istället för ”det” och i har övrigt ingen som helst koll på meningsuppbyggnad eller grammatik. Ibland rör det sig om folk med chefsbefattningar och jag tänker att det är tur att det inte är jag som bestämmer, då hade de istället fått städa toaletter tills de går i pension.

Har man ett arbete som kräver att man kan uttrycka sig i skrift så är det skam på torra land om man inte kan handskas med svenska språket. Jag har inget sånt jobb men blir galen av journalister som inte kan skriva! Blir helt yr o tappar direkt intresset av innehållet i texten..

Huga

Har noterat detta, men även tänkt på det motsatta, alltså personer som framstår som lite lätt tröga i det verkliga livet men som kommer till sin rätt i textform. Inte helt ovanligt i jobbsammanhang där man har ett härligt flyt med medarbetare i mailform men det går av någon anledning lite mer trögt att sammarbeta ansikte mot ansikte. Antagligen då det verkliga mötet mellan människor har så många fler oskrivna parametrar som kan gå fel.

Ditt exempel är dock mer genant för den berörda då det finns ett avslöjande element som känns pikant på ett helt annat sätt.

Själv framstår jag som en hygglig idiot både i textform och IRL.