Folk är ganska delade vad gäller "The Wall". Jag tyckte själv att det var ett steg ner när den kom ut.
Om skivorna som kom innan, "Dark Side of the moon" och Wish You Were Here var betyg 5, Animals +4 är "The Wall" en +3:a i mina öron.
"The Wall" är mer eller mindre Roger Waters soloprojekt och de bästa spåren är när David Gilmour får släppa loss. Dock tycker jag att "The Wall" är bättre än samtliga Roger Waters soloplattor. Där har han aldrig riktigt fått till det. Vilket är märkligt.
Fast det är likadant med de andra operorna från det tiden. The Who´s Tommy och Quadrophenia, Jesus Christ Superstar (samtliga dubbel-lp). De innehåller sina höjdpunkter. För att inte tala om klassiska operor där uvertyren och någon aria sticker ut.
Har aldrig haft något problem med de, då jag är så pass gammal, att jag alltid lyssnade igenom hela LP-skivor och de bästa spåren kom då som en höjning när man lyssnade. De sämre spåren växte också på det sättet att lyssna. I dag matar folk de bästa, mest kända låtarna på repeat och går miste om en del. Till och med tröttnar på fantastiska låtar.
Inledningen "In the Flesh" är häftig. Såg the Wall i Stockholm, ett flygplan kom flygande längs en vajer och kraschade, jävligt effektfull. Comfortably Numb behöver man knappt kommentera, fantastisk.
Sen tycker jag personligen det är roligt när bra band får en hitlåt, "Another Brick in the Wall".
Yes fick "Owner of a lonely heart", Collins Genesis flera o.s.v. Då kvaliteten på dessa artisters hitlåtar är högre än andra hits som ligger på listorna.
En extra bonus är att kärringen följer med på Roger Waters konserten.
När jag får ståpäls av "Have You Ever Loved a woman" och "White Room" på en Clapton konsert, har hon behållning av "Wonderful Tonight" och Tears in Heaven"

.
P.s. Kinks hade också någon rockopera och Pretty Things S.F. Sorrow brukar väl räknas som den första. D.s.