Generellt finns det ett överskott av renkött, men då är det kanske inte svenskt.
I Canada kostar bra biff av ren ca 100:-/kg till konsument. Grytbitar kanske 60:-/kg.
Sverige har ingen lång tradition av renskötsel, utan det är ett relativt nytt påfund; i Sverige är det dokumenterat för första gången på 1500-talet, alltså typ på Gustav Wasa's tid.
Renskötseln är en subventionerad näring vars kostnader aldrig tycks redovisas offentligt, men vi vet i alla fall att Staten i sin budget avsätter ca 120 miljoner till direkt stöd. Det innebär att i genomsnitt suventioneras varje slaktad ren med ca 2500:-. Eftersom en ren ger 20-45 Kg kött så är subentionen en knapp hundralapp per kg, dvs lika mycket som den kanadensiske konsumenten betalar för sitt (osubventionerade?) kött.
Andra inkomstkällor för samerna är ersättning från SJ och försäkringsbolag för renar som "råkar" vara på spåret eller i vägen för bilar.
Slutligen finns det en utbredd svarthandel med renkött.
Enligt alla berörda är rennäringen "
en miljardindustri". Hela räkneskapen är dock så skev så det är svårt att få någon rätsida på det.
Om man leker med tanken att den faktiskt omsätter 1 miljard per år, och eftersom sametinget påstår att det slaktas bara 50.000 renar per år, så visar miniräknaren att varje slaktad ren (kött, horn, hud) drar in 20.000:-. Den ekvationen är svår att få ihop för om köttvikten är 20-45 Kg så borde ju renägaren få 500-1000:-/kg, och det får hen inte. Skulle renkött vara så dyrt skulle vi kunna slå igen rennäringen helt och importera från Kanada, Finland och Ryssland istället.
Rennäringen är ett känsligt ämne, ungefär som "flyktingarna". Jag misstänker att det helt saknas vilja att ta reda på hur det verkligen förhåller sig, hur många renar som verkligen slaktas, vart de verkligen tar vägen och hur mycket man verkligen drar in.
