Citat:
Ursprungligen postat av
grelin1999
Problemet är ju att revisionister förnekar allt som talar emot dem. Det fanns massor av de bevis du efterfrågar men du tror inte på dem eftersom du anser att det är judar som ligger bakom dem. Så vilken typ av bevis skulle du tro på? Du tror på allt som håller med dig, du tror t.o.m. på judarna själva när de angav antalet judar i Europa 1946, men annars anser du att de alltid ljuger.
Tvärtom, så är revisionister de enda som aktivt och omsorgsfullt diskuterar och studerar samtliga bevispunkter. Med andra ord är det ingen som "ignorerar" någonting. Förintelsemytologer har systematiskt och oärligt ignorerat uppgifter som står i strid med deras redan förutfattade meningar om "förintelsen". Om du faktiskt är insatt i hur historiografisk forskning fungerar så hade du insett att "vittnesmål" från 2014 från påstådda förövare eller offer, är fullständigt meningslösa ur ett historiografiskt perspektiv av en rad skäl. För det första har vittnesuppgifter som ges decennier efter att den officiella historieskrivningen inte bara stadfäst ett juridiskt sanktionerat narrativ utan också med gigantiska propagandainsatser "utbildat" befolkningen om detta narrativ, ingen vikt i den historiska diskursen. När "vittnesmålen" dessutom består i helt overifierbara uppgifter och är så generella ("det skedde gasningar") att en analys blir funktionellt omöjlig, så saknar de värde ens som styrkande uppgifter för äldre och mer värdefulla vittnesmål.
Vad noggranna analyser av denna typ av diffusa vittnesmål istället ger vid handen är att uppgifterna om faktiska gasningar är så knapphändiga att de inte kan tolkas som annat än kryddade tillägg i annars möjligen sanna berättelser. Gröning är ett bra exempel, för Gröning kan ge värdefull insikt i hur
Effektenlager var organiserat och arbetade, men när ämnesområdet istället blir "förintelsen" så är uppgifterna motstridiga, diffusa och saknar all form av detalj som hade gjort dem historiografiskt verifierbara.
Hanning är bara ännu ett dussinvittne vars "vittnesmål" består i att flera decennier efter händelserna "bekräfta" påstådda gasningar i närmast absurt breda och generella termer. Hur skall en historiker använda vittnesuppgiften att "people were shot, gassed and burned"? För det första är det ingen som bestrider att intagna sköts i lägret av en rad olika skäl, eller att kroppar brändes (dvs. kremerades) i krematorierna (och under en period år 1944 även sannolikt på bål). För det andra så innehåller även Hannings vittnesmål uppgifter som står i strid med modern historieskrivning. Och för femtioelfte gången hade förnekande av påstådda gasningar inte ens erkänts som ett legitimt ställningstagande i en tysk rättssal.
Citat:
Här en annan:
Jews never gassed? No? Yes, I have already been asked about that. ...Three elderly ladies come to visit us here. That is such an official society. They always want to support us a little bit, to give us a present on our birthdays, and so on, and one of them asked me once if people were gassed in Auschwitz? I said - I will tell you openly and honestly, but if it were someone else, I would have answered that I did not know. But because it is you, I will tell you precisely, that people were gassed. And anyone who maintains that there are no gassing. ... Yes, I don't understand him, he must be crazy or on the wrong. ... When you are three, four years in Auschwitz and experienced everything, then I cannot get myself to lie about it and say that no gassings were ever conducted.
https://en.wikipedia.org/wiki/Josef_Klehr
Klehr var inte ett vittne till några "gasningar" utan konstaterade blankt att sådana hände. Den historiska och juridiska kontexten är relevant när denna typ av vittnesmål undersöks. Till exempel så är den löjeväckande rättegången mot Klehr ett bevis för att seriöst sanningssökande aldrig varit på förintelsemytologernas agenda. I rättegången så användes bl.a. en kvittens på inköp av desinfektionsmedlet fenol som ett "bevis" på att han "mördade" fångar genom giftinjicering. Vid Nürnbergrättegångarna så hade rätten redan tagit "judicial notice" om massutrotning och "gaskammare" som objektiva fakta, vilket föranledde "förövarnas" försvarsteam att istället fokusera på att distansera sig från dessa redan förment stadfästa fakta. Vissa erkännanden/bekräftanden belönades med frikännanden och lägre straff (se t.ex. Broad och Pfannenstiel), men i de allra flesta fall ledde erkännandena fortfarande till dödsstraff. Dokumentpoolen vid rättegångarna har därtill specifikt selekterats för deras värde för åklagarsidan. Med andra ord var de dokument som faktiskt fanns tillgängliga för försvaret vid Nürnberg dokument som av de ockuperande trupperna valts ut för att de ansågs styrka brott. Erich von Mansteins försvarsadvokat Reginald Paget konstaterade öppet att försvarets uppgift var omöjlig som ett resultat av omständigheterna.
Citat:
Om du tycker det är komiskt kan jag nämna fler.
Det är ytterst komiskt! Jag kan kontra med faktauppgifter som direkt bestrider trovärdigheten i dessa meningslösa "vittnesmål", men jag vet att du varken är intresserad av eller förmögen att bemöta dem. Att religiöst förankra sig till "förintelsen" som ett obevisbart men ändock objektivt faktum är liksom enklare.
Att helt ignorera alla bevis som står i strid med dina förutfattade meningar är liksom inte seriöst.
Citat:
Ursprungligen postat av
martinator
Det finns förvånansvärt få överlevande som kan vittna om hur det var att sitta i elektriska stolen...
Det finns förvånansvärt få överlevande som kan vittna om hur det är att vara begravd i "den okände soldatens grav"
Paradoxen i att vittna om hur det känns att bli dödad är rät intressant - men korkad.
Jag förstår att ni helst förbiser de pinsamma vittnena som påstår sig ha överlevt 5+ gasningar och ger barockt motsägelsefulla vittnesuppgifter årtionden efter kriget.

Problemet med "förintelsen" är att berättelsen inte går att upprätthålla med knapphändiga och motstridiga vittnesmål som inte tål ens en skrapning på ytan. Om vittnesuppgifterna nästan helt saknar trovärdighet och om de empiriska och dokumentära bevisen står stick i stäv med dessa vittnen så måste teorin överges. Det finns forskare som trots sina brister faktiskt gjorde detta. Pressac är ett exempel.