Citat:
Ursprungligen postat av
GladaGurra
Just den där optimismen för framtiden är något som började dö redan kring 2009.
Man såg alla motgångar och förändringar som något temporärt.
Polariseringen i samhället var en fluga som skulle blåsa över.
Idag är nog de flesta medvetna om att vi kollektivt har hoppas ut för ett stup och väntar endast på att vi ska stanna.
Jag känner på exakt samma sätt. Eller, egentligen var det någon gång efter 2010, 2011 som jag (och många med mig) insåg att framtiden nog inte var riktigt lika ljus som det kändes fram till dess, och senare kom förstås den hemska hösten 2015. Det känns som vi är ett gäng nu som inte riktigt hämtat oss efter den. I dag vet jag ärligt talat inte riktigt hur det går för vårt land och hur många PUT som delas ut varje år, för jag misstänker att någon ljuger om detta i vilket fall som helst. Mitt fokus är att bli av med det onda så snabbt som möjligt, tillbaka på ruta ett igen.
Som en liten brasklapp kan tilläggas att jag inte tror att den här tidigare känslan av framtidsoptimism, som dog någon gång kring 2010, hade något att göra med att jag var ung och såg på livet på ett annat sätt än nu, för det var jag inte. Överdrivet ung, alltså. Problemen var bara inte lika uppenbara på den tiden, och det känns minst sagt bisarrt att uttrycka sig så med tanke på att det bara var tio år sedan. Det har runnit vatten under broarna sedan dess, vill jag lova.