Jag förstörde mitt liv. Hur gå vidare?

Själv fick jag hjälp av neurolog eftersom jag fick epileptiska grand mall anfall.
De röntgade även hjärnan på mig.
Tog 3 månader innan de tog bort hjärntumören.
Ingenting jag vill att du ska uppleva.
Saken är den bara att det är viktigt att inte underskatta att man faktiskt är sjuk och inte bara är lat.
När jag såg på röntgen var någonstans min hjärntumör satt så fattade jag varför mitt liv vart så svårt och hur jag måste förhålla mig till det faktum att jag troligtvis haft odiagnostiserad epilepsi, afasi, dåligt korttidsminne plus en massa andra saker.
Tex så förklarar det varför jag alltid haft så lätt för matematik men svårt för att skaffa jobb.
Jag kan läsa bra men hör inte riktigt vad folk säger.
Trodde innan att jag bara var lat men nu när jag vet att det beror på ett hjärnfel så vet jag att hur mycket jag än försöker att förstå en föreläsning så kommer jag inte att fatta.
Jag måste undvika sådana situationer så mycket jag kan om jag ska komma fram i livet.

Vad var det för mediciner du tog när du var ung ?

så du har slutat träna och börjat kolla på porr igen? Inte så konstigt att du mår dåligt isolerad hemma? Ta tag i ditt liv

Sluta med järnet omgående med det har du väl redan gjort. Överskott av Järn brukar ge trötthet, misstänker det är hela din situation i sig just nu.

Köp en bra Vitamin B12 och prova ett tag, brist på det kan ge neurologiska symptom.
Holistic B-12 är ett bra märke.

(Du kan om du vill komplettera med D-Vitamin, Selen, Magnesium, Zink, Vitamin B1, B3 & B6.)

Ta en dag i taget allt kommer bli bra!

Ta inga kurrecept på nätforum! Vården borde kunna ge dig någon hjälp så att du får sova, det låter som att du är helt slutkörd pga sömnbristen. Anders Hansen sade i sitt sommarprat att på psykavdelningar är det absolut viktigast att stabilisera sömnen initialt innan man kan börja med någon annan behandling. Tag hjälp av vården, de kommer att hjälpa dig.

Sluta med järntillskott.. om du inte gjort det.

Ät en varierad kost. Lägg till ägg.

Träna. Saken är biff.

..Kan man tycka, men psyk kan hjälpa dig med de psykiska svårigheterna.
Ge inte upp.

Har det gått en gång så kan det gå igen.

Skrattretande svar från empatiteknikerna i tråden. "Ryck upp dig", "du bryr dig inte om dig själv" osv. What? Snubben lider av grav insomnia. När man inte kan sova kan man inte heller göra annat. Vet ni ens vad sömnproblem är?

A och o är att ordna sömnen. Har ts testat kombon imovane (insomning) och propavan (för att förlänga sömnen)? Rekommenderar även starkast möjliga melatonin för att få in lite "naturlig" dåsighet på kvällarna.

Vet hur vidrigt det är att inte kunna sova. Jag hade också en period med extremt insomnia. Det värsta är att folk tror inte på en när man säger att jag har inte sovit på sju nätter. De tror och uttrycker sig som att "jodå du sover nog bara du inte tänker på det".

Jag har gått KBT sömnskola och även sovit på sömnlaboratorium då jag under denna period aldrig trodde min sömn skulle bli normal igen.

Du MÅSTE söka hjälp för det här. Utan sömn blir man sjuk och går sönder till slut, och ju mer nätter det går utan sömn desto mer desperat blir man ju, och ju mer man FÖRSÖKER sova desto mindre går det.

Det är RIKTIG tortyr och du måste se till att få adekvat hjälp här.

Vården får jag ingen hjälp av. Jag får gå privat om jag ska få hjälp men det finns inga bra mottagningar i min närhet. Sömnlabb borde jag ha skickats till akut för länge länge sedan men ingen bryr sig.

Ska försöka göra en lång historia kort. Har levt med psykisk ohälsa hela mitt liv. Fick alla möjliga piller redan från barn upp till 27-årsåldern. Ett av pillrena utlöste en kronisk insomnia som jag kämpat med sedan dess.

