Vad menas med inre kritik?

När jag läste grundkurserna i historia för länge sen (vid 1990-talets början) hade vi som lärobok i källkritik "Är det verkligen sant?" av Thorsten Thurén.

Han presenterar principerna för det källkritiska förhållningssättet genom att definiera "yttre kritik" och "inre kritik". "Yttre kritik" är att hävda att (den så kallade) källan är en förfalskning. Inre kritik som är mycket vanligare sönderfaller i flera olika kategorier som består i att man ifrågasätter/granskar källans relevans för sammanhanget. Det är bara det att jag glömt bort detaljerna, och boken i fråga har jag inte längre kvar.

Artiklarna om källkritik på Wikipedia (på svenska och engelska) är välskrivna och informativa, men använder inte dessa uttryck, vilket får mig att tro att terminologin har blivit obsolet.

Finns det någon där ute som ändå kan förklara mer konkret vad som menas (eller menades) med inre kritik?

Jag googlade och hittade detta:

http://eresources.lub.lu.se/files/pu...s_berggren.pdf

Sidan 9 och framåt avhandlar inre kritik.

Lars Berggren som skrivit detta kommer jag för övrigt mycket väl ihåg och i positiv dager.

Inre kritik är alltså:

-Samtidskriteriet,
-tendenskriteriet,
-beroendekriteriet och
-realkriteriet.

Stort tack!

Intressant att läsa om.

Källkritik är nog en av de viktigaste tankegångarna i vår tid.

Det hela är ju förstås sunt bondförnuft, men även sunt bondförnuft kan ju vara bra att formalisera som punkter och principer.

Exakt. Alla har det ju inte naturligt utan behöver få lära sig det. Och då är det bra att det finns tydliga punkter och principer att hänvisa till.

Just det självklara kan tas så för givet att vi tror att alla fattar och förstår det. Men så är det ju inte.