Citat:
Ursprungligen postat av
HasseBanan
Kanske för att mycket popmusik upplevs som lite för trallvänlig och lättsmält, det behöver inte vara negativt och jag har själv börjat tänka lite i samma banor som du senaste åren. Jag har alltid lyssnat på musik som inte så många andra lyssnar på men jag gillar även en del tidig house- och technomusik av det mer kommersiella slaget (från början av 90-talet främst). Tror att de flesta med stigande ålder börjar variera sig mer i sin musiksmak och vet även inbitna metal-fans från när man var yngre som nu runt 40-strecket har börjat uppskatta mer poppig musik. När man är yngre är det väl viktigare att vara alternativ och gilla sådant som inte "majoriteten" gillar, men det där brukar som sagt dämpas lite med åren.
Så kan det säkerligen vara. Personligen har jag alltid följt min egen väg, istället för att följa strömmen. Sedan händer det att jag gillar något som är populärt eller som majoriteten också gillar, men det har aldrig handlat om att försöka passa in.
Jag har följt en snarlik väg som du. Sedan femman (tror jag) har jag varit mest insnöad på rock och hårdrock/metal i olika former. Det var en period i högstadiet som jag inte lyssnade på annat än rockmusik, hur mycket jag än försökte.
Jag har dock på senare år utvecklat en passion för mycket pop och dansmusik (i synnerhet från 80- och 90-talet), men även new jack swing och till viss del housemusik från 90-talet. Många brukar bli förvånade när jag berättar att jag lyssnar på Kylie Minogue, trots att jag är hårdrockare. Får jag en härlig känsla eller kick när jag hör det, så spelar det ingen roll om det är kommersiell danspop eller mer komplex rockmusik. Inte heller spelar det någon roll om det har skapats för att säljas eller huruvida det saknar "djup". Det viktigaste för mig är att det låter bra.