Citat:
Och vanlig medelklass eller för all del arbetarklass & WT dom sysslar inte med status-uppdaterat leverne alls? tror att det bara rör sig om andra saker då alla människor eftersträvar samma äckliga tillhörig-hets-sökeri, gissar att det bara är dementa människor & jag själv som är helt självgående på marknaden Bra säsongsöppning. Inas prata var stark. Hon har en förmåga att ställa upp kontraster som roar åtminstone mig.
En sak jag funderade över var att alla tre tjejerna ser sig som arbetarklassvänster och hyllar sådana ideal. Samtidigt klockar man in på i stort sett alla tacky medelklassmarkörer som räknas upp. Veiron i Ottan har inga fotoböcker på sitt kaffebord. Eller ens ett kaffebord. Han har en termos. I frontlastaren. Fylld med resterna av lågpriskaffe från hela veckan eftersom diskning är för kärringar och stockholmare. Samtidigt klämmer Ina på persiska smågurkor för att hitta några exemplar som är årets primörer. Det känns som att det här är några medelklasstjejer som lajvar journalistvänster och bor på Majorna eftersom det var den subkulturen de råkade hamna i som tonåringar. Andra, som Hoffa Kaos, blev metal-snubbar. Samma behov av tillhörighet men olika vägar valda.
På ett personligt plan är jag särskilt stolt över att jag kände igen enormt mycket av tråden i olika bekanta men vääääldigt lite i mig själv. Det stärkte mig i min uppfattning att jag inte alls springer ur nervös medelklass utan istället står med båda fötterna i white trash-myllan. Min far heter till och med ett Y-namn. Det känns betryggande. Hellre Onkel Kånkel än kaffebordsbok. Hellre en redig Sofiero 7,5-fylla en tisdag än snittar och vitt vin i på Ingarö.
En sak jag funderade över var att alla tre tjejerna ser sig som arbetarklassvänster och hyllar sådana ideal. Samtidigt klockar man in på i stort sett alla tacky medelklassmarkörer som räknas upp. Veiron i Ottan har inga fotoböcker på sitt kaffebord. Eller ens ett kaffebord. Han har en termos. I frontlastaren. Fylld med resterna av lågpriskaffe från hela veckan eftersom diskning är för kärringar och stockholmare. Samtidigt klämmer Ina på persiska smågurkor för att hitta några exemplar som är årets primörer. Det känns som att det här är några medelklasstjejer som lajvar journalistvänster och bor på Majorna eftersom det var den subkulturen de råkade hamna i som tonåringar. Andra, som Hoffa Kaos, blev metal-snubbar. Samma behov av tillhörighet men olika vägar valda.
På ett personligt plan är jag särskilt stolt över att jag kände igen enormt mycket av tråden i olika bekanta men vääääldigt lite i mig själv. Det stärkte mig i min uppfattning att jag inte alls springer ur nervös medelklass utan istället står med båda fötterna i white trash-myllan. Min far heter till och med ett Y-namn. Det känns betryggande. Hellre Onkel Kånkel än kaffebordsbok. Hellre en redig Sofiero 7,5-fylla en tisdag än snittar och vitt vin i på Ingarö.
__________________
Senast redigerad av Crapmagic 2021-08-09 kl. 18:41.
Senast redigerad av Crapmagic 2021-08-09 kl. 18:41.
Citat:
Bra säsongsöppning. Inas prata var stark. Hon har en förmåga att ställa upp kontraster som roar åtminstone mig.
En sak jag funderade över var att alla tre tjejerna ser sig som arbetarklassvänster och hyllar sådana ideal. Samtidigt klockar man in på i stort sett alla tacky medelklassmarkörer som räknas upp. Veiron i Ottan har inga fotoböcker på sitt kaffebord. Eller ens ett kaffebord. Han har en termos. I frontlastaren. Fylld med resterna av lågpriskaffe från hela veckan eftersom diskning är för kärringar och stockholmare. Samtidigt klämmer Ina på persiska smågurkor för att hitta några exemplar som är årets primörer. Det känns som att det här är några medelklasstjejer som lajvar journalistvänster och bor på Majorna eftersom det var den subkulturen de råkade hamna i som tonåringar. Andra, som Hoffa Kaos, blev metal-snubbar. Samma behov av tillhörighet men olika vägar valda.
På ett personligt plan är jag särskilt stolt över att jag kände igen enormt mycket av tråden i olika bekanta men vääääldigt lite i mig själv. Det stärkte mig i min uppfattning att jag inte alls springer ur nervös medelklass utan istället står med båda fötterna i white trash-myllan. Min far heter till och med ett Y-namn. Det känns betryggande. Hellre Onkel Kånkel än kaffebordsbok. Hellre en redig Sofiero 7,5-fylla en tisdag än snittar och vitt vin i på Ingarö.
En sak jag funderade över var att alla tre tjejerna ser sig som arbetarklassvänster och hyllar sådana ideal. Samtidigt klockar man in på i stort sett alla tacky medelklassmarkörer som räknas upp. Veiron i Ottan har inga fotoböcker på sitt kaffebord. Eller ens ett kaffebord. Han har en termos. I frontlastaren. Fylld med resterna av lågpriskaffe från hela veckan eftersom diskning är för kärringar och stockholmare. Samtidigt klämmer Ina på persiska smågurkor för att hitta några exemplar som är årets primörer. Det känns som att det här är några medelklasstjejer som lajvar journalistvänster och bor på Majorna eftersom det var den subkulturen de råkade hamna i som tonåringar. Andra, som Hoffa Kaos, blev metal-snubbar. Samma behov av tillhörighet men olika vägar valda.
På ett personligt plan är jag särskilt stolt över att jag kände igen enormt mycket av tråden i olika bekanta men vääääldigt lite i mig själv. Det stärkte mig i min uppfattning att jag inte alls springer ur nervös medelklass utan istället står med båda fötterna i white trash-myllan. Min far heter till och med ett Y-namn. Det känns betryggande. Hellre Onkel Kånkel än kaffebordsbok. Hellre en redig Sofiero 7,5-fylla en tisdag än snittar och vitt vin i på Ingarö.
Mias föräldrar är lärare som bland annat varit anställda vid Umeå universitet. De är mest troligt vänster men inte vidare arbetarklass.
Citat:
Så Rolfstorparn är den ende i trion som har spetsen av ankaret fäst i vanligt folk? Ina gör ju ofta stor sak av att hennes mamma är invandrare men det har också krupit fram att hon är en högutbildad indonesiska som gifte sig med en miljonär. Och Mias föräldrar är alltså akademiker, som Rotebro-Conny säger. Där ser man. Posers och arbetarklasslajvare.
He he. Försäljardansen eller vad man nu väljer att kalla det för har jag haft som gif-bild i profilen sedan typ 10 år tillbaka. 
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
