Har alltså en väldigt avtändande fitta enligt mig själv.
Objektivt: klitoris och inre läppar hänger ner ett par centimeter och sticker ut utanför yttre läpparna lite grann och syns.
Dom yttre läpparna i sig är inte så små heller.
Toppen på klitoris syns lite från innanför huden som täcker den så den är inte helt "gömd", utöver att den är "för lång".
Jag är singel sedan ett år och har farhågor och hjärnspöken inför att träffa någon ny. Tror inte att jag kommer att våga visa den för någon. Någonsin.
Blev så under tiden jag var med exet, pga sjukdom. Var väldigt fin innan.
I övrigt en 7-8a med mycket bakom pannbenet, och en stark men feminin personlighet, med allt vad det innebär.
Så:
Är det möjligt att en man som jag ändå vill ska uppfylla vissa kriterier, alltså inte en desperat kompromiss, kommer att vilja bilda familj med mig?
Eller ska jag börja lägga upp en grundlig plan för att leva själv och bygga mitt liv ensam?
Det sistnämnda känns inte så värst hemskt och jag litar på att jag klarar det utan problem. Men synd bara om jag riktar in mig på det utan att det behövdes. Samtidigt som det är synd att leta efter kärlek och slösa bort min tid, om det ändå är kört och jag kunde ha använt tiden till att bli stark i ensamheten. Tror ni fattar....
Beslutet är såklart upp till mig men ville ändå prova att efterforska vad killar som läser detta tänker.
Riktar frågan till er män som är ärliga, mentalt mogna och stabila.
Inte till "du ska kräva att bli älskad som du är" eller "hej jag är ett typiskt flashback troll".
Tack.
Objektivt: klitoris och inre läppar hänger ner ett par centimeter och sticker ut utanför yttre läpparna lite grann och syns.
Dom yttre läpparna i sig är inte så små heller.
Toppen på klitoris syns lite från innanför huden som täcker den så den är inte helt "gömd", utöver att den är "för lång".
Jag är singel sedan ett år och har farhågor och hjärnspöken inför att träffa någon ny. Tror inte att jag kommer att våga visa den för någon. Någonsin.
Blev så under tiden jag var med exet, pga sjukdom. Var väldigt fin innan.
I övrigt en 7-8a med mycket bakom pannbenet, och en stark men feminin personlighet, med allt vad det innebär.
Så:
Är det möjligt att en man som jag ändå vill ska uppfylla vissa kriterier, alltså inte en desperat kompromiss, kommer att vilja bilda familj med mig?
Eller ska jag börja lägga upp en grundlig plan för att leva själv och bygga mitt liv ensam?
Det sistnämnda känns inte så värst hemskt och jag litar på att jag klarar det utan problem. Men synd bara om jag riktar in mig på det utan att det behövdes. Samtidigt som det är synd att leta efter kärlek och slösa bort min tid, om det ändå är kört och jag kunde ha använt tiden till att bli stark i ensamheten. Tror ni fattar....
Beslutet är såklart upp till mig men ville ändå prova att efterforska vad killar som läser detta tänker.
Riktar frågan till er män som är ärliga, mentalt mogna och stabila.
Inte till "du ska kräva att bli älskad som du är" eller "hej jag är ett typiskt flashback troll".
Tack.