Posta era mest kontroversiella musikåsikter

Det enkla svaret är: för dig är det kontroversiellt.

Så syftet var att trigga mig? Well congratz, you did it. Och det står jag för. Van Halens skyddsänglar är ju folk av rätt virke.

Säg walla.

Att lyssna för ofta på musik förstör upplevelsen. 30-60 min om dagen max men jag kan gå dagar utan musik nuförtiden. Förr hörde man en känd sågare eller ett stycke en gång under en livstid kanske om man hade tur.

Om ni måste lyssna på musik välj då helst ghetto house, juke, footwork eller liknande.

Dags att vara lite kontroversiell då. Det eviga tjatet om "känslaaa" som argument är bullshit. Här skall man visa sig lite finare, lite djupare, look at me när jag dissar folk som Holdsworth och McLaughlin för "de kan bara spela superfort och har ingen känslaaa". Well fuck off. Holdsworth hade mer känsla i sin portvinstå än ni nånsin kunnat drömma om. Att alla "shredders" inte har nån känsla, vad fan det nu ens innebär, är bullshit.

Och när vi ändå är på humör kan vi ta en sak till. Progfansens elitism när det kommer till skräp som t.ex Magma.

Jag har varit ett progfan i snart när på 40 år och lyssnat på det mesta. Bland det värsta som finns är alla dessa "jag är mer prog än du"-fåntrattar som ska försöka läxa upp en med att man "inte fattar" band som Magma. Detta avskräde till dynga som endast hör hemma i den progressiva soptunnan. Jag fattar. Jag fattar att det är skräp och att ni försöker vara pretentiösa och lite finare i kanten om nån inte gillar denna hemska ensemble. Jag skiter i deras jävla språkuppfinnande eller hur excentriska de är. Det är skit och oavsett om du är en snorig 20-åring som plötsligt ska verka ball inom prog eller en fet stugsittande gubbe med stor skivsamling så är det skit. I mina öron. Kom inte farande med nån uppläxning eller historielektion.

Melodifestivalen håller hög kvalité och de som gillar Mellon tenderar ha goda värderingar.

Musik är bara bra på fyllan nästan. Några undantag finns. Men jag kan gå en månad utan att lyssna på musik nykter.

Ja, det är en kontroversiell åsikt här på Flashback.

Skulle nog säga att folk som avfärdar shredding som känslolöst helt enkelt inte vet hur man ska lyssna på det. Snabba solon ala Steve Vai förmedlar känsla på ett helt annat sätt än långsamma bluesiga solon och ska därför även avlyssnas på ett annat sätt.

Visst är känsla något som finns i upplevelsen hos lyssnaren, men att avfärda all shredding som känslolöst är mer än lovligt trångsynt. Med ett öppet sinne kan säkerligen alla hitta shredding-solon som de finner njutbara.

Beredd att hålla med, musik och rus går hand i hand. Förstärker verkligen upplevelsen. Det är ett festmedium.

Du förtjänar stryk för denna åsikt.