Nu ska vi inte börja leka i sandlådan och komma med personliga angrepp bara för att vi inte gillar den andres argument.
Att endast överleva och att ta hand om ett par barn är ingen särskilt stor bedrift, framförallt idag där det finns en stor samhällsapparat som kan fånga upp barn med oansvariga föräldrar.
Det var ju spännande att du vet allt om hur det är att föda barn och ta hand om barn, förr och nu.
Kan du inte berätta lite mer om hur det känns i kroppen de nio månader som kvinnan är gravid, och hur det är att ensam ta hand om flera barn, hushåll och gamla föräldrar så som kvinnor gjorde förr?
Frida Boisen och likasinnade måste lägga ner snacket om att vi anser kvinnor mindre värda. Är ju så fel!
Tex. nu med det hemska med tjejen Wilma som försvunnit. Tycker vi hon är mindre värd och det hade varit värre om en pojke försvunnit? Nä, lägg ner någon gång ultrafeminister!
Naturligtvis är det bättre att få en dotter.Finns inga fördelar med att få en son :
1. Sämre betyg.
2. Mindre chans att fortplanta.
3. Dyrare att föda upp äter mer.
4. Lättare hamna i bråk.
5. Större chans dö i självmord ,droger och olyckor.
6. Nedvärderad dagligen i media , blir värre och värre, kvinnorna håller på att ta över media.
Så de som är smarta skaffar flickor.
Ändå brukar dom få det till att det är 100% fördel att vara man. Det är så störande, men de får väl hålla på. De flesta kvinnor ser nog trots allt lite mer nyanserat än vad en sån som Frida Boison mfl gör. Kvinnor ledsnar också på det har mantrat om hur synd det är dom.
"Vad gör det med en människa att från start bli bemött som en besvikelse. Bedömd på bara en sak. Sitt kön. Vad gör det med den lille pojken som är storebror, att höra att hans nyfödda syster inte är lika mycket värd. Vad gör det med den lilla flickan som är storasyster, att höra att hon också förstås måste varit en besvikelse, jämfört med om hon haft en snopp."
Detta är så fruktansvärt verklighetsfrämmande. Tror hon verkligen på att det är såhär vi ser på vilket kön vi får till barn?
Tänkte bara på frågan i rubriken. Frida Boisen tycker att det är så.
Känns för mig väldigt främmande att man hellre skulle vilja ha en son. Vet att det är så i länder där det är viktigt med en son för att de har större förutsättningar att försörja familjen.
Men vad tusan!? I Sverige?
Så vad säger ni? Inte f-n vill man väl hellre ha en son? Eller?
Och tycker vi verkligen i det här landet att män är värda mer? Jag röstar på tvärsom. Vi är mer rädda om kvinnor.
Det är flickpreferens, så hon har fel:
Citat:
Dagens nya situation med mansöverskott i Sverige har uppkommit trots att det faktiskt finns en mätbar så kallad flickpreferens i barnafödandet bland svenskar (F&F 10/2012, Samma kön gör två till tre), det vill säga att föräldrar i viss mån hellre vill ha en flicka än en pojke. De flesta föräldrar vill dock i första hand ha barn av olika kön. Detta går att utläsa av att föräldrar som har fått två barn av samma kön är långt mer benägna att skaffa ett tredje barn än de som redan fått en pojke och en flicka. Men bland dem som fått två pojkar är det vanligare att skaffa ett tredje barn än bland dem som fått två flickor. En rimlig tolkning av detta är att flickor är mer eftertraktade.
Mönstret uppkom på 1980-talet och gäller svenskfödda. Bland utrikesfödda från västvärlden gäller en liknande flickpreferens
Jag vill nog hellre ha en son, men det handlar bara om att jag är så omogen, har så mycket att jobba med.
Jag skulle likt en grottmänniskopappa ha svårt för när min eventuellt framtida dotter kom hem med alla möjliga killar och hade högljutt sex i vårt hem. Vissa börjar ju redan i tidiga tonåren experimentera med sex.
Dels hade jag inte velat höra henne stöna, det hade gjort mig illa till mods, dels vill jag inte ha samtalet med henne när jag småfascistiskt berättar att hon inte själv får bestämma över sin kropp och sexualitet, eller själv kan avgöra när hon är redo. I teorin (haha) tycker jag att alla människor ska ha den friheten, oavsett kön, ålder, eller sexuell läggning. Jag hade känt mig väldigt kränkt om någon försökte bestämma dessa saker å mina vägnar. Och jag vill inte kränka henne.
Förutom detta stora problem, som alltså ligger hos mig hade jag hellre haft en dotter. Far-dotter-relationer kan se så fina ut när man observerar dem utifrån. Jag önskar att jag kunde vara den avslappnade och varma pappan med humor som fanns där som stöd när hon behövde.
Men jag tror inte att det kommer bli så. Jag kommer inte skaffa barn i rädsla av att det tvingar fram mina fula sidor som jag skäms över och vill amputera.
En son skulle också kunna vara fantastiskt, men han skulle riskera att ärva min lite underdimensionerade penis, och en sådan stackare vill jag inte sätta till jorden. Han skulle löpa stor risk att gå igenom samma patetiska ursäkt till liv som jag själv gjort bara för att jag ska ha någon att älska och vara stolt över. Nej, så hemsk och egoistisk är inte ens jag.
Nämnde jag att jag är omogen och har lite saker att jobba med?
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Och det var väl jag trodde.
