Omöjligt att träffa kvinna via vänner som 40+ man

Jag känner igen det där. Är nyskild själv så jag har inte börjat leta ännu. Men visst har jag märkt tidigare att vissa par bara bjuder andra par samt singlar enbart för att föra ihop dem.

Hade varit roligare (vilket jag alltid själv gör) att man bara bjuder in lite folk par som singlar till middag/fest och fan inte funderar på vem som passar ihop med vem och att det skall vara jämnt antal kukar och fittor.

Även en singelman kan väl tycka att det är trevligt att bara umgås utan baktankar. Det är väl inte bara att var exkluderad ifrån fitta som är jobbigt som singelman utan även att vara exkluderad ifrån rätt mycket social gemenskap.

Efter en viss ålder håller de som bildat familj och lever i tvåsamhet sig för sig själva eller träffar andra familjer.
Det har inget med kön att göra utan en singelman är lika utanför som en singelkvinna. Likaså de som inte har egna barn.
Hur var det när du var gift? Var singlar och barnfria inkluderade när ni umgicks?

En killgissning är att de flesta män endast har en riktigt nära relation med sin partner medan kvinnor har nära vänner på ett annat sätt. Dessutom kan kvinnor på ett helt annat sätt än genomsnittsmannen få tillgång till tillfälligt sex om de vill. Jag tror att detta även är betydelsefullt för kvinnor som inte utnyttjar möjligheten, eftersom de får känna sig lite åtrådda ibland. Kvinnor som levt nästan hela livet ensamma har ofta haft älskare, medan män varit helt ensamma. Kombinerat hör det ju stor skillnad.

Mycket av fokus i diskussionen om att träffa någon här på FB rör dejtingappar. Nu ökar säkert andelen par som träffas så men fortfarande lär det nog vara vanligast att ha träffats i verkliga livet. Jobbet och gemensamma intressen är klassiskt vanliga ställen men kanske vanligast är genom gemensamma vänner och bekanta. Men som frånskild man 40+ verkar man kunna glömma det senare.

För att kunna träffa någon via vänner måste ju dessa bjuda in en på någon slags fest eller tillställning samtidigt som ensamstående av motsatt kön. Den som lever nära ursprungsfamilj och barndomsvänner blir kanske inbjuden på sådant som singel, men den som flyttat från sitt ursprung märker snabbt att singelmannen är social paria. Man blir aldrig bjuden till par och mån blir aldrig bjuden med sina barn till andra familjer.

Visst kan man skaffa kompisar. Dessa är då antingen andra ensamma män, som knappast kommer presentera dig för singelkvinnor, eller män som bara vill träffa dig när de vill komma bort från familjen en stund. Man blir en ursäkt att leka unkarlsliv några gånger om året. Några inbjudningar till tillställningar som ger tillfällen att råka träffa frugans singelvännina får man inte. Helst umgås väl par med andra par.

Eller är det bara jag som upplever detta? Hur är det för andra i liknande situationer?

Grundfrågeställningen var hursomhelst varför man utestängs från vanliga sociala sammanhang när man som mest behöver dem?

För att männens möjligheter är begränsade medan kvinnorna kan avbryta sin till tillvaro när som helst. Kvinnor som inte kan avbryta det mår precis lika dåligt.

Det besvarar inte varför män har större behov av relationer med kvinnor än kvinnor har av relationer med män.

Vad slösar du din tid för på svenska parfester? Svenskar släpper inte in annat folk som skiljer sig, som singlar i ditt fall. Svenskar är trångsynta och mobbare som fryser ut folk.

Det finns Tinder. Där har du alla brudar i hela världen. Även tråkiga svenskor. Det är dit du skall och skita i vänners fester.

Fråga dem. Jag gjorde det och fick svaret att här ska det inte delas med sig. typ. Fanns ingen logik. Precis som att jag skulle konkurrera med en av mina närmaste bästa polare om samma tjej. Jag vet inte om det var utseenderelaterat i mitt fall eller vad hang-up bestod i. Jag blev presenterad för hans vänner i andra sammanhang, men aldrig tagen med på fester.

Mycket av fokus i diskussionen om att träffa någon här på FB rör dejtingappar. Nu ökar säkert andelen par som träffas så men fortfarande lär det nog vara vanligast att ha träffats i verkliga livet. Jobbet och gemensamma intressen är klassiskt vanliga ställen men kanske vanligast är genom gemensamma vänner och bekanta. Men som frånskild man 40+ verkar man kunna glömma det senare.

För att kunna träffa någon via vänner måste ju dessa bjuda in en på någon slags fest eller tillställning samtidigt som ensamstående av motsatt kön. Den som lever nära ursprungsfamilj och barndomsvänner blir kanske inbjuden på sådant som singel, men den som flyttat från sitt ursprung märker snabbt att singelmannen är social paria. Man blir aldrig bjuden till par och mån blir aldrig bjuden med sina barn till andra familjer.

Visst kan man skaffa kompisar. Dessa är då antingen andra ensamma män, som knappast kommer presentera dig för singelkvinnor, eller män som bara vill träffa dig när de vill komma bort från familjen en stund. Man blir en ursäkt att leka unkarlsliv några gånger om året. Några inbjudningar till tillställningar som ger tillfällen att råka träffa frugans singelvännina får man inte. Helst umgås väl par med andra par.

Eller är det bara jag som upplever detta? Hur är det för andra i liknande situationer?

Beror på att singel männen ofta lever ett helt annat liv. Hade en gammal kompis som bara ville gama hela tiden. Aktiviteterna han erbjöd var heldagar gaming med chips och cola. Jag frågade om han ville ta en lunch när jag vara pappaledig men det fanns inget intresse av det. Tröttnade på honom och lät det rinna ut i sanden.