Nu vill alla till månen igen

Den 14 juli är det dags för avfärd för Indiens rymdfarkost chandrayaan-2. Dess mål är att göra en lyckad landning på månen, och den innehåller även en rover som förhoppningsvis ska kunna åka runt på ytan och ta bilder och utföra diverse tester.

Det fick mig att fundera lite. USA gjorde sin senaste månlandning 1972, och Sovjetunionens sista landning skedde 1976 med Luna 24. Sedan dröjde det hela 37 år innan Kinas Chang'e 3 gjorde en mjuklandning där 2013.

Under de nästan fyra årtiondena däremellan var det rätt glest med uppdrag till vår närmaste kosmiska granne; endast enstaka sporadiska uppdrag såsom NASA:s Clementine och Lunar Prospector, båda orbiters.

För något årtionde sen ökade intresset; Kina skickade Chang'e 1 och 2 i omloppsbana för att kartlägga himlakroppen mer noggrant, och NASA gjorde likadant med Lunar Reconnaissance Orbiter (som fortfarande är i bruk).

Men nu känns det som att intresset har exploderat på allvar. Ett axplock av de uppdrag som just nu förebereds:

- Ovan nämnda Chandrayaan-2 är Indiens första försök att landsätta en farkost.

- Det amerikanska privatägda företaget Moon Express ska försöka sända upp sin Lunar Scout senare i år (oklart exakt när). Andra amerikanska företag har liknande planer.

- Kina planerar att skjuta upp Chang'e 5 i december, landets första försök att föra tillbaka månstenar till Jorden med en obemannad sond, som ryssarna gjorde på 1970-talet.

- Ryssland planerar en återkomst till månen med Luna 25 år 2021.

- Japan ska samma år försöka sig på en månlandning med sin farkost SLIM.

Varför allt detta intresse för månen just nu, efter så många års relativt ointresse? Är det Kinas utforskning som har sporrat dem andra, eller har det med den tekniska utvecklingen att göra?

Folk i allmänhet är säkert bara intresserade av att nöja sig med att åka till den himlakropp som de ser på himlavalvet varje dag, inklusive mig.

Sen finns det i dagsläget inga bemannade farkoster som kan köra tur och retur Mars inom loppet av ett år, vilket gör att antalet spekulanter reduceras kraftigt.

Det känns dock som att siktet länge var inställt främst på Mars, trots svårigheterna med ett sådant uppdrag. Bara på senare år har fokus på månen ökat igen.

Jag kan tänka mig att en riktig kapprustning om månen skulle kunna dra igång igen. Tänk om något land börjar kommersialisera månen på något sätt. Då vill ju inte någon annan missa möjligheten.

Säg att Kina helt plötsligt börjar bygga på månen och att dom bygger mycket (breder ut sig). Hur mycket skall andra länder då låta Kina breda ut sig?

Den tekniska utvecklingen spelar väl också stor roll skulle jag tro. Att åka till månen är på alla sätt mycket enklare än att åka till Mars.

Jag skulle hellre se att man började fokusera på att skicka människor till Mars och människolösa uppdrag till Europa (månen).

Sent 60-tal (och på 70-talet) handlade allt om att vara först, det var kapplöpning som fick kosta hur mycket som helst. Men det fanns inget kommersiellt intresse inblandat och inget direkt (i alla fall inte officiellt uttalat) militärt intresse.

Nu är det en annan form av kapplöpning, det finns ett kommersiellt och sannolikt stort militärt intresse av att kolonisera månen. Jag tror inte att det finns ett vetenskapligt intresse då forskning utförs på ISS på ett vettigare avstånd från jorden.

Fritt gissat skulle jag inte bli förvånad om Kina blir först att upprätta en befolkad bas på månen, tätt följt av Indien. USA, Ryssland och EU får se sig omsprungna här.

En gissning till är att det sker innan 2030

Vad vinner man i tex restid ut mot rymden om man skulle ha en riktig månbas? Finns det andra fördelar med en bas på månen?

Bush I ville ha ett Apollo-program till Mars. NASA sade att då måste man bygga en rymdstation där Mars-skeppet ska byggas, och en månbas där bränslet ska utvinnas ur vattenis, så det kostar $400 miljarder. "-Nähe, så det är omöjligt, jag förstår. Tack så mycket!" Och Clinton. Bush II ville till Månen (först, Mars sen). Man började bygga om rymdfärjan till en månraket med ett månrymdskepp, men avbröt det och bygger sedan dess SLS och Orion istället i oklart syfte. Obama ville sätta människor på en asteroid. Men, fastän de kommer närmare ibland, så är de svårare att nå än Mars. Så då skulle berget komma till Hussein istället och man jobbade ett antal år på det obemannade Asteroid Retrieval Mission. En bit av någon asteroid skulle hämtas och sättas i bana runt Månen (så att inte folk ska bli rädda för asteroidnedslag) och dit skulle SLS+Orion skicka astronauter. ARM skrotades, för att det var meningslöst och galet, och följdes av Gateway för att det också var galet, en rymdkapsel i instabil omloppsbana runt Månen som skulle vara bemannad några veckor om året. Nu vill Trump att Gateway görs om till ett stöd för astronauter som landar på Månen inom 5 år. Så en orsak är att varje ny president vill sätta sin prägel på NASA:s rymdprogram.

