Citat:
Ursprungligen postat av
HgF
Jag har hållit på med beg-prylhandel sedan 1970-talet - i början med "Verket" (Sthlm Auktionsverks stadsauktioner) som alla prylars urkälla och leverantör och nu sedan ca 06 har jag mest köpt och sålt på Tradden.
Man hör på er ni som har funderingar kring detta - här på tråden - att ni inte riktigt fattar vad det handlar om.
Det stämmer förstås att språkbruket att "vinna" auktioner är ovanligt och känns lite obekvämt - man sa inte så förr - fast nu sedan några år - har detta bruk fått fotfäste bland prylhandlarna i Sverige.
Själva spänningen för mig är att "hitta" saker som man kan exploatera vidare. Att t ex hitta ett saltkar från ca 1840-talet från Strömbäcks glasbruk för tio spänn på skräphyllan i en biståndsbutik - då är dagen vunnen - så att säga. Samtidigt vet jag - här och nu - att ni som just nu läser dessa rader inte vet ett skit om vare sig saltkar från empiren eller Strömbäcks glasbruk - eller vad man ska göra om, man hittar ett sådant.
Där ligger spänningen. Att sedan världen är full med begagnade saker som låter sig upptäckas och exploateras - gör bara saken ännu roligare. Men det är vetandets konst - seendets konst och hittandes konst som är motorerna i denna eviga verksamhet.
Det köper jag.
Att den med kunskap om ovanliga objekt med samlarstatus kan göra goda slantar är ju inget nytt- Om vederbörande dessutom har tid att gå i lumpbodar, leta annonser i tidningar och internet och på gårdsauktioner samt har en kundstock som letar efter just dessa föremål så kan profiten maximeras ytterligare.
Men sådant som inte alls är ovanligt eller samlas på?
Begagnade mobiltelefoner av förra årets modell?
Barnkäder och nyare leksaker?
Betingar dessa förmål också ett premium eller ligger nära nyvärde vid vidareförsäljning? I så fall varför?
Som någon skrev Ett dataspel där köparen sparar en tia mot att köpa nytt och kunna spela det direkt ser jag inte visten med alls.