Att flytta hemifrån vid bara 15 års ålder, då man inte vet mycket om livet, är fel. Hon satt väl ensam, tankar kom och gick, då uppfattade hon sina egna feltankar som utifrån kommande röster.
Hade hon en svår barndom skulle hon och övrig fam. fått hjälp DÅ.
Problemen började tidigt, hon var omyndig, alltså inte hennes fel. Sen "myndig", det är ju bara en utsatt bestämd ålder, ingen psykiskt lagom ålder.
Hon hade kanske sen uttryckt att hon inte önskade pojken, men Soc. m.fl. har en felaktig godhetside' om, att ALLA föräldrar med hjälp klarar av sina barn.

Både hon och de behöver in på Rättspsyk !