En annan orsak är Kinas ledarskap i s.k. cis-lunär rymd, såsom de har manövrerat runt Månen och en förbipasserande asteroid, och nu landat på Månens baksida med hjälp av en kommunikationssatellit i L2. Ett mycket rationellt och framgångsrikt rymdprogram där varje steg är en framgång. USA känner sig säkerhetspolitiskt hotat, därav också Space Force som egen försvarsgren.

Privat rymdindustri har sänkt kostnaderna för rymdfart dramatiskt och det gäller även smallsats. Att landa på Månen behöver inte vara så svårt. Bara orbitala manövrar och mjuklandning utan atmosfär, som att docka med ett rymdskepp. Ett problem är att secondary payload inte tillåts ha med sig det raketbränsle som behövs för att mjuklanda på Månen. Att försäkra huvudlasten som en kommunikationssatellit värd en miljard dollar är ändå inte möjligt för lågbudgetföretag. Så då kan man hoppas på raketer som skickar upp 10-tals eller något 100 kg och det är flera såna som utvecklas framgångsrikt nu.

Kineserna har helt klart pengarna för det. Det tråkiga för USA är att NASAs kommersiella partners (SpaceX egenhändigt kanske man ska säga) har sänkt kostnaderna ordentligt på vad det kostar att sätta något i omloppsbana. Man är även helt klart billigast när det gäller att utveckla ny hårdvara. PGA att detta skulle man kunna göra det avsevärt billigare.

Men PGA "laglig korruption" fortsätter senaten tvinga NASA att bygga sig egen raket och kapsel (SLS/Orion). Senatens system är uppe i ofattbara kostnader redan idag och man har förmodligen redan blås iväg tillräckligt för att SpaceX skulle kunna utveckla sin Super heavy och åka till månen flertalet gånger för samma pengar.

NASA har idag 2024 som mål för bemannad månlandning. Projektet hänger helt på att SLS och Orion är färdigbyggda till dess. NASA verkar tvivla på SLS färdigställande då man förslagit att använda sina kommersiella partners för att tjuvstarta. Inom projektets ramar står det dock skrivet att ingen annan raket än SLS får användas.

Komiskt nog skjuter man sig själv i sank pga vad man normalt anklagar kommunismen för.

SpaceX siktar på att vara första kommersiella företag som skickar människor runt månen (en titel som idag verkar ohotad). Siktet är inställd på 2023 och projektet är beställt av en privatperson, miljardären Yusaku Maezawa, som lovar att ta med 7 st konstnärer inom olika fält som bäst ska kunna beskriva upplevelsen för resten av mänskligheten. Så är du konstnär så skicka in ditt bidrag. Elon själv var den första att bli inbjuden (under presskonferensen) men har vad jag vet inte svarat på inbjudan.

Frågar du mig är SpaceX helt klart med i Racet att vara först att landa nästa person på månen.

Vari skulle det kommersiella finnas? Vad kan man göra på månen med någon som helst vinst? Militärt, tja, man kan ju bygga en bas för att försvara månen, men vad skall det vara bra för om månen inte är värd något? Det är nog än idag mest nationell prestige det handlar om. Ingen vill låta någon annan bli först med en bas.

Vetenskapligt har månen några fördelar, förutom då att studera månen. På baksidan är man väl skyddad från all radiostörning från jorden, månen är seismiskt stabil, har låg gravitation och ingen atmosfär så den är ideal för att bygga observatorier på. Bara en sådan sak som att ha ett radioteleskop på månen och köra VLBI med ett på jorden skulle ge rätt häftig upplösning.

Astron Spektr-R, ett ryskt 10 meters radioteleskop, var till tidigare i år i bruk i en excentrisk omloppsbana som sträcker sig ut till Månens avstånd från Jorden. Och den var uppkopplad med VLBI.

Vad var det för något? Att hela färjan skulle ta sig till månen är ju helt uteslutet så jag antar att man i så fall tänkte använda färjan för att komma upp i låg omloppsbana runt jorden och sedan skicka ut någon månfarkost från dess lastrum. Jag tycker jag bore hört talas om ett sådant projekt men det ringer ingen klocka. Har du någon länk om detta?