Citat:
Ursprungligen postat av
HepCat-X
Instämmer, dessutom blir de enskilda skribenternas politiska sympatier ofta mycket mer svårbestämbara för läsarna - jag tänker nu på de läsare som inte hänger på det här forumet eller på twitter och därmed kan skaffa sig en närmare uppfattning. Redaktionerna normaliserar skribenter som egentligen drivs av rätt extrema övertygelser genom att det inte tolereras att någon kallar en spade för en spade.
Instämmer helt. Det har också skett en markant utveckling de senaste årtiondena där kultursidorna publicerar mycket mer opinionsmaterial och idag fungerar som alternativa ledarsidor i de borgerliga tidningarna. Samtidigt har ledarsidorna utvecklats från tyckande och partipolitisk hejaklack till mer seriös journalistik. Det är ofta de som vågar granska granska känsliga frågor medan allmänjournalisterna låter bli.
Ovanstående är svårt att hålla reda på ens för den som försöker, och för den vanlige mediekonsumenten är det helt omöjligt. De matas istället med ett överflöd av vänsteråsikter (förklädda till diverse genrer) på allt utom ett par ledarsidor.
Citat:
Ta t ex Sydsvenskans kultursida. Krönikören Elina Pahnke, redaktionssekreteraren Shora Esmailian och Patricia Lorenzoni (Malmöbrasse som regelbundet skriver om politik på sidan) är samtliga kommunister och någon slags radikalfeminister (deras chef Ida Ölmedal är någon sorts obestämbar vänster, om än inte kommunist), men kulturredaktionen skulle naturligtvis aldrig acceptera en replik på någon av deras texter där man skrev t ex "kommunisten Elina Pahnke smiter glatt undan den här frågan".
Situationen är verkligen sjuk, och motsvarar om NMR-gänget skulle vara medarbetare på SvDs ledarsida utan att det kommenterades. Vad gäller Ölmedal tror jag hon mest flyter med. En vill ju inte riskera den fina titeln och bostadsrätten.