Omöjligt att träffa kvinna via vänner som 40+ man

Det är ovanligt, skulle jag säga. Efter en skilsmässa blir det ofta tyst, särskilt för den ena parten eftersom de gamla vännerna dels väljer sida och dels är rädda för "smittorisken".
Jag har inga egna barn så jag kan inte sätta mig på mina höga hästar och peka finger. För mig är detta bara ett sorgligt konstaterande.
Så kan det ju också vara. Många småbarnsföräldrar är så upptagna av sina barn och det livet att det inte finns mycket annat att prata om. Andra jag snöat in helt på sina intressen, som din gamingvän.
I båda fallen finns inte den öppenhet och tid som behövs för att odla relationer. Kvar finns bara främlingskapet.

Han hade inget egentligt svar. Det var svar på min fråga om han skulle ha allt för sig själv. Jag var helt enkelt inte den killen han gjorde sånt med trots att jag vid den tiden var hans andra eller tredje närmaste vän. Sen kanske det inte gick upp för honom hur upprörd jag var av det förrän det kokade över men han visste att jag satt ensam... Jag tror att han gillade det övertaget på mig eftersom han nog såg sig som underlägsen i de övriga avseendena. Så fort en vän på något sätt missunnar eller jämför sig med dig är det dags att släppa honom. Det är inte en riktig vän som känner så.

Ok, om du är skild tror jag kärnfamiljer omkring dig är rädda att ditt "beteende" som skild ska sprida sig. Jag upplever helt klart en kärnfamiljsnorm där t.o.m. par utan barn successivt utesluts. Särskilt kvinnor är extremt rädda för sociala hot.

Så, du menar att det är mannens sexbehov som ställer till det för honom? Om män hade obegränsad tillgång till sex så skulle han vara nöjd med att vara singel?

För mig är det att mina samtal med män är ofta jävligt platta. Det talas mest om maskiner typ. Jag orkar inte snacka sportbil jämt. Och jag har svårt att känna samhörighet när det är så avskalat.

Med många kvinnor så kommer jag mer in på lite djupare samtal. Jag menar inte "gråta ut"nu eller prata "känslor". Snarare mer reflektion i samtalet.
Jag tror jag mår bäst av att umgås med båda könen. Det är bara de kvinnor jag känner som det känns som dom bryr sig.

Jag upplever att många män har stort behov av att prata om djupare frågor men att samtidigt många män är rädda för att leda in samtalet på djupa frågor. De gånger jag leder in samtal på djupare ämnen är det sällan det skjas bort utan vanligtvis leder det till att även andra öppnar upp sig.

Att du pratar med djupare frågor om kvinnor beror nog på att du öppnar upp dig mer för dem.

Intressant. Personligen upplever jag att det överlag är svårt att finna goda samtalspartners, de flesta är hopplöst ytliga, saknar vettiga intressen och totalt oförmögna att föra ett reflekterande analytiskt samtal med djup.

Ja. Mannen hade varit tillräckligt nöjd. Det tär på ett annat sätt för honom även fast han inte får några kåtslag som i unga år. Mannen lider sexuellt av dåliga äktenskap, kvinnan psykologiskt.

Det ligger det naturligtvis en del i, även om man ju uppfattar det som en signal när man bara bjuds på grabbkvällar.

Om man tar tiden just efter en separation är det dock trist att man ska behöva vara stark och initiativrik när livet är som jobbigast. Jag antar att vi alla kan lära av det och sträcka ut våra egna händer när andra har det tungt.

Ja, största skillnaden mellan kvinnor och män är dock att män vill leva i en relation medan kvinnor vill leva i en nära relation.

Om jag hade fått välja hade jag knappt pratat med min fru utöver middagarna men jag är ju inte dummare än att jag inser att det hade slutat i skilsmässa då. Ha ha ha

Kvinnor vill känna sig lyssnade till och bekräftade och det är det bara att ge dem det.

Så kan det säkert vara. Och skilsmässa smittar ibland, dock främst mellan kvinnor tror jag. Det paradoxala är att mitt ex som var den som ville skiljas inte verkar behandlas lika illa. Livet är inte alltid särskilt rättvist.

Beror nog på att mannen ges skulden för skilsmässan eftersom folk utgår från att kvinna gjort sitt. Dessutom är ensamstående män en grupp som står lågt i rang i Sverige. Media har däremot lobbat för ensamstående kvinnor i årtionden nu.

Dessutom är det ofta så att det är kvinnan som är förmedlare i de flesta av familjernas sociala relationer och hon fortsätter i den rollen.