Måste jobba varje dag

Blev tvingad att ta ut semester vilket som vanligt innebär rastlöshet. Går fram och tillbaka i lägenheten, städar, försöker hitta på anledningar att gå utomhus, slår igång något spel men i slutändan känns allt bara som slöseri på tid.

Lösningen borde vara rätt enkel: jobba extra eller sök ett till jobb.
Men samtidigt tycker jag att det borde väl inte vara såhär, eller?

Du är en råtta i ett råtthjul, allt annat än råtthjulet gör att du känner dig otrygg. Du har inga egna mål i livet mer än samla på dig tillgångar, du kommer att en dag inse att allt var förgäves, vad spelar det för roll om man dör i skogen eller i silkeslakan med en guldsked i munnen?

Ett annat problem kan jag tänkas vara att du är beroende av vad andra tycker om dig, har något sorts bekräftelsebehov. Men ett av dina största problem är att du saknar egen kompass och inte vet vad du vill göra med ditt liv.

Du är en NPC helt enkelt.

Ja du.. Kan väl inte säga annat än gör saker som får dig att må bra, även om det kan vara lättare sagt än gjort.

Man måste ju jobba (de flesta av oss iaf) och då är ju semester ifrån jobbet minst lika viktigt för psyket.

Lycka till.

På det viset var Miljöpartiets friår rätt bra, jag som hatar att gå till jobbet kan få ledigt medans du som behöver någon som säger till dig vad du ska göra med din tid kan ta min plats. Win-win.

Det är klart att man har funderat på alternativ att göra med sin fritid (tid att tänka är det enda jag har just nu) men det finns helt enkelt ingenting som lockar. Ser ner på lättja och konsumtion.

Träna. Sätt upp mål. Fixa en hobby. Köp en metalldetektor. Och så vidare. Har du ingen fantasi?

Ja ok? Jag mediterar mycket. Hitta nått sånt som känns som det ger dig något. Vad som helst. Sen har jag det ganska trevligt på jobbet och överallt i övrigt med. Skriver lite på flashback ibland. Brottas med psykisk ohälsa. Men jobbar på det och det blir bättre. Dåliga måendet och allt det. Självmordstankarna.

Personligen brukar jag föreslå meditera som mig. Om man är stressad av sig?

Ligger de någon simhall i närheten? Simma dig trött, avsluta med bubbelpool och bastu.

Väldigt mysig atmosfär i simhallen på min ort under denna mörkaste tiden tycker jag, förutsatt att det inte är några ungar som härjar runt. De har ofta tända ljus vid bubbelpoolen. Mycket avslappnande.

Kom sedan hem ren och mör och avsluta med en god middag.

Det här är inte direkt ett långsiktigt problem för dig alltså. Stackars dig som är "tvingad att ta ut semester". Jobb kommer igen ju.

Du beskriver typ mitt liv, det är bara att jag inte kan jobba så mycket som du kan. Jag önskar att jag hade energin till att få plats i nåt större sammanhang, men istället sitter jag hemma mest rätt rastlös om dagarna, och typ allt känns som slöseri på tid. Jag städar, lagar mat och tränar, men orkar sen inte så mycket mer. Vid det här laget avskyr jag typ att sitta vid datorn. Ändå sitter jag typ hela dagarna vid datorn bara i sökande efter något att underhålla mig med och stilla min inre stress med (och jag hatar teven rätt innerligt sen typ 10 år sedan).

Ja, du får gärna jobba mer om det är vad du känner att du vill. Jag föreslår dock att du passar på att träna och prova nya hälsosamma recept (gärna veganskt) nu när du ändå är fri och har lite tid över. Se till att träffa lite folk som du inte har träffat på ett tag nu också. Du har säkert lite familj att hänga med? Hjälp morsan med något. Om din mamma inte längre lever så har du säkert nån annanstans där du kan hjälpa till.

Det varken "borde" eller "behöver" va såhär. Du är ovan, men är trots allt i ett ganska bra läge. Lycka till!

Vad är det som gör att du känner så?

Alla människor har ju behov av att vila och göra annat emellanåt men det låter som att du är lite av en arbetsnarkoman.

Mitt jobb är inte direkt jobbigt. Skulle kunna göra det dygnet runt, rent hypotetiskt.

Finns saker jag skulle vilja göra och ett liv jag skulle vilja leva men jag äger ingen mark, tomt, villa, garage, verkstad och har ingen tillgång till vildmark så det är svårt. Tråden är rätt meningslös. Det är som det är och det är bara att acceptera.

Ja men det låter ganska deppigt ändå, av det du beskriver låter det som om du måste vara ständigt distraherad. Vad är det du flyr från?