Idag är "förintelsens" minnesdag – nu slår vi hål på lite förintelsemyter!

Den 27:e januari är "förintelsens" minnesdag, och då är det väl på sin plats att vi slår hål på lite förintelsemyter?

För att hinna med så många myter som möjligt så kör vi snabba myter och snabba svar!

1. "Nazisterna använde bårhusen i krematorierna för att gasa judar."

Denna myt utgör själva kärnan i ortodox förintelsemytologi. Enligt berättelsen så byggde man om krematoriernas bårhus (tyska Leichenkeller) till "gaskammare". De dödligaste "gaskamrarna" var bårhusen till Krema II och III. Det stora problemet, som ortodoxa historiker inte kunnat förklara eller ens velat bemöta, är att horder av dokument från lägeradministrationen i Auschwitz bekräftar att bårhusen de facto användes som just bårhus under hela den period då de påstås ha använts som "gaskammare", dvs. 1943 och 1944. I flertalet viktiga brev så talar överläkaren i Auschwitz, August Wirths, om vikten av att lik transporteras till bårhusen inom 24 timmar. Lägerledningen var fullt införstådd i att bårhusen hade en central roll i att hålla de ständiga tyfusutbrotten under kontroll, och i en specifik order så uppger självaste lägerkommandanten Rudolf Höss att döda kroppar måste förflyttas två gånger per dag till bårhusen för att minimera smittorisken. Överläkare Wirths uppger i ett brev från 1944 att denna order fortfarande efterföljs med noggrannhet.

Detta motbevisar kategoriskt att det skedde några "gasningar" i krematorierna.

2. "Ett Sonderkommando släpade döda judar från gaskammaren till krematoriet."

Sonderkommandot påstås ha varit en utvald grupp judar vars uppgift var att släpa gasningsoffer från gaskammaren till krematoriet, men ända sedan starten har berättelserna om Sonderkommandot kantats av motsägelser och rena absurditeter. Alla uppgifter om Sonderkommandot kommer från vittnesuppgifter från en handfull judar som påstår sig ha varit medlemmar. Den första stora motsägelse som dyker upp vid en granskning av vittnesuppgifterna är hur denna handfull vittnen överhuvudtaget överlevde kriget, för enligt ortodox historieskrivning och enligt vittnena själva, så "utrotades" varje Sonderkommando med några månaders mellanrum. Skälet påstås ha varit att Sonderkommando-judarna var de farligaste vittnena till "gasningarna" och därför med jämna mellanrum mördades och ersattes av nya judar, men alla Sonderkommando-vittnen som dök upp för att vittna efter kriget hade varit medlemmar i flera år utan att "utrotas". Så komprometterande för "gasningarna" tyckte tyskarna att dessa judar var, att de till och med evakuerade lägret i januari 1945 utan att likvidera dessa högst farliga vittnen. Sonderkommando-vittnen gavs valet att evakuera lägret tillsammans med tyskarna eller stanna och vänta på röda arméns intåg.

Förintelseivrare vill påskina att "Sonderkommandot" (på svenska ungefär "specialarbetsgrupp") var det enda Sonderkommando som existerade i lägret, men en granskning av dokument från lägret ger vid handen att minst 12 olika Sonderkommandon existerade i lägret, som hade vitt skilda uppgifter. Det finns inga bevis överhuvudtaget för att ett Sonderkommando existerade för krematorierna. I alla tillgängliga dokument så benämns personalen vid krematoriet helt enkelt som "krematoriepersonal".

Ett annat problem med Sonderkommando-berättelserna är t.ex. hur dessa judar överhuvudtaget kunde överleva dagliga släpningar av tiotusentals cyanidgasade judekroppar utan att förgiftas och avlida. Nästan alla vittnen uppger en gasningstid på mellan 5 och 20 minuter, vilket hade inneburit att de gipspellets som innehöll Zyklon B fortfarande hade utsöndrat vätecyanid. Enbart några få vittnen från Sonderkommandot har uppgett att man använde gasmasker vid tömningen av "gaskammaren", men detta hade knappast hjälpt i långa loppet då HCN absorberas av huden och onekligen hade lett till allvarlig cyanidförgiftning efter bara några timmars släpning.

