Citat:
Ursprungligen postat av
Kulturman
EDIT OT:
Jag röstade på S 2014 även om jag då var sugen att välja SD. Då hade jag ännu tillit till att S skulle ta ansvar för Sverige, något de ändå gjort tidigare i historien.
Jag tänkte att S skulle agera för att bevara den svenska modellen och dra ner på invandringen. Det gjorde de som bekant inte. När Löfven 2015 sa att vi inte bygger murar i Europa och han öppnade slussarna på vid gavel kände jag något jag inte upplevt innan.
Att mitt förtroende för staten och S blev grundligt omskakat. Mitt förtroende för styret i Sverige fick sig en rejäl stöt. Jag upplevde mig som mer mogen och klarsynt än de som styrde landet.
Det var uppenbart att S inte hade för avsikt att driva en genomtänkt och ansvarsfull politik, istället gjorde de politiska chansningar och dum vänsterpopulism mer typiskt för Fi och liknande partier.
Givetvis röstade jag SD i senaste valet. Inte för att jag håller med dem i något annat än i invandringsfrågan. Men det är den absolut största och viktigaste frågan i politiken nu och framöver.
S gjorde misstaget att de gav SD patent på att vara kritisk mot invandring. Jag förstår än idag inte hur Socialdemokraterna kan tycka att massinvandring förbättrar Sverige.
Hur gick resonemangen när de släppte försiktighetsprincipen? Vad tyckte tidigare och mer ansvarsfulla ministrar som Carlsson och Persson?
Med din nya insikt: Om du tänker tillbaka till tiden även före 2014, hur ser du på (s) som "samhällsbärare" nu?
Får jag påminna om
- IB-affären (en polisstat där partiet spionerade på landets befolkning)
- De ständiga underskotten och devalveringen på 70-talen, en verksamhet som gjorde att landets befolkning förlorade ungefär hälften av sin hela förmögenhet. Det var den tiden då 2:a världskrigets sönderbombade länder gick om Sverige i levnadsstandard, trots att vi hade haft en oförstörd infrastruktur och fått leverera stål, industrivaror och skogsprodukter till Europas uppbyggnad.
- Löntagarfonderna: Det var inte fråga om att förstatliga de stora industriföretagen utan att expropriera privat egendom och ge till en privat aktör som var nära knuten till partiet (LO). Alltså, massivt berika den egna organisationen genom att stjäla från svenska folket.
- Mona Sahlin, Juholt, Bosse Ringholm, Göran Persson och andra ledare som berikade sig själva, ofta olagligt, på svenska skattebetalares bekostnad.
De som klagade redan på 70- och 80-talen fick samma behandling som de som i närtid klagat på invandringen: Statskontrollerade media tog heder och ära av dessa personer. Statliga tjänster stänges för dem och mäktiga fackföreningar kämpade mot dem i affärslivet.
Inte ren diktatur, men med många välkända element från en korrupt och totalitär regim.