Haha, det var ett roligt svar
Den balanserade tenderar dock (gissningsvis) att ha en högre utbildning, en eftertanke och ett sätt att reflektera över sitt handlande som nog skulle få hen att haja till när man fick tag i skärpet och inte i bussbältet.
Jag tror snarare att detta alarmistiska och uppskrämmande skrikande från domedagsprofeten/alarmisten blir mer ihågkommet när pandemin är över.
Kanske kommer man med råd hur man ska fånga upp dom nästa gång, lära ut hur man tar några djupa andetag - hur man inte klumpar ihop sans och balans och en tro på FHM med att vilja att alla 30-talister ska mass-dö. En kurs i perspektiv eller så.
Jag säger inte att något är fel, det ligger djupt rotat inom oss att vara rädda för virus.
Det är bara så att alarmismen och domedagsprofetian kan skada mer, både för individen som utför den och för dom som lyssnar på den.
Varför? Jo, för det finns någonting som kallas produktivitet och en vilja att effektivisera gällande sin egen överlevnad. Det gör man inte genom att sitta fastbultad med silvertejp och foliehatt längst bak i bussen - i dagens samhälle behöver snarare sans och balans. I en demokrati alltså. Pandemin kommer gå över.
Att komma ihåg sig själv som den som sa att hela världen skulle gå under, att man skriver under på att man vill att folk ska dö och att man var otrevlig på nätet - det lär inte vara något vidare att berätta för barnbarnen.