Citat:
Det finnas så som jag ser det två saker som kan bromsa globalismen, politiska åtgärder (om en massa ledare börjar stänga sina gränser och sluta handla med andra, om de låter sig inspireras av Enver Hoxha och Kim Il-Sung), eller om man på grund av råvarubrist inte kan handla med varann på samma sätt. Om oljan tar slut och inget likvärdigt alternativ finns alltså.
Det senare är ju inte omöjligt, man skulle i värsta fall då återgå till att handla med segelfartyg. Import skulle bli dyrare, många exotiska varor skulle inte importeras alls. Frågan är om de som beklagar sig för globalismen verkligen vill ha det här. Ja det skulle medföra att tillverkningsindustrin flyttar tillbaka från låglöneländerna, men är det värt kostnaden?
Det senare är ju inte omöjligt, man skulle i värsta fall då återgå till att handla med segelfartyg. Import skulle bli dyrare, många exotiska varor skulle inte importeras alls. Frågan är om de som beklagar sig för globalismen verkligen vill ha det här. Ja det skulle medföra att tillverkningsindustrin flyttar tillbaka från låglöneländerna, men är det värt kostnaden?
Som mycket i världens utveckling, inklusive den ekonomiska utvecklingen, rör sig globaliseringen i kortsiktiga vågor upp och ner, längs en långsiktigt uppåtgående trendlinje: två steg framåt och ett steg tillbaka.
Globaliseringen drivs framåt av den tekniska utvecklingen, som underlättar kontakter och handel mellan avlägsna platser, och av ekonomiska drivkrafter: ökad handel ökar det generella välståndet.
Problemet är att den ökning av det generella välståndet som globaliseringen ger, ofta är väldigt illa fördelad: Det mesta av välståndsökningen tillfaller den allra rikaste eliten, och de allra största företagen, som har resurser att organisera långväga handel. Medelklassen och arbetarklassen blir inte särskilt mycket rikare, samtidigt som eliten blir exponentiellt mycket rikare, och resultatet blir en extremt skev välståndsfördelning.
Den extremt skeva välståndsfördelningen blir särskilt påtaglig i länder som saknar ekonomiska omfördelningsmekanismer (välfärdsstat, skattefinansierade bidrag osv.) som USA och Kommunistkina.
Det är därför som motståndet mot globaliseringen visar sig tydligast i USA, som både har fått exponentiellt ökande välståndsskillnader, och där människor dessutom har yttrandefrihet att uttrycka sin ilska.
I Kommunistkina är människorna också allt argare på den rika överklassen, och många vill ha en ny Kulturrevolution, där de rika fängslas och avrättas, och deras pengar konfiskeras av staten. Men Kommunistkina är en hård diktatur utan yttrandefrihet, och därför får vi inte höra mycket om kinesernas ilska mot Kommunistkinas rika.
Vi ser det dock i Kommunistpartiets allt hårdare politik mot privata företag i Kommunistkina, och gripandet av mängder av kinesiska storföretagsledare, som döms till livstids fängelse och får sina förmögenheter och företagsgrupper konfiskerade av staten.
När de välståndsskillnader som globaliseringen leder till, blir alltför stora, så stora att befolkningen inte längre kan tåla dem, då sker en kraftig motreaktion mot globaliseringen, och det är det vi sett i USA under de senaste åren (Trump), och även i länder som Storbritannien (Brexit) och Frankrike (Le Pen).
Så, den våg av 'konservatism' (vilket egentligen är en våg av anti-globalisering) som vi sett skölja över världen under de senaste åren, är helt klart en reaktion emot de senaste decenniernas snabbt ökande globalisering.
Konservatismen kommer nog att dröja sig kvar under några decennier framåt, och då kommer globaliseringen att gå långsammare än tidigare, och mer fokus kommer att ligga på att omfördela välståndet inom länderna.
Särskilt inom USA, och (förhoppningsvis) även inom Kommunistkina, som båda har väldiga välståndsklyftor, extrema skillnader mellan fattiga och rika.
__________________
Senast redigerad av Demokrati.Hongkong 2020-11-18 kl. 16:02.
Senast redigerad av Demokrati.Hongkong 2020-11-18 kl. 16:02.