Bra att ni håller detta med URBEX vid liv!

Slutar man vara nyfiken på sitt liv, eller Sveriges militära historia så har man slutat leva!

Brukar med visst intresse läsa dessa trådar. Jag har militär bakgrund, burit vår kårs uniform förr och har givetvis sett/besökt en del av dessa försvarsanläggningar - när Sveriges Försvar förr i världen, tyckte att det bästa var att gräva ner sig..

Fina anläggningar som måste ha kostat multum. Sen kom nya tider..

Vilken svensk medelstor stad har inte en bergknalle - där folk tror/hoppades? att militärsjukhuset låg? Ack ja.. den militära budgeten/verkligheten då var inte riktigt så glamourös..

Eller en underjordisk tunnel från ett sanatorium/mentalsjukhus som skulle dölja för omgivningen att man fysiljerade homosexuella män/mentalsjuka?

Naturligtvis rent strunt/ sjukligt önsketänkande- som speglar tidsandan då radion och tidingar var enda nyhetskällan Myter som sen levt vidare..

Men iaf. De flesta svenska försvarsanläggningar då var inte direkt så hemliga precis. Tänk er att man ska urholka ett helt berg - i "hemlighet..

Sen behöver man typ 500 muskulösa grovisar lokalt för att göra jobbet.. + företag och dom ska jobba med det - i några år utan att fruar och notoriskt nyfikna bybor inte märker nåt?

Självklart visste alla. Om man nu pratade om det - med utomstånde - är en annan sak. Men på 60-talet så började tungorna lossna.

Ett av försvarets omfattande innehav av bergrum i Boden kallades av lokalbefolkningen där hånfullt för .. "militärens senaste kalsongförråd ...".

Får man förstå. Alla var bara så less på Det Där gamla..

Förvisso fick man skriva på sekretesskontrakt då om man bar uniform över menigs grad. Men - detta gäller ju självfallet inte idag när de underjordiska anläggningarna är borta/plomberade och vårt Försvar precis som tiden - har gått vidare.

Då var det ju vardag och man nekade ju inte direkt till att få se nåt "hemligt" när nån högre officer ville skryta och tuppa sig på temat "DET HÄR ÄR VI!"
Om inte annat för att ställa in sig inför ansökan om vidare officersutbildning

I Sverige finns ju inte så mycket kvar av dessa orörda tidskapslar sen förr.

I Finland däremot så verkar det finnas en hel del, av youtube-klipp att dömma.
Mest ödehus och skolor men även gamla fabriker.
Fösvarsgrejor är det däremot tunt med.

Nån som har nåt tips där?

Kul iaf att ni intresserade skriver och håller liv i denna tråd! Tack!

Trevlig text!
För en som har kommit relativt sent till UE-scenen, med allt vad det innebär, så märker man ju stor skillnad på aktiviteten då och nu.
Lite tråkigt givetvis, men man får väl hoppas att det blossar upp lite mer igen

Tack! Man gör vad man kan här - för att hålla vår Svenska historia vid liv.

Inte minst militärt..

Ett område som jag växt upp med och som nog yngre inte alltid förstår.

Allt gott!

Sanna ord. Tänk om man lyssnade istället för att bara höra, på morfar och farfar. Livserfarenhet och vidsom som en annan nu bankar huvudet blodigt för att få ta del av..

Efterklokhet är en förbannelse..

Det där är vi verkligen två om...

UE dör ut för att det råder en sådan tråkig kultur kring just tystnadsplikten som alla här tar på dödligt allvar. Detta gör att du som nybörjare får det mycket svårt att börja.

Ingen vill berätta något. Det krävs mycket för att få hjälp att lokalisera objekt på FB. Ibland kan det dröja månader eller till och med år innan någon svarar i en tråd.

Det finns inga föreningar som man kan gå med i. UE består i princip av löst sammansatta grupperingar av gamla kompisgäng där du som utomstående aldrig blir inbjuden.

Hela kulturen tycks byggas upp av att byta objekt. Hur ska man kunna byta objekt med någon om du är nybörjare och har inget att erbjuda?

Detta är inte ett nytt fenomen.
Sedan jag började läsa här i ue-forumet så har det varit så. Din frpgeställning har alltid besvarats med:
-du kommer inte att få något serverat på silverfat.

Gå ut och leta förr eller senare kommer du att hitta något!

Men behöver inte ens gå ut och leta för att hitta något heller, I och för sig dock..

Däremot är det svårt att hitta nya objekt, dit ingen varit tidigare. Så om man bara vill byta nytt, blir det en ganska så onödigt exklusiv klubb.

Alla sitter vi på vissa objekt där det spelar mindre roll om någon ny hittar dit eller ej.

nästan 60% av alla dem ställena vi varit på har vi hittat via mr Google och hans son Google maps
så dedär med att man inte hittar ngt pga tystnads plikten är bara bullens!


alla vill ha de på silver fat de är de som är problemet idag...

vi har hållit på med detta i snart tre år och en sak har jag lärt mig att man måste visa respekt mot dem som hållit på ett längre tag för SATAN va dem har jobbat på att hinna med och få tag i så många platser!

och sen är de nästa tråkiga sak Allt skit snack om folk...
vi har inte de bästa ryktet kanske men vad är skillnaden att gå in i en anläggning som någon annan
har öppnat och inte låst om sig igen? och emot att öppna den?

vi har börjat låsa om oss pga av otacksamheten hos Ue folk

ni får hata oss eller älska oss de är vilket som vi gör detta för att dokumentera vårat kulturarv vare sig de är militära anläggningar eller övergivna fabriker

tack för ordet //IVAN

Det är lite av ett eldprov det där. Att man jobbar sig igenom 300 sidor fackspråksskit, för att få en hint om något som kan leda någon annanstans, för att ev finna något.

Sånt ger man inte bara bort hur som helst.

Jag kan bjuda obepeövade på ett ben. Men om man vill äta filé, så får man allt jobba lite för det.

Jag har verkat helt själv i lite över ett år nu. Jag har läst en jäkla massa. Jag har pratat med en massa olika typer av "vanligt" folk, för att se om någon vet, hört, eller kanske minns något om något... Jag har famlat en jäkla massa I mörkret, helt enkelt.

Och det är först nu som jag börjat prata med andra ueare och både fått och gett tips, vilket är väldigt tillfredsställande.

Så, om man nu är intresserad av något särskilt, så finns google alltid till hands.

Men man får allt sålla skiten själv.

Som Herr spindel säger, folk gillar silverfaten, kanske låter lite klyschigt, men det är så det är.

En annan är RELATIVT ny på scenen, men i lag med mer erfarna sökare. Där har jag haft väldig tur.
Vi använder oss i huvudsak av 3 st verktyg när vi letar objekt.

1. https://riksarkivet.se/
2. https://kso.etjanster.lantmateriet.se/#
3. Diverse forum (Tänk på detaljer, använd sökfunktionen, följ erfarna UE'ares posthistorik)

Vi lägger dessutom våra öron mot marken i vardagen och lyssnar efter information som skulle kunna vara av intresse. Idag har jag tillexempel lokaliserat exakt position på 3 nya intressanta, och väldigt hemliga objekt, bara med hjälp av allmän kunskap, sökande på flashback och flitigt användande av lantmäteriets olika kartor.

Lantmäteriet tjänsten var en ny bekantskap.

Funkar bättre på datorn antar jag?