Hur känns det att dö?

Ni som varit döda eller kanske nära döden. Hur känns det att dö? Gör det ont? Obehagligt?

En vän som var död några sekunder sa att hon hamnade på en kall och hemsk plats, det fick henne att uppskatta livet mer.

Har dött och återuppstått, var medicinskt död i 2-3 sekunder. Upplevde det som en evighet dock.

Var fridfullt. Vill tillbaka.

Fruktar inte döden. Då börjar äventyret.

Vilket äventyr att uppleva evigheten av tomrum.

Ingen kan säga hur det är att ha dött.
Endera är man död och då kommer man inte tillbaka för att berätta.
Eller så kommer man tillbaka men då har man heller inte varit död. På sin höjd nära död.

Det man upplever när man är nära död är när hjärnan får syrebrist och inte kan jobba normalt. Ljus och tunnel, jesus eller 72 jungfrur, eller whatever, är bara hjärnans hallusinationer, inget mer.

När hjärnan dött är man död. Annars är man bara på väg att dö.

Ingen som vet, antagligen somnar man och inte vaknar

Det vet inte du och det är fortfarande bara en teori från vetenskapen

Ungefär som innan vi var födda. För vi var väl döda innan vi var födda?

"I then left the earthly realm and entered into an alternate reality. I saw a lagoon that was surrounded by beautiful plants. Everything was soft to the touch. There were 4 or 5 entities who were present, but I could not see them. They assured me that everything would be all right and that I could leave anytime I wanted. They told me that this place was for me and it contained all the Unconditional Love I had for others and that they had for me."*

Remarkable NDE which appears to have occurred during a surgery at a time his brain was completely drained of blood and filled with cryogenic fluid. “My brain was frozen for 100 minutes.”*

Jag vet inte hur säker man kan vara på att mannens hjärna var nedfrusen i detta fallet, men det finns ett berömt fall med en kvinna som garanterat var helt tömd på blod och nedkyld och som upplevde mycket som sedermera gick att verifiera.

Nu får jag en känsla av att detta är en trolltråd. Men jag tänker svara ändå, enbart för att jag själv tycker det är en intressant frågeställning.

Har själv "somnat in", vet inte om man kallade det för hjärtstopp, jag minns förstås inte haha. Men efter ett par knivhugg och kraftig blodförlust förlorade jag medvetandet på akutbritsen. Blev visst ett jäkla pådrag i varje fall.

Men jag upplevde i varje fall min tolkning av att se "ljuset i tunneln". Minns bara att från ha varit riktigt speedad och uppjagad, så infann sig plötsligt en varm känsla i hela kroppen, ett lugn och ett välbefinnande att få somna in behagligt. Ljuset jag upplevde var väl just dragningskraften i lockelsen att få somna in. Fridfullt och behagligt var det i varje fall, och jag fruktar inte döden längre.

Skulle ungefär jämföra det vid när man ligger i soffan och kollar film, och är så där galet trött att ögonen bara snurrar och man kämpar för att hålla sig vaken. Men när man till slut bestämmer sig för att sluta kämpa emot kroppens behov av att somna, och man somnar in så där förbannat behagligt

Skulle tippa att en redig DMT-tripp är så nära vi kan komma utan att faktiskt dö... men den som lever får se

Den som säger hur det var att vara död var aldrig död.