Sen har vi de rent logistiska absurditeterna för hur "gaskamrarna" tömdes. Enligt vittnesuppgifter klämde tyskarna in över 2000 judar i en enda liten lokal. Efter "gasningen" så släpades varje kropp ut genom dörren och lastades på en primitiv hiss upp till krematoriet, med andra ord en logistisk mardröm.

3. "Järnvägsspåret i Auschwitz ledde direkt till gaskammaren."

Denna myt existerade i en identisk form för det påstådda utrotningslägret Buchenwald. Idag har förintelsehistoriker tvingats erkänna att Buchenwald aldrig var ett dödsläger, men många av de anklagelser som ursprungligen riktades mot tyskarna vid Buchenwald (järnvägsmyten, gasningsmyten, osv.) har överlevt för Auschwitz. Myten kan enkelt motbevisas av det faktum att planritningen för Krema II och III togs fram långt innan dessa krematorier omvandlades till "gaskammare". Men även om vi låtsas att deras placering längsmed järnvägsrälsen var "mystisk" så försvinner mystiken snabbt när man inser att huvudvägen genom lägret löpte parallellt med denna järnvägsräls. Även Krema IV och V löpte längsmed en av huvudvägarna i lägret, dock ej längsmed ett järnvägsspår. Med tanke på att Krema IV och V byggdes efter Krema II och III, långt efter att "massgasningar" påstås ha inletts, är det märkligt att man placerade dessa krematorier långt ifrån järnvägsspåret som alltså påstås "leda direkt till gaskammaren". Vad vi idag vet på basis av dokument från lägeradministrationen är att döda kroppar från sjukstugorna och barackerna transporterades dagligen med lastbil och vagnar till krematorierna, vilket naturligtvis ägde rum på vägarna genom lägret. Att en av huvudvägarna löpte parallellt med järnvägsrälsen är alltså inte ett "bevis" för "förintelsen".

4. "Men alla vittnen då?"

Det finns bara en handfull historiografiskt värdefulla vittnen till "förintelsen". Den stora majoriteten av de tusentals överlevande från Auschwitz har inga direkta vittnesuppgifter om "gaskammare" eller "massutrotning". Däremot vet vi att gasningsrykten florerade i flera tyska koncentrationsläger som historiker idag öppet erkänner aldrig var dödsläger, såsom Dachau och Buchenwald. En ytlig granskning av vittnesmålen från den handfull vittnen som faktiskt påstår sig vara direkta ögonvittnen ger vid handen att det finns interna och externa motsägelser, samt tekniska och logistiska absurditeter i samtliga dessa vittnesmål som tillintetgör all trovärdighet dessa "vittnen" har. En analys av vittnesmål från omedelbart efter krigsslutet visar också att sovjeterna försåg sina intervjuoffer med detaljer som vi idag vet inte stämmer. Nästan alla sovjetförhörda vittnen uppger en dödssiffra i Auschwitz på 4 miljoner, en siffra som idag inte accepteras av någon seriös forskare men som togs på allvar ända in på 80-talet, helt utan bevis.

5. "Enligt Nürnbergrättegångarna så fanns det gaskammare i Auschwitz!"

När sovjeterna intog Auschwitz och inledde en utredning om krigsbrott i lägret så kom man efter noggranna tekniska undersökningar och vittnesförhör fram till att judar hade utrotats i "ångkammare". Denna anklagelse togs pinsamt nog upp i Nürnbergrättegångarna som en specifik åtalspunkt. Detta är så pinsamt för moderna förintelsehistoriker att de helst inte vill röra i frågan med tång. Andra utrotningsmedel som uppgetts för lägret är elektriska golv, björngropar, atombomber och annat. Ett annat pinsamt faktum kring Nürnbergrättegångarna är att massvis med idag erkänt konventionella koncentrationsläger påstods vara "dödsläger". I ett känt uttalande så konstaterade en av chefsjuristerna vid Nürnbergrättegångarna att tyskarna skulle straffas för sina "gaskammare i dödslägren i Buchenwald, Dachau" och annorstädes... läger som alla seriösa forskare idag öppet erkänner aldrig var dödsläger.

6. "Zyklon B hälldes ner genom stålnätskolumner från taket på gaskammaren."

