Posta era mest kontroversiella musikåsikter

Klaus Wunderlich musikaliska tolkningar är är genomgående riktigt dåliga.

Det känns som jag har fått en total blackout kring Residents. Jag kan inte påminna mig att någon jag känner lyssnar på dom har pratat om dom eller något alls. Är dom så "underground" att folk inte gör det, eller är dom dåliga (objektivt sett)? Oavsett lär jag inte dyka ner i gammal amerikansk musik idag, 2023. Då finns det bättre saker att lägga värdefull musiklyssningstid på. T.ex. Egyptisk magdansmusik, för att nämna EN genre.

Klaus Wunderlich musikaliska tolkningar är är genomgående riktigt dåliga.

Det är nog bara i det kulturellt efterblivna Sverige. "Nu-gaze" tror jag gäller internationellt.

Jag överväger att anmäla det här inlägget för OT/trams, det är vettiga saker men det ska ju inte vara en helt allmän musikdiskussionstråd, eller? Massuppfittar jag något? Det finns ju inget kontroversiellt i det du skriver, eller är det massuppfittning det med?

The Residents är väldigt underground. De är helt anonyma osv och så gör de antingen riktigt experimentella album, obskyra rockoperor (om man ens kan kalla det för rock) eller parodier, en del album de gjorde på 70-talet fick väldigt bra recensioner osv men det är alldeles för experimentellt för att kunna bli populärt. Skulle verkligen inte säga att dem är dåliga. Däremot är det verkligen inte bandet man ska visa för någon för det är så pass experimentellt att man verkligen måste ha ett öppet sinne för att kunna gilla det från första början, om man gillar det från början dock så kan det bli en av de bästa banden helt plötsligt. Kul att du nämner egyptisk magdansmusik då The Residents definitivt har gjort det, fast på deras sätt såklart.

Mer än hälften av denna tråd har handlat om vad folk gillar och inte gillar. Det blir nog en rejäl rensning om du vill vara petnoga.

Du kursiverar "utvecklat genren". ... Som artist har man antagligen att välja mellan att endera försöka skapa det ultimata, mest klockrena uttrycket för en befintlig genre, eller så ger man sig ut "i geografin" och försöker skapa nytt genom att kombinera gammalt på ett nytt eller åtminstone nyskapande sätt. På så sätt får jag en känsla av att alla befintliga "mellanrum" mellan olika genrer ständigt tenderar att fyllas av alla dessa artister som hela tiden ska "förnya sig" till varje pris.

Och det är väl inget fel med det. Men som lyssnare är det inget jag ser något särskilt värde i. Kom ihåg att det är den som har förmågan att uppskatta "mest musik" eller flest olikartade musikuttryck när den dör som vinner. Och den som av någon anledning hela tiden söker sina kickar inom "nya" fält har nog ett fattigare liv än den som fortfarande förmår att uppskatta de gamla invanda "klassikerna", oavsett om du tänker på evergreens (låtar) eller "rena genrer".
Du förefaller överhuvudtaget ganska fixerad vid genrer. Nå, folk är olika. Personligen tänker jag mera på vilka olika kvaliteter som jag uppskattar i musiken. Jag vill ha vackra melodier som förför i sin skönhet. Eller ett piggt, vitalt tempo. Eller en behaglig eller spännande eller dansvänlig rytm. Något som är så medryckande att jag inte kan sitta still i stolen (eller var jag nu befinner mig). Eller något tillbakalutat elegant. Eller något riktigt pampigt. Och visst är det storslagna ofta just... storslaget! Jag kan låta mig imponeras av både det enkla och det det komplexa. Men jag har generellt svårt för det melankoliska, gnälliga, sentimentala.
Så (antagligen) därför har jag heller inget principiellt emot retromusik (eller för den delen, dragspelsmusik eller dansband eller schlager eller någon annan sådan lågstatusgenre som posörerna så gärna vill distansera sig från).
Jag tror att många genrefixerade musiklyssnare skulle kunna få ett rikare liv om de vågade sluta bry sig om genrer. Men kanske är den här "genregrejen" en naturlig utvecklingsfas när ungdomar vill och ska söka sin egen identitet. Att band och musiker (eller genrer!) hela tiden måste "utvecklas" är världens mest idiotiska klyscha! Vad bryr jag mig som lyssnare om musikernas kompetensutveckling? Om det inte motsvarar mina kvalitetskriterier lyssnar jag bara på något annat...

Som jag ser saken gjordes en av de mest klockrena sextiotalslåtarna härom året...
Die toten hosen - Slow down.

Sex Pistols är ett ganska bra extremt kommersiellt poprock-band som man tröttnar på väldigt, väldigt snabbt. MEN funkar någon gång var 5:e år. Gyllene Tider har i stort sett "hårdare" låtar. Billy, t.ex.

EDIT: Som sidospår kan jag nämna att jag bodde i London, vi kan säga tidigt 2000-tal, och spelade Anarchy in the UK för alla som bodde i huset (i Kilburn). Den enda som kände till låten var min flickvän (hon är doktor numera). Dom övriga 6-7, engelsmän och engelskkvinnor (typ 20-26 år, många med rika föräldrar) allihop, visste inte ens vad det var för band?!?!??! Analysen av den situationen är inte klar än. Någon som har input på det?

Att påstå att Gyllene Tider är hårdare är helt oseriöst.

Det bevisar att rika människor inte nödvändigtvis är allmänbildade, även om det är på gränsen till förståndshandikappat att som engelsman inte känna till Sex Pistols. Ungefär som att en svensk inte skulle ha någon aning om vem Thåström är.

Hur bevandrad är du med London och engelsk kultur där? Det är inte Sverige. Samma skit ältas inte om och om igen på samma sätt som i musiksverige. Dom är mer progressiva, som egentligen i stort sett alla andra länder är. Tror jag. Åtminstone i Europa.

Det handlar inte om att älta. Det hör till allmänbildning att känna till Sex Pistols, särskilt om man är engelsman. Alla vuxna människor i åldern 20-60 år som har minsta lilla intresse för musik har hört namnet.

Hur bevandrad är du med engelsk kultur generellt? Har du bott där t.ex. Det är inte så enkelt som många svenskar kan tro. Det går nog att skriva en uppsats om England, klass-samhälle osv. på 30-50 sidor om bara den här "incidenten".