Citat:
Ursprungligen postat av
HenAnnan
Med din nya insikt: Om du tänker tillbaka till tiden även före 2014, hur ser du på (s) som "samhällsbärare" nu?
Får jag påminna om
- IB-affären (en polisstat där partiet spionerade på landets befolkning)
- De ständiga underskotten och devalveringen på 70-talen, en verksamhet som gjorde att landets befolkning förlorade ungefär hälften av sin hela förmögenhet. Det var den tiden då 2:a världskrigets sönderbombade länder gick om Sverige i levnadsstandard, trots att vi hade haft en oförstörd infrastruktur och fått leverera stål, industrivaror och skogsprodukter till Europas uppbyggnad.
- Löntagarfonderna: Det var inte fråga om att förstatliga de stora industriföretagen utan att expropriera privat egendom och ge till en privat aktör som var nära knuten till partiet (LO). Alltså, massivt berika den egna organisationen genom att stjäla från svenska folket.
- Mona Sahlin, Juholt, Bosse Ringholm, Göran Persson och andra ledare som berikade sig själva, ofta olagligt, på svenska skattebetalares bekostnad.
De som klagade redan på 70- och 80-talen fick samma behandling som de som i närtid klagat på invandringen: Statskontrollerade media tog heder och ära av dessa personer. Statliga tjänster stänges för dem och mäktiga fackföreningar kämpade mot dem i affärslivet.
Inte ren diktatur, men med många välkända element från en korrupt och totalitär regim.
Sossarna har alltid haft en stor skara av personer som verkligen avskytt dem, med rätta. De personerna har hånats och förlöjligats i Sverige där olika åsikter inte accepteras som i andra länder, t.ex. Danmark (som på 70-talet chockades av det nya partiet Fremskridspartiet som tog 20 procent av rösterna i deras första val. FP´s fråga var att de styrande hade lekt med skattepengar och haft allt för höga skatter. En sådan opposition hade inte accepterats på samma sätt i Sverige där man inte accepterar fel åsikter).
Det du skrev om behandlingen av kritiker på 70- och 80-talen kände jag inte till, men jag är inte det minsta förvånad. Att vara totalitär ligger i S DNA. Socialdemokrati är ingen frihetlig ideologi. Idag förstår jag frihet bättre och är kritisk också mot hur S var historiskt.
Fördelen med S, trots allt, var att samhället fungerade. Deras ideologi var till skillnad från de mer vänsterut kopplad till verkligheten. Det krävdes jobb för en välfärd, då måste man förhandla med det privata näringslivet. Mitt förtroende för S låg i att det var ett långsamt och tråkigt parti, men i Sverige hade man trots allt pension, mat på bordet, sjukvård, relativt höga löner o.s.v. För mig som ville tänka på annat än politik gjorde att jag accepterade deras övertramp.
Idag är jag mognare och accepterar inte S totalitära tendenser. När jag läser det du skriver känner jag att jag varit för förlåtande mot S tidigare.
Efter deras experimenterande med massinvandring finns det noll som tilltalar mig hos S längre, som sagt, deras styrka som var trygghet och verklighetsanpassad politik har de vänt ryggen.
Nu hoppas jag på att det kommer ett nytt parti som enbart lyfter frågan om återvandring och som inte slänger sig med rasistiska okväden (så ingen kan dra rasistkortet). Alla uppehållstillstånd och medborgarskap sedan minst 2014 måste dras tillbaka. Men det är en annan fråga.