Den moderna uppfattningen är att Zyklon B introducerades i "gaskammaren" genom stålnätskolumner och hål i taket. Inga bevis existerar idag för att några sådana kolumner någonsin existerat i "gaskamrarnas" tak, och de knapphändiga vittnesuppgifter som finns kan inte enas om vare sig antalet kolumner eller storleken på kolumnerna. De kolumner som idag existerar i lägret har Auschwitz-muséet erkänt "rekonstruerades" av sovjeterna eftersom tyskarna "fyllt igen hålen" mot slutet av kriget, men muséet försäkrar oss att dagens kolumner är identiska med de gamla kolumner som påstås ha existerat innan de fylldes igen. Som revisionister kunnat bevisa så är positionerna för dagens introduktionskolumner baserade på byggnadens utformning såsom den såg ut efter att man slagit ner en av väggarna som separerade "gaskammaren" från ett annan rum. Med andra ord så kan dagens introduktionskolumner omöjligen vara baserade på verkliga sådana kolumner. De enda vittnen som pratar om introduktionskolumner i detalj, Michal Kula och Henryk Tauber, har en trovärdighet som angränsar till noll, och vittnesmålen innehåller externa motstridigheter om både antalet, storleken och konstruktionen på dessa kolumner. Michal Kula är det vittne som påstår sig personligen ha byggt kolumnerna, men i vittnesmålen efter kriget uppger han två olika och kraftigt avvikande storlekar på dessa kolumner. Hans förklaring av hur kolumnerna var byggda ger också vid handen att de omedelbart hade rämnat vid en verklig gasning, eftersom trycket i lokalen från den stora folkmassan hade varit nog för hela kolumnen att rasa samman. Vittnen kan heller inte enas om hur exakt dessa kolumner fungerade, eller om det överhuvudtaget fanns några kolumner. Vi känner ju alla till ryktena om gas som introducerades genom duschmunstycken, en myt som märkligt nog fortfarande lever kvar, trots att inte ens förintelsehistoriker tar dessa berättelser på allvar.

7. "Tyskarna erkände!"

När anställda vid koncentrationslägren efter krigsslutet förhördes av sovjetiska, brittiska och amerikanska trupper så uppgav man initialt att det självklart inte existerade några mytiska "gaskammare" i lägren och att någon massutrotning naturligtvis inte ägde rum. När Nürnbergrättegångarna inleddes så visade sig dock förnekelse vara en meningslös strategi för försvaret, eftersom tribunalen redan a priori tagit "judicial notice" om massutrotning och "gaskammare" som objektiva fakta. Vad som istället hände var att tyska officerare tvingades "erkänna" men ta avstånd från direkt involvering i "utrotningen" för att överhuvudtaget ha en chans att undvika dödsstraff. Ett tydligt exempel på detta var SS-mannen Hans Aumeier som i sitt ursprungliga förhör med britterna uppgav de verkliga omständigheterna vid lägret; att människor dog och kremerades i krematorierna och att dödligheten vid perioder var mycket hög. Efter tortyr "erkände" han dock i ett vittnesmål strösslat med kronologiska omöjligheter och motsägelser att "gasningar" hade ägt rum men att han själv inte hade något med saken att göra.

Värt att nämna i kontextet är att tyskar även tvingades erkänna "massutrotning" i läger som moderna forskare idag erkänner aldrig hade någon massutrotning.

8. "Forensiska undersökningar har bevisat gaskamrarna!"

Tvärtom. De fåtal tekniska undersökningar som gjorts vid Auschwitz, varav majoriteten genomförts av revisionister, har bekräftat det faktum att massgasningar hade varit en teknisk och logistisk omöjlighet. Kemiska analyser av byggnadsmaterialet i "gaskamrarna" ger vid handen att någon massgasning med Zyklon B omöjligen kan ha ägt rum. I avlusningskamrarna i Auschwitz så återfinns ett intressant fenomen med blåa missfärgningar. Dessa missfärgningar har uppstått som ett resultat av interaktionen mellan vätecyanid från Zyklon B och teglet och kalkputsen i byggnaden. Märkligt nog så finns inga blåa missfärgningar överhuvudtaget i "gaskamrarna" i Auschwitz, trots att dessa byggnader var ännu mer mottagliga för dessa blåa missfärgningar från Zyklon B. Historiker har försökt hävda att bristen på blåa missfärgningar i "gaskamrarna" beror på att man använde mycket lägre koncentrationer av Zyklon B i "gaskamrarna" jämfört med avlusningskamrarna, men det enda vittne som i detalj pratar om mängden Zyklon B som användes vid "gasningarna" påstår att samma mängd användes som vid avlusningar.