På något lustigt vänster lyckades jag träffa en fantastisk flickvän och vi hade tuffa men bra år. Jag kämpade mig medicinfri, slutade med mitt porrberoende, levde renlevnadsliv och började bli friskare och friskare. Började arbeta igen och kunde för första gången bli naturligt trött och sova djupt. Hade byggt upp mig rejält på gymmet och var starkare än någonsin.

Sedan lämnade tjejen mig och jag blev ett vrak. Djupt deprimerad och fick ångest av minsta lilla. Sov dåligt igen och fick för mig att prova ett jävla järntillskott. Vet inte ens varför jag tänkte jag kunde ha brist. Jag tänkte inte klart den tiden. Mådde bättre ett tag tills jag började få massor av ångest och ryckningar i benen.
Sedan fick jag även ryckningar under sömnen som har knappt fått sömn alls de senaste veckorna. Vill döda mig själv varje dag pga att jag inte får sömn alls. Så fort jag somnar vaknar jag av att en arm eller ett ben rycker kraftigt.
Antingen har jag fått någon typ v neurologisk skada av järntillskottet som är neurotoxiskt eller så är det stressen och ångesten eller en kombination.
Jag har inget liv längre. Det enda som fungerar lite grann är bensodiazepiner jag lyckats fått tillfälligt äntligen från psykiatrin.
Jag har tappat alla muskler jag jobbat för, jag vill dö varje dag och tänker på självmord hela tiden. Jag har varit mycket nära flera ggr hittills.
Vad ska jag ta mig till ens? Känns som jag nästan är ensam om denna skit som händer mig.

https://themanwhocannotsleep.wordpress.com/
Här är några fler som lider av denna tortyr.

Jag orkar fan inte länge till. Jag har förlorat precis allt. Min stora kärlek och hela min hälsa.

En idé kan vara att fundera på var ångesten kommer ifrån ursprungligen? Alla dina problem låter som dom kan vara ångest-relaterade. Att födas med neuro-problematik eller att få det från mediciner är väldigt ovanligt.

Dock behöver man ju inte utesluta något så undersök alla möjligheter, rätt medicin under en kort period kan hjälpa men då du tidigare haft ett porr-beroende tycker jag att du verkligen ska se upp för nya beroenden.

Men psykodynamisk terapi och att försöka förstå dig själv är mitt råd. Tyngdtäcke är populärt nu också.

Men det är ju helt sjukt. Vart i vården har du vänt dig? I värsta fall gå till en akutpsykmottagning och säg att du inte sovit på en vecka och att du börjar hallucinera. Jag vet faktiskt inte vad du ska göra, men jag lider verkligen med dig för jag vet hur vidrigt det är att ligga där vaken natt efter natt. Nu var min insomnia utlöst av ett långt missbruk och det rättade sedan till sig.

Hur länge har du lidit av det här?

Att rycka en hel natt 40 ggr om och aldrig kunna somna in, pga ångest? Knappast. Jag har inte ens ångest längre. Terapi får jag ingen. Tyngdtäcke hjälper nada.



6 veckor har jag haft detta nu. Varit på akuten 5 ggr tror jag. Psykakuten 6 ggr. De ger bara neuroleptika som gör symptomen värre. En läkare sade till och med att jag inbillar mig rycken. En annan sade att kroppen somnar till slut. Jag blir inte tagen på allvar. Det finns ingen kunskap. Öppenpsyk och vårdcentral säger samma sak. Jag borde få ligga på ett sömnlabb och få träffa en specialist. Jag är förvånad om jag lever en vecka till.

Jag får sådana ryckningar och till o med kramper dagen/dagarna efter benzobruk. Kan även vara stressrelaterat. En inre stress påverkar givetvis kroppen på olika sätt. Det är nog ingen fara. Angående råd till förbättrad sömn: sömnpiller, ASMR (checka på Youtube). Angående råd om hjärtesorg: gå vidare. Finns miljarder av brudar på denna planet och naturligtvis finns det fler än ditt ex som är helt perfekt för just Dig. När du är redo så kommer hon dyka upp, förutsatt att du är öppen för det och utsätter dig för möjligheter. Kanske ska du utnyttja denna ensamma tid att bli en bättre version av dig själv genom att läsa flertalet självhjälpsböcker/personlig utveckling-böcker.

Hoppet är det sista som lämnar oss. En tanke är bara en tanke. Låt inte yttre omständigheter påverka dig så att du är nedstämd. Se möjligheter istället för problem. What is meant to be Will be.