Citat:
Ursprungligen postat av
Gusselby
Ett himla tjatande om händelsen på Karlsviksgatan 2013. Eftersom någon med glasögon färgade av hat mot HOL ifrågasätter polisanmälan så undrar jag lite - hur var det egentligen där, HOL kom hem till barnen efter att ha lämnat Karlsviksgatan där Anders och Karin befann sig. Väl där möttes han av polis. Vem hade ringt dem? HOL förklarade läget lugnt och sansat. Var det så som jag har fått för mig att det var samma poliser som sedan begav sig från N Mälarstrand 62 till Karlsviksgatan? Där något hände som fick Anders att hojta till, poliserna var då i annat rum. Just då pratandes i den telefon KL hade räckt över till dem, med person (inom IU polisen?) som KL hade ringt upp? KL blir senare LOB:ad. Det var alltså inte Anders L som ringde polisen från början, eller har jag förstått fel?
Att det blev en polisanmälan tror jag helt enkelt kan ha berott på att AL (och säkert även HOL) var innerligt trötta på KL:s oregerlighet och påhitt och ville markera.
Det var Karin som ringde sin kollega som larmade ut polisen och dom åkte till Norr Mälarstrand för dom trodde bråket pågick där.
När dom fick klart för sig att det var i HOL:s lägenhet på Karlsviksgatan och att HOL och vännen AL inte ville att KL skulle vara i den lägenheten åkte dom dit i stället.
Att det blev polisanmälan kan ju ha varit som Karin säger i domen att HOL säger.
"När hon lämnade sjukhuset åkte hon direkt hem till sin bostad.
Henrik var där. Han sa att han trodde att hon hade försökt sätta dit honom".
Det var ju inte första gången KL hade försökt med det...
Från domen: Karin berättar.
"Senare under kvällen gick hon till Henriks lägenhet eftersom barnen längtade efter sin pappa. Hon ångrar idag att hon gick dit. Anders öppnade dörren. Han var upprörd. Det gjorde henne rädd.
Eftersom hon kände till att mottagningen var dålig gick hon in i pentryt. Där tryckte hon på knappen för senast uppringda nummer. Det visade sig vara till en kollega, Henrik Jansson. Hon tror att hon fick
frågan om hon ville att han skulle ringa till polisen, varvid hon svarade ja. Henrik (maken) satt under samtalet i vardagsrummet."
Det där är underligt för då har inget hänt alls i lägenheten.
Sen fortsätter Karin berätta.
Anders var arg och försökte blockera hennes väg. Henrik fick honom att lugna ner sig. Hon övertalade Henrik (maken) att gå hem till barnen och gav honom nycklarna till lägenheten. Det sista han sa innan
han gick var att hon skulle försöka bli vän med Anders. Hon satte sig därefter i vardagsrummet för att prata med Anders. Hon drack ur Henriks vinglas.
Efter en stund ringde det på dörren. Det två unga killar som var ”på hugget”. Det visade sig vara poliser. De var av den uppfattningen att hon övergett sina barn och olovligen trängt sig in i lägenheten på Karlsviksgatan. Hon försökte förklara för polisen hur situationen faktiskt var.
Hon förklarade att hon inte tänkte gå därifrån och stod på sig. För att få stöd för sin sak ringde hon till en
intern utredare på polisen. För att poliserna i lägenheten skulle förstå vad det handlade om överlämnade sin telefon till dem. De gick in i vardagsrummet för att prata. Samtalet bröts uppenbarligen. Under tiden stod hon bredvid Anders i hallen. Hon kände sig trygg eftersom polisen var
runt hörnet. Plötsligt ropade Anders till. Hon tänkte inte på vad han sa. Då kom polisen och bestämde sig för att ta med henne från lägenheten och hon blev omhändertagen.
Så tar vi vad poliserna berättar.
W A
Han åkte tillsammans med en kollega till Norr Mälarstrand. Det var någon form av lägenhetsbråk som han minns det. Framme på adressen visade det sig att det fanns barn ensamma i lägenheten. Efter en stund kom Henrik dit. Han var lugn och saklig.
Han åkte tillsammans med sin kollega till den adress som Henrik gav till dem. Där var Karin och ytterligare en person, Anders.
Karin var ganska berusad. Talet var sluddrigt och hon var inte stabil. Han minns inte om hon luktade alkohol. Henrik hade sagt att han inte ville att Karin skulle vara kvar i lägenheten. Anders ville inte heller att hon skulle vara kvar. Karin uppmanades att lämna lägenheten men gjorde inte det. Han gick åt sidan med sin kollega för att resonera om hur de skulle agera.
Karin överlämnade i samband härmed sin mobiltelefon. Han hörde Anders skrika ”aj”. Han sa att han blev biten eller liknande. De kände att gränsen var nådd och beslutade att omhänderta Karin. Den anmälan som senare upprättades grundas på uppgifter från Anders. Han minns inte om han tittade på skadan.
Andra polisen berättar.
R W
Det han minns är att uppdraget handlade om var en kvinna i nöd. När de kom fram till Norr Mälarstrand fanns barn i lägenheten som inte ville öppna. Efter en stund kom en man som hävdade att han bodde där. Han berättade att makarna höll på att separera och att hustrun var i hans lägenhet. Han ville inte att hon skulle vara där. Han bad oss åka dit. Det var Anders som öppnade när de kom dit.
Karin ifrågasatte deras närvaro. Hon ville inte lyssna eller ha med dem att göra.
Han uppfattade henne som berusad. Hon luktade alkohol och talade osammanhängande.
Hon började ringa telefonsamtal och överlämnade sin telefon till dem. Karin gick in mot köket och Anders gick efter henne. Han hörde att Anders sa ”aj”. De gick dit och Anders berättade då att han hade blivit biten. Han minns inte om han såg någon skada.
Karin fördes ut ur lägenheten.
Utanför beslutades att hon skulle omhändertas enligt LOB.
Läs resten själv i domen.
https://minfil.com/K1sepc6en3/B2795-16_3_Karin_Lilja_Dom_misshandel_av_AL_pdf
Tack vare att dom slöa poliserna som väl hörde AL:s AJ inte undersökte bettet så gjorde det också att KL gick fri från misshandel.
Hade polisen undersökt AL:s arm så hade dom troligen sett saliv på skjortan och märken efter bettet på armen och då hade allt hamnat i ett annat läge.
Men poliserna visste ju också vem hon var så dom bangade kanske... eller vara bara slöa.