HCN-analyser av byggnadsmaterialet ger också vid handen att avlusningskamrarna utsatts för enorma mängder Zyklon B, medan samma avläsningar i "gaskamrarna" ger försvinnande låga resultat som ofta ligger under avläsningsgränsen för mätinstrumenten och som ofta är på samma nivå som helt vanliga baracker och duschrum i lägret.

9. "Man brände kroppar i stora kremeringsgropar för att hinna med."

För att förklara hur man kunde göra sig av med så många kroppar i Auschwitz har förintelsemytologer länge hävdat att man kremerade kroppar i stora "bränngropar". Det existerar inga bevis överhuvudtaget för att tyskarna grävde gigantiska kremeringsgropar för att bränna gasade judar. En handfull ögonvittnen påstås bekräfta dessa gropar, men tyvärr så går uppgifterna isär om både när groparna existerade, hur stora de var, och vad kapaciteten var. Vad dessa "vittnen" inte kände till var att Auschwitz-Birkenau var ett sankmarksområde där grundvattennivån låg bara strax en meter under markytan. Den höga grundvattennivån hade tidigare inneburit stora problem för tyskarna, vilket bl.a. föranlett höjningen av vissa byggnader för att undvika vattenskador. Att gräva gigantiska bränngropar var således en teknisk omöjlighet. Vittnen påstår därtill att groparna målade himlen svart, dag som natt, men flygfoton över Auschwitz under de relevanta månaderna visar inga som helst tecken på omfattande kremeringar i bränngropar. Vad vi kunnat bekräfta är att man under 1944 troligen genomförde småskaliga kremeringar av 50-70 offer på bål. Detta har kunnat bekräftas med ett flygfoto och ett fotografi från marken, men steget från små bål för 50-70 offer och massiva kremeringsgropar för tusentals gasade judar är stort. Värt att nämna i detta kontext är också att lägerkommandanten Rudolf Höss under 1944 beordrade total nedsläckning av lägret under nattetid för att undvika allierade bombräder, så tanken att enorma bränngropar hade varit aktiva dag som natt för att bränna gasade judeoffer är barockt.

10. "Kremeringsugnarna i Auschwitz var specialbyggda för att kremera så mycket som möjligt."

Fel. Kremeringsugnarna i Auschwitz var konventionella kremeringsugnar designade av industrifirman Topf & Söhne, som även installerats i en rad andra läger innan de installerades i Auschwitz. Topfs 3-öppningsugnar hade installerats i bland annat Buchenwald och Gross-Rosen flera år innan de installerades i Auschwitz. Tekniska analyser av kremeringsugnarna i Auschwitz har kunnat visa att det hade varit fullständigt omöjligt att kremera det antal lik som ortodoxa förintelsehistoriker påstår kremerades. Vid Zündelrättegången i Kanada mot förintelserevisionisten Ernst Zündel så fick en kremeringsexpert uttala sig om påståendet att 4700 kroppar kunde kremeras i Auschwitz under 24 timmar. Experten konstaterade att detta påstående var "beyond the realm of reality" och "preposterous", och uppskattade den verkliga siffran till runt 200.

Andra problem med det påstådda antalet kremerade kroppar är att man inte hade tillräckligt med koks för att förbränna så många lik. Bevarade register över koksleveranser till Auschwitz under perioden febuari 1942 till oktober 1943 ger vid handen att man kunde kremera ungefär det antal offer som finns registrerat som döda i de officiella dödsböckerna.

Det hade därtill varit omöjligt att hålla kremeringsugnarna aktiva så länge som påstås utan att helt behöva byta det eldfasta tegelverket som ugnarna var byggda med, och som hade en kapacitet på ca. 2000 kremeringar innan det helt behövde bytas och byggas om av en tekniskt kunnig ingenjör. Siffror från koncentrationslägret Gusen, som använde liknande Topf-designade kremeringsugnar med eldfast tegelbruk, visar att en ingenjör från Topf behövde resa ut till Gusen och bygga om tegelverket efter bara 8 månaders användning, ett jobb som tog ca. 1 månad att slutföra.

11. "Auschwitz hade överdrivet hög kremeringskapacitet."

