Är filosofin död?

Filosofi expanderar tankar. Man tänker bredare med filosofi. Från att fundera på vardagligheter, kan man börja se sig om mentalt och ifrågasätta sånt som tas för givet. Genom filosofi fås utrymme för att växa spirituellt. Det vackra är det som låter det spirituella växa. Och ju närmare man kommer att förklara det vackra och spirituella, ju mer rör man sig mot det som inte går att förklara. Vi kan bara uppleva något för att förstå det. Hur ska man förklara hur det är att "se" med ekolod för den som inte har något ekolod? Filosofi är en del av metoden för att öppna upp sig, kunna röra sig mer flexibelt. Och nånstans kunna nå det filosofiska uppvaknandet. För det existerar. Detta är inget bevis för det, men är tvärtom; faktumet att en essens inte kan förklaras betyder det inte att det inte existerar. Så genom att som Wittgenstein förklara filosofi som icke-existerande, stängs även dörren mot att något spirituellt är icke-existerande. Något som Wittgenstein själv aldrig övervägde. Skulle man utan tvivel spränga en bomb genom att trycka på en knapp, om man samtidigt inte vet om denna knapp är kopplad till andra bomber man inte vet något om?

Mina tankar bygger på samma princip som Tractacus; att det endast genom att nå en insikt går att komma att förstå slutsatsen. Genom samma metod menar jag att filosofins betydelse för mänskligheten är otvivelaktig och en del av den mänskliga essensen. Vår nyfikenhet rör oss framåt, och oavsett om vi vill eller inte kommer alltid filosofi bedrivas. Att inte tillåta människan filosofi är som att inte tillåta en höna sittpinne och sprätthö. Hönan överlever utan sittpinne och sprätthö tänker kanske någon. Människan överlever utan filosofi tänker kanske någon.