Ska försöka göra en lång historia kort. Har levt med psykisk ohälsa hela mitt liv. Fick alla möjliga piller redan från barn upp till 27-årsåldern. Ett av pillrena utlöste en kronisk insomnia som jag kämpat med sedan dess.
På något lustigt vänster lyckades jag träffa en fantastisk flickvän och vi hade tuffa men bra år. Jag kämpade mig medicinfri, slutade med mitt porrberoende, levde renlevnadsliv och började bli friskare och friskare. Började arbeta igen och kunde för första gången bli naturligt trött och sova djupt. Hade byggt upp mig rejält på gymmet och var starkare än någonsin.
Sedan lämnade tjejen mig och jag blev ett vrak. Djupt deprimerad och fick ångest av minsta lilla. Sov dåligt igen och fick för mig att prova ett jävla järntillskott. Vet inte ens varför jag tänkte jag kunde ha brist. Jag tänkte inte klart den tiden. Mådde bättre ett tag tills jag började få massor av ångest och ryckningar i benen.
Sedan fick jag även ryckningar under sömnen som har knappt fått sömn alls de senaste veckorna. Vill döda mig själv varje dag pga att jag inte får sömn alls. Så fort jag somnar vaknar jag av att en arm eller ett ben rycker kraftigt.
Antingen har jag fått någon typ v neurologisk skada av järntillskottet som är neurotoxiskt eller så är det stressen och ångesten eller en kombination.
Jag har inget liv längre. Det enda som fungerar lite grann är bensodiazepiner jag lyckats fått tillfälligt äntligen från psykiatrin.
Jag har tappat alla muskler jag jobbat för, jag vill dö varje dag och tänker på självmord hela tiden. Jag har varit mycket nära flera ggr hittills.
Vad ska jag ta mig till ens? Känns som jag nästan är ensam om denna skit som händer mig.
https://themanwhocannotsleep.wordpress.com/
Här är några fler som lider av denna tortyr.
Jag orkar fan inte länge till. Jag har förlorat precis allt. Min stora kärlek och hela min hälsa.
På något lustigt vänster lyckades jag träffa en fantastisk flickvän och vi hade tuffa men bra år. Jag kämpade mig medicinfri, slutade med mitt porrberoende, levde renlevnadsliv och började bli friskare och friskare. Började arbeta igen och kunde för första gången bli naturligt trött och sova djupt. Hade byggt upp mig rejält på gymmet och var starkare än någonsin.
Sedan lämnade tjejen mig och jag blev ett vrak. Djupt deprimerad och fick ångest av minsta lilla. Sov dåligt igen och fick för mig att prova ett jävla järntillskott. Vet inte ens varför jag tänkte jag kunde ha brist. Jag tänkte inte klart den tiden. Mådde bättre ett tag tills jag började få massor av ångest och ryckningar i benen.
Sedan fick jag även ryckningar under sömnen som har knappt fått sömn alls de senaste veckorna. Vill döda mig själv varje dag pga att jag inte får sömn alls. Så fort jag somnar vaknar jag av att en arm eller ett ben rycker kraftigt.
Antingen har jag fått någon typ v neurologisk skada av järntillskottet som är neurotoxiskt eller så är det stressen och ångesten eller en kombination.
Jag har inget liv längre. Det enda som fungerar lite grann är bensodiazepiner jag lyckats fått tillfälligt äntligen från psykiatrin.
Jag har tappat alla muskler jag jobbat för, jag vill dö varje dag och tänker på självmord hela tiden. Jag har varit mycket nära flera ggr hittills.
Vad ska jag ta mig till ens? Känns som jag nästan är ensam om denna skit som händer mig.
https://themanwhocannotsleep.wordpress.com/
Här är några fler som lider av denna tortyr.
Jag orkar fan inte länge till. Jag har förlorat precis allt. Min stora kärlek och hela min hälsa.
Jag dricker en mugg kaffe mitt på dagen för att ens orka med att handla mat. Har provat utan kaffe/koffein förövrigt och det har noll inverkan på rycken eller sömn. Var lika illa innan.