Fel. Auschwitz hade en lägre kremeringskapacitet per capita än läger som Buchenwald och Dachau. När Buchenwald installerade de första kremeringsugnarna hade lägret en styrka på ca. 7000 man, vilket resulterar i en flerfaldigt gånger större kremeringskapacitet per capita än i Auschwitz. Inte ens om vi tittar på dödligheten i lägret så hade Auschwitz en misstänksamt hög kremeringskapacitet; både Dachau och Buchenwald hade högre kremeringskapacitet i relation till fångstyrkan och dödligheten i lägret. Det har påståtts att utbyggnaden av kremeringskapaciteten i Auschwitz under 1943 var "misstänksam", men flera aspekter är viktiga att komma ihåg: i juli 1942 besökte Heinrich Himmler Auschwitz och strax därefter beslutades att lägerstyrkan skulle expandera till enorma 200 000 man. I augusti samma år så steg dödligheten från tyfus i lägret till ohanterbara nivåer, så att SS med dessa faktorer i åtanke fattade beslut om utbyggnaden av kremeringskapaciteten är inte märkligt överhuvudtaget.

12. "5-6 miljoner judar försvann efter kriget."

Den första heltäckande demografiska studie som genomförts på judarnas befolkning och påstådda minskning efter kriget kunde konstatera att ca. 300 000 judar försvann under oförklarliga omständigheter under krigets gång. I denna studie så behandlades alla europeiska länder och alla länder som föll under tysk kontroll under kriget. Omedelbart efter krigsslutet så publicerades en rad årliga demografiska rapporter, vilka alla uppgav en marginell förändring i judarnas befolkning. Inte förrän 1948-1949, långt efter att Nürnbergrättegångarnas domar fallit, upptäcktes detta "misstag", och kommande rapporter visade duktigt upp en gigantisk minskning i den judiska världsbefolkning. Andra studier fortsatte att visa en förhållandevis stabil utveckling av judarnas population, till synes utan att bry sig om förintelsenarrativet.

Andra problem med beräkningen av judarnas världsbefolkning är att även kontemporära siffror varierar kraftigt. För att exemplifiera hur stora skillnaderna kan vara mellan olika studier så uppgav samma institut med bara ca. 10 års mellanrum, mellan 80-talet och 90-talet, att den judiska världsbefolkningen var 14 miljoner respektive 18 miljoner. Med andra ord är en så stor variation i beräkningen av den judiska världsbefolkningen inte anmärkningsvärd. Det finns inga som helst bevis för att 5-6 miljoner judar faktiskt försvann under krigets gång. Vad som däremot i hög utsträckning hände, på grund av tyskarnas behandling av judar som enskilda individer snarare än familjeenheter, var att judar separerades från sina familjer och transporterades runtom i Europa. Efter kriget var möjligheterna till organiserad familjeåterförening nästan icke-existerande, vilket gav upphov till uppfattningen om "försvunna judar". Otaliga berättelser under 1900-talets andra hälft, om judiska familjer som återförenats till hundratalet flera decennier efter kriget, efter att ha trott och "förutsatt" att familjemedlemmarna blev "gasade", vittnar om detta faktum.


13. "Tyskarna malde ner judeben och sålde för industriellt bruk."

Denna myt, som bisarrt nog fortfarande lever kvar, går ut på att tyskarna utnyttjade människorester för industriella syften. Myten har sitt ursprung i diffusa vittnesuppgifter, men en noggrann granskning av dokumenten från Auschwitz intygar att den troligtvis är baserad på de benmaskiner som fanns vid slakteriet i lägret, där man bl.a. utvann benmärg från bokskap, som sedan användes för att berika de intagnas mat. Myten är nästan identisk med liknande propagandamyter som spreds om tyskarna under första världskriget. Många känner säkert igen de påhittade "likfabrikerna" från brittisk krigspropaganda.

14. "Tyskarna massproducerade tvålar från judefett."

Denna myt har till och med förintelsemytologerna själva tvingats backa ifrån. Myten har dock fått ett eget liv, vilket är lite skämmigt för "seriösa" förintelsemytologer. Idag erkänner till och med skamlösa förintelseivrare som Deborah Lipstadt att myten är påhittad. Tvålmyten är relaterad till den så kallade smörjmedelsmyten, som påstår att tyskarna utnyttjade judefett för att producera smörjmedel. Precis som krigspropagandan under första världskriget löper konceptet med industriellt utnyttjande av människorester som en röd tråd genom många berättelser. På senare tid har tvålmyten fått nytt liv, efter att det påstås ha avslöjats att man vid en medicinskola i Danzig under den första halvan av kriget skulle ha experimenterat med att utnyttja naturliga biprodukter från döda människor för att producera tvålar, och att en handfull tvålar faktiskt tillverkades. Tyvärr har ingen vetenskaplig studie publicerats som bekräftar huruvida tvålarna faktiskt innehöll människorester, men vad som står säkert är att dessa tvålar inte hade någon som helst relation till tvålmyten från Auschwitz.

Är inte någon historiker men tycker det är tankeväckande att alla "vet" att det dog 6 miljoner judar men på frågor om hur många som dog av andra folkslag är det noll kunskap. Tanken som slår en är att detta är massiv propaganda och ett ständigt upprepat mantra som inte tål att ifrågasättas. Oavsett om det dog 1 eller 4 eller 7 miljoner judar så kommer siffran alltid att vara 6 miljoner då denna siffra även har betydelse i judisk mytologi långt innan WWII.

https://thepiratebay.org/torrent/4279962
Research shows that the reason for this bizarre Jewish fixation on the number 6,000,000 primarily stems from an ancient religious prophecy in the Torah. According to some sources, the prophecy envisioned that before the Jewish people could reclaim and reconquer Palestine to establish a Jewish homeland called “Israel”, 6,000,000 Jews would first have to perish in a fiery burnt offering (i.e. “Holocaust”), as a sacrifice to their bloodthirsty tribal deity, YHWH
https://goyimgazette.com/six-million-jewish-holocaust-myth/

Lämpligt då att det blev just 6 miljoner och att Israel bildades som ett brev på posten.

Åren efter 1945 så dog ca 3 miljoner tyskar av svält och sjukdomar i de läger som amerikanerna ansvarade för. Dvs ungefär samma dödssiffror per år som i de tyska "dödslägren". It only OK when we do it.

Varför heter det förintelsen av judar? De finns ju fortfarande överallt?

Varför är alla andra folkmord genom tiderna inte i närheten så belysta som det på judar?
Beror det möjligen på att judiskt ägande dominerar media och förlag i väst?
Största offerkoftan någonsin.

Kinesiska och ryska folkmord är åtminstone 100 miljoner människor under 1900 talet.
Ingen bryr sig, det var ju den goda socialismens offer. Hyckleri!

Tycker vi har hört nog om judarna, nu är det dags att släpa kommunismen i skiten.

Var kan man läsa dessa vittnesmål ifrån dem som inte hade sett gaskammare eller massutrotning?

Sedan nämns det aldrig att slaver från sovjet, rent numerärt, drabbades nästan lika hårt som judarna. 5,7 miljoner slaver hann Hitler ta kål på, när hörde ni om detta senast?
Det som upprepas ständigt är att judar, homosexuella och handikappade var de som fick sätta livet till.
Det är skamligt att de andra grupperna sällan är intressanta är nämna.
https://en.m.wikipedia.org/wiki/The_Holocaust

Israels tillkomst har ingenting med Förintelsen att göra. Det är en vanlig missuppfattning att Israel skapades på grund av västmakternas dåliga samvete för hur Europas judar behandlats. Så var det inte utan kolonialisterna i Palestina hade upprättat Israel ändå.

Såklart de hade, de 6 miljonerna hade ju visat vägen till eget land.

Det var väl britterna som släppte överhögheten över det området, det var ju inget ledigt land direkt.

Folkmord har alltid förekommit. Dessutom i större omfattning och grymmare. Tyvärr har judarna abonnerat på förstaplatsen i uppmärksamhet. Via filmer, media och en enastående förmåga att medverka i allt som berör deras olycka. Folkmord i gemen borde ha en gemensam dag till åminnelse. Det hade varit ok, nu blir det lätt slagsida i debatten.

Du känner till Sternliga?
https://sv.wikipedia.org/wiki/Sternligan





Det som jag tycker talar mest eller i alla fall väldigt mycket för att det är konstruerat är att man i många europeiska länder riskerar 10 års fängelse om man offentligt ifrågasätter förintelsen. Vilken sanning behöver försvaras så?

Känns som att judarna anser sig lite förmer än andra folkslag som utsatts för folkmord. Vore ju tråkigt om det visar sig vara en uppblåst " sanning "

Att vi hela tiden hör om judarnas lidande beror på att dom har patent på lidandet!!!