Lyssna på den här godhetsnarkomanen som är kulturchef på SvD och kallar sig själv katolik:
P1: Tankar för dagen (16/10; 4 min). Vi ska öppna landets gränser för alla som har det svårt. Det är så han definierar godhet!
Men enligt den kristna tron är vi pga. arvsynden förblindade och har därmed ringa insikt om det goda och det sanna. Bara Gud är god, säger Jesus (Markus 10:18). Endast tack vare tron på Jesus Kristus kan vi få begränsad visshet om det goda och sanna genom nådens verkan, dvs. såsom en gudagåva.
Så hur kan han med sådan tvärsäkerhet veta vad som är det goda? Människor som talar på det här sättet, utan att
problematisera, saknar ödmjukhet. Han säger sig nämligen veta vilken ståndpunkt som är den absolut goda. Tvärtom hävdar Augustinus att godhetens källa är Gud, medan högmodet är syndens källa. Så den här debattören är fördärvad av synden, för han har drabbats av högmod och saknar ödmjukhet.
Se upp för falska profeter som med brösttoner predikar godhet! Varför har kristna blivit sådana? Hur kommer det sig att de övergett den kristna sanningen och istället anslutit sig till ett platoniskt synsätt enligt vilken själen genom sin rationalitet står i direktkontakt med Gud, och därmed kan få absolut visshet om det sanna